Vad har hänt i mitt liv de senaste månaderna då?
- Egentligen ingenting speciellt.

Pojkvännen och jag har nu varit tillsammans i 1 år och snart 3 månader.
Jag hoppas att jag får vara tillsammans med honom för alltid.

Imorse visade v å g e n siffror som glädjer mig. Dold text: -5,0 k g.
Jag ska försöka att bara gå ner 2,3 k g till. När jag nått det blir det att försöka stanna. Såklart vet jag redan att jag inte kommer kunna stanna där..
varför skulle jag kunna stanna nu, när jag inte har kunnat det de andra gångerna?

Don't give up what you want most

Det är ca 5 månader sen jag sist skrev något i denna blogg.
Ni får inte tro att jag helt och hållet har lämnat UM.
Jag loggar in här nästan dagligen för att läsa era bloggar!
Skriver av mig gör jag i en annan blogg.

Jag är trött på livet med en ä t s t ö r n i n g.
Jag orkar inte leva med den längre.
Min önskar är bara att bli f r i s k.
Samtidigt vill jag bara bli s m a l.

Jag har ett hopp om att en dag vara s m a l och det är därför jag lever idag.
Om jag lever om 10 år, så hoppas jag att det är för att jag vill leva och för att jag är lycklig - inte för att jag vill bli s m a l.

"Jag önskar att någon låste in mig på en sluten avdelning.
Lät mig ligga där tills jag blev f r i s k.
F r i s k på riktigt - inte bara tills jag fysiskt var f r i s k."
Jag vet att jag skulle h a t a, svära och å n g r a att jag en gång skrev ner det här om jag en vacker dag skulle bli tvångsinlagd igen. MEN jag vet också att jag aldrig skulle å n g r a mig om jag faktiskt blev f r i s k från ä t s t ö r n i n g e n, f r i s k på riktigt.

Snart är det julafton.
Jag har varit r'ädd för den här inkommande veckan i snart ½ år.

Det här blir antagligen den 10:e julen jag helst av allt skulle vilja hoppa över för att slippa ä'ta så mycket.
Det kan lika bra vara den 9:e, 11:e eller 12:e julen jag fasar inför, men jag tror det är den 10:e julen.

Jag funderar starkt på att skita i alla tankar på julafton och de två dagarna efter julafton.
ångesten skulle vara hemsk, det vet jag. men ångesten dödar ingen, det gäller bara att orka stå ut med den i några dagar, veckor eller månader.
(okej, hoppas jag inte har ångest lika länge som jag hade för att jag åt tårta på min födelsedag i augusti.)

Dold text: -0,6
117

De dagliga kommentarerna har varit borta ett tag, nu har det börjat komma igen. Idag har jag t.ex. fått två kommentarer som ä't'st'örn'ing'en jublar över.
Jag vet så mycket väl själv varför jag är blek. Jag vet att jag borde ä'ta mera. Endå gör jag det inte.

- Du är så blek X, ja du är nästan vit! sa en klasskompis

- Du är så vit i ansiktet idag, vid kinderna är du så vit att det nästan skiftar i blått, sa min mamma

Jag borde ändra mig! Jag vill ju bli f'ri'sk.
Snart ska jag gå och ta mig en riktig tankeställare. Jag vill bli f'r'isk.
Varför v'ågar jag inte bli f'ris'k när jag så gärna vill det?
Dold text: -2,5 k'g
och det känns genast som om det aldrig har funnits någon tanke på att bli f'ri'sk. Jag vill försöka stå emot.
Jag vill leva mitt eget liv!
Jag har levt med mina tankar och mitt beteende (mer eller mindre) i över 10 år, nu måste det för i helvete bli ett stopp på det här!!

Jag kommer antagligen ångra mig att jag änns skrev det här,
men just i denna stund, just när jag skrev det här - ja då kändes det som om jag vill bli frisk! jag hoppas att jag ska få känna många såna stunder... För innerst inne vet jag att jag vill bli frisk.

10 år av mitt 16-åriga liv har tankarna gått åt till en ät'st'ör'ning.
Den dag då jag fyllde 5 år minns jag hur lycklig jag var. Mina tankar hade då ännu inte hittat in till mig. Jag vill bli lika lycklig som då.
Vill man, då kan man!

i över 2-års tid hade jag fått hjälp på en ä'ts'tör'nin'g's'klin'ik.

jag skulle på det vanliga mötet med en be'ha'ndlare och jag. jag vägrade att gå dit. v'å'gen visade hånande siffror till mig här hemma och jag v'åg'ade inte erkänna för behandlarna att jag gått upp i v'i'kt. jag visste att de skulle tro att jag är f'ris'k om de ser att jag har gått upp i v'ik't. jag ville inte att de skulle tro att jag var fr'is'k, för p'syki'skt pl'åga'des jag mer av mina röster än jag någonsin förut gjort.
när jag vägrade att åka på mötet skickade genast min b'eh'andlare ett sms:
"hej! passar det för dig att komma på ett möte på fredag istället?". mitt svar blev "nej".
behandlaren skickade då ett till sms "när passar det sig för dig då?", mitt svar blev "aldrig!". och hon svarade på det "haha X, du är en rolig typ du!"

jag minns inte hur länge det är sen jag sade att jag aldrig mer ville dit.
hur som helst, tror de att jag är f'ri'sk? eller har också de gett upp hoppet om att få mig fr'i'sk? jag har inte varit till kliniken på kanske 2 månader.

saknar jag k'lini'ken?
- nej, egentligen inte.
mår jag sämre ps'y'kis'kt?
- ja, det gör jag faktiskt. jag trodde inte att möten betydde något för mig eller hjälpte mig något, men jag hade fel... jag märkte inte att möten hjälpte mig innan det var för sent.

tänk om de en dag skulle skicka ett sms till mig:
"hej! vill du komma till kliniken den xx.xx klockan xx.xx?"
- jag skulle utan tvekan tacka ja! trots att jag inte skulle ställa mig på v'å'gen.

ni som funderar på att sluta på till en psykolog/behandlare/skolhä'lsovårdare eller dylikt. funder noga!
ni kanske bara inte har insett att den/de får dig att må bättre?
jag har alltid sagt att kliniken inte har hjälpt mig ett dugg, visst de kan inte få mig fr'isk innan jag själv också kämpar till tusen, men de kan få mig att hållas kvar på en så stabil nivå att jag inte börjar må sämre varken fy'siskt eller p'sykiskt.

Idag ska jag börja med mitt största intresse igen. Och nej, det har...

nu har det gått bra med m'at'en sen i torsdags!! ingen h'e'ts...

förr var det bara s'vä'lt, s'väl't och s'väl't som gällde. nu är det...

vet ni helt ä'rligt någon som har blivit f'risk från sina...

li'vet är inget för mig. ta mig härifrån, snälla! sk'jut mig,...

i går skulle jag till ä'ts'tör'nin'gsk'li'nik'en. jag v'äg'rade att...

jag h'atar det här. några gånger per år har jag alltid dessa...

en av de he'mskaste dagarna på året är...

lä'karti'der, vi'ktkon'troller.. det är mycket nu. gjorde jag...

imorgon börjar skolan. jag vet vad som väntar.. det...

"...typ vid ma'gen och så så tycker jag du ser nor'mal...

snart är äntligen denna helg slut. tillbaka till att vara ensam hemma...

hur kunde jag änns tro att jag, jag av någon, skulle få må bra? jag...

vå'gen visade ytterligare ne'råt imorse. vad fan tänker jag...

nu har jag varit på mötet. gud så nervöst det var. vill du veta...

om 7 timmar kommer jag sitta i vä'ntrummet till kl'iniken, eller...

jag var så sugen på choklad så jag gick till butiken för att se om...

- Jag är så trött på ditt beteende! mamma, vad tror du jag är...

jahapp, nu har jag varit till ä'skli'niken då. jag var nog inte redo...

jag kan inget annat än le när jag tänker på vad siffervisaren hade...