Blogg

Fem saker du inte visste om transpersoner

Transpersoner har fått mycket uppmärksamhet de senaste åren. Laverne Cox, Angel Haze, Caitlyn Jenner och Lina Axelsson Kihlblom är kändisar som uppmärksammats och därmed breddat allmänhetens syn på och kunskap om transpersoner. Tyvärr fokuserar medier oftast på den enskilda personens resa snarare än rättigheter och förutsättningar. Transpersoners situation samt allmänhetens kunskap är fortsatt på en oacceptabelt låg nivå. I det här inlägget vill jag ta upp fem saker som inte pratas om lika ofta.

1. Alla transpersoner är olika

Duh, klart alla människor är olika. Men när kunskapen om transpersoner är så låg tåls det att repeteras. 

När en person föds tittar en läkare på könsorganet och kryssar sedan i en av två rutor på ett papper: pojke eller flicka. En cisperson är någon som fortsätter identifiera sig med det könet. En transperson är någon som inte fortsätter identifiera sig med det könet. Transpersoner förstår att de inte tillhör det kön som alla behandlar dem som i olika skeden av livet. Vissa förstår när de är barn, andra under tonåren när de kan tvingas igenom en smärtsam och ångestfylld pubertet. Det finns också de som när de är vuxna förstår varför de känt som de gjort alla dessa år. För vissa handlar det om att de är missnöjda med sina kroppar eller hellre vill ha en annan. Vissa känner starkt obehag när omgivningen tror de tillhör ett visst kön. Vissa hatar kropparna de vuxit upp med, andra älskar dem. Vissa vill ändra på sina kroppar, andra inte. 

Allas upplevelser och uppväxter är annorlunda, men det finns gemensamma drag. Många har upplevt diskriminering, många lider av psykisk ohälsa, för många är det viktigt att vänner, familj och arbete stödjer dem. Det är viktigt att lyssna på många olika berättelser för att förstå helheten.

2. Alla transpersoner gör inte en könskorrigering

Könskorrigering är den behandling en transperson går igenom för att anpassa kroppen efter sin könsidentitet. Den föregås av en s.k. könsutredning där en grupp läkare avgör om personen verkligen är trans och tillsammans med personen avgör vilken behandling som är relevant. Behandlingen inkluderar något eller alla av könshormontillskott, kirurgi och terapi. 

Många transpersoner söker könskorrigering, men långt ifrån alla. Exempelvis någon som bara vill operera bort bröstvävnad, någon som vill ha östrogen men är nöjd med sin penis eller som är bekväm att leva och vara sig själv utan att förändra kroppen. Liksom, oftast syns bara transpersoner som efter sina könskorringeringar passerar (när omgivningen läser en som det kön en vill passera som). Men det är inte alla som vill behöva passera och de som av olika skäl inte kan göra en könskorrigering.

3. Transpersoner har troligen funnits genom hela världshistorien

När könskorrigering, könsidentitet och nya ord diskuteras kan det låta som att vara en transperson är något nymodigt som feminister uppfunnit för att fucka upp alla uppfattningar om könshierarkier. Även om jag kan sympatisera med de hypotetiska feministernas syfte i den konspirationsteorin är den ungefär lika trolig som att ingen var deprimerad före den moderna psykologin. Det finns nämligen gott om exempel på historiska personer som uppträdde som ett annat kön än de tilldelades vid födseln (även om vi såklart inte vet om alla dessa var trans) [1] och ett stort antal äldre kulturer i världen har haft grupper inom sina samhällen som existerat utanför cisnormen.[2]

4. Fler och fler fattar att de är trans (och det finns fler transpersoner än du förmodligen tror)

Personer som söker vård för könsdysfori (vilket kan vårdas genom s.k. könskorrigering) har ökat mångdubbelt de senaste åren. Samtidigt har samtalen om transpersoner blivit vanligare och bättre de senaste åren. Inte minst för stjärnor som Yolanda Bohm, Lina Axelsson Kihlbom, Laverne Cox, Ruby Rose, Angel Haze som visar hur olika transpersoner är. 

Hur många transpersoner som finns är svårt att uppskatta. Olika studier visar ofta på några promille[3][4], men mörkertalet är enormt. 2013 fick 1365 personer en transrelaterad diagnos i Sverige[5] (diagnosen är en förutsättning för att få vård men betyder inte sjukdom, vården är väldigt tydlig med detta). Det var tre gånger så många som 2007. En svaghet med undersökningar är att de ofta utgår från namnbyte, juridiskt kön eller kontakt med transvården, vilket inte alla transpersoner vill eller kan göra. I vissa enkäter för evenemang eller organisationer har andelen som valt “annat” som kön ofta varit 3­-7% stor. Eftersom kunskapen om transpersoner är så låg och transpersoner hånas och diskrimineras i samhället är det inte så konstigt att vi inte kan veta hur många som finns. Det är klart att många låtsas vara cis för att undvika trakasserier, kränkningar och våld.

5. Transpersoner är en oerhört utsatt grupp

Transpersoner möts ofta av diskriminering, oförståelse och trakasserier i offentliga rum, i skolan, på jobbet och även i familjen. Att tvingas dölja vilka de är, att felkönas, att till och med hotas på sin trygghet, jobb eller liv är vardag för alldeles för många transpersoner. I en svensk undersökning hade 36% allvarligt övervägt att begå självmord det senaste året, jämfört med 6% hos resten av befolkningen. En tredjedel hade någon gång försökt. Även inom stress, jobb, utbildning, allmän hälsa och vård upplever transpersoner lidande eller diskriminering. [6] Siffrorna är ungefär lika illa internationellt. Basically kan du ta statistiken för allmäna befolkningen i något område och femdubbla andelen som har det dåligt för att få en uppskattning om hur det är för transpersoner. 

När transvården, transpersoner i filmer och medier eller till och med ett enkelt jävla pronomen diskuteras, kom ihåg att det är på allvar. Det handlar om liv och att vi ska få leva tryggt. Och när det är ett undantag att fira att träffa en ny vän vi inte behöver utbilda från grunden känns varje förlöjligande skämt om hen som ett bakslag. Något som alla kan göra är att läsa om transpersoner. Våra liv, vår situation, hur vi fungerar, vadbegreppen betyder och hur du kan göra dina sammanhang bättre för oss. http://www.transformering.se/ är en fantastisk sida som innehåller mycket av det här. Speciellt berättelserna är viktiga.


I blogginlägget lyfter jag tyvärr bara fram transfeminina personer i mina exempel. Transmaskulina personer är underrepresenterade i medier och samtal om transpersoner. Det finns flera teorier om varför. Jag vill be om ursäkt för det och tar istället tillfället i akt att problematisera att fler transmaskulina inte syns och att jag tyvärr inte kom på några bra exempel på transmaskulina personer när jag skrev texten. Ett par transmaskulina personer ni kan kolla in är Thomas Beatie som uppmärksammades när han blev gravid, skådespelaren Jake Graf eller den maskulina, androgyna och ickebinära Ruby Rose som spelar i Orange Is The New Black. Vilka transmaskulina personer känner du till som borde uppmärksammas?


1. 24 transgender historical figures
2. Trans Expression in Ancient Times
3. How many people are gay, lesbian, bisexual and transgender?
4. The Search for the Best Estimate of the Transgender Population
5. God vård av vuxna med könsdysfori
6. Folkhälsomyndigheten 2015, “Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner”

4 kommentarer

  1. Källa ett funkar ej längre. Och källa två verkar vara spekulationer. Hade ej litat på den skribenten då dem blandar ihop fakta och spekulationer. Och hon har inget som stödjer sin artikel.

  2. Annars mycket bra inlägg!Tumme upp

  3. Nästan alla källor funkar ej.

Skriv kommentar

Din kommentar måste godkännas innan den visas på sidan!