Forumet - 14 och gravid

14 och gravid

10475 0 129
Idag fick jag reda på att jag är gravid med min 18 åriga pojkvän. Och jag berättade det direkt för mina föräldrar som blev jätte arga.

Alla verkar ta förgivet att jag ska göra abort. Och ingen har frågat mig vad jag vill och känner. Jag skulle helst slippa att göra abort. Jag förstår inte varför jag inte skulle kunna ta hand om ett barn lika bra som någon som är äldre.

Vad kan det bli för komplikationer med att han är 18 och jag inte ens 14 år? Kommer han bli anmäld?

Är det någon som är/har varit i samma situation som jag? Tror ni att det finns någon möjlighet att jag skulle kunna ta hand om mitt barn?

Spana också in:

Jordgubbsmix:

Jag förstår inte varför jag inte skulle kunna ta hand om ett barn lika bra som någon som är äldre.


1. Du är själv ett barn.
2. Du saknar utbildning.
3. Den utbildning du nu läser kommer att avbrytas och att återuppta den medan du har barn kommer vara mycket svårt.
4. Du saknar ekonomi.
5. Din pojkvän går fortfarande i gymnasiet/går ut i år, han har således ingen garanterad ekonomi han heller.
6. Dina föräldrar är emot det, deras stöd skulle krävas för att du skulle klara av det.
7. Hur hög föräldrapenning man får är beroende på anställning innan graviditet, du har ingen sådan och skulle få minsta möjliga föräldrapenning. Den är låg.
8. Du har knappt någon livserfarenhet själv vilken, uppenbarligen, påverkar din förmåga att guida en annan människa genom livet.
9. Även om du tror att du är mogen, seriös och vuxen så är du inte det. Du är ännu inte färdigutvecklad (hjärnan) och har ex. inte samma förmåga att hantera impulsiva handlingar som äldre personer.
10. Att du själv inte förstår varför du inte skulle kunna ta hand om ett barn lika bra som någon äldre bevisar att du är omogen.

Ska jag fortsätta?
Jordgubbsmix:

Vad kan det bli för komplikationer med att han är 18 och jag inte ens 14 år? Kommer han bli anmäld?


Räknas inte samlag under femton som våldtäkt?

Jordgubbsmix:

Tror ni att det finns någon möjlighet att jag skulle kunna ta hand om mitt barn?


Nej.

Jordgubbsmix:

Jag förstår inte varför jag inte skulle kunna ta hand om ett barn lika bra som någon som är äldre.


Därför att du är yngre. "Äldre" har ekonomi, bor inte hos föräldrarna och har mer erfarenhet av det mesta. Hur mogen eller kapabel du tror att du är, är du inte. För övrigt tycker jag det är dumt att slänga bort sin ungdom för att ta hand om ett barn.
Jordgubbsmix:

Och jag berättade det direkt för mina föräldrar som blev jätte arga.


Konstigt...

Jordgubbsmix:

Jag förstår inte varför jag inte skulle kunna ta hand om ett barn lika bra som någon som är äldre.


Tja dina förutsättningar är inte särskillt bra.
Dessutom kommer du vara väldigt beroende att dina föräldrar och familj ska hjälpa dig och det förstår jag att de inte vill.

Jordgubbsmix:

Vad kan det bli för komplikationer med att han är 18 och jag inte ens 14 år? Kommer han bli anmäld?


Ja asså det är ju inte lagligt så det beror nog på om dina föräldrar väljer att göra det.
btw vilken normal 18-åring ligger med en 14-åring da?
Han låter ju ett riktigt tard om ni frågar mig [tard]

Jordgubbsmix:

Tror ni att det finns någon möjlighet att jag skulle kunna ta hand om mitt barn?


Asså rent tekniskt går det väl.
Jag menar du kan ju köra bil med fötterna om du vill det. Betyder ändå inte att det är en bra idé.
Först och främst vill jag säga att det som folk tidigare sagt mot dig och din vilja är extremt omoget och fullständigt okänsligt, till och med kränkande. Jag vill med mitt svar inte ta någon direkt ställning för vad jag tycker, beslutet är helt och hållet upp till dig, men jag vill och försöker faktiskt att ge trådens allra första seriösa svar som kanske kan ge dig lite perspektiv på saken trots att denna tråd
mest verkar krylla av omogna barnungar som inte förstår en människas bästa.

Du ska veta att detta beslut aldrig är lätt, oavsett om man är 14 eller 35 år gammal, men jag kan förstå att det känns extra jobbigt när alla är emot dig. Jag tycker att du ska tänka igenom ditt beslut mycket noga, det finns inget som är omöjligt i det här fallet, men ett förhastat beslut, oavsett vilket det är, kan ge dig stora problem senare i livet. Unga mammor finns det många av om jag tycker att det är viktigt att man inte ser åldern som den avgörande faktorn. Det finns inget som säger att en 14-åring nödvändigtvis måste vara så typiskt omogen och naiv som alla säger, ens mentala ålder är helt individuell. Samtidigt får man ju inte bortse från alla praktiska saker, det ÄR svårt att få livet att fungera normalt när man har ett litet barn. Som du säkert förstår handlar det om pengar, bostad, utbildning och framtid, men även sociala grejer som vänner och din bekantskapskrets. Du kan nog inte räkna med att ha lika mycket tid att umgås med dina vänner om du har ett barn, och de kommer kanske inte ha lika mycket tid med dig. Ett barn handlar om mycket mer än bara skötsel och kärlek, det är ett livslångt ansvar som kräver enormt mycket tid, något jag verkligen hoppas att du förstår.

Vad det gäller dina föräldrar så tycker jag inte att du ska låta dig påverkas allt för mycket av dem, för även om de kan komma med bra tankar och åsikter så är beslutet helt och hållet ditt. Det är förmodligen ganska naturligt att de blir arga och det behöver nödvändigtvis inte vara något som sitter i länge. I själva verket är de bara rädda om dig och de känner att det är deras ansvar att få dig att göra abort för att de inte vill att du ska fatta ett beslut de anser vara skadligt för dig.

Som sagt tycker jag att du ska tänka igenom ditt beslut mycket noga, försök att se helheten, både nackdelar med det praktiska och sociala men även vad det är du verkligen vill. Bortse inte från några detaljer, allt är viktigt. Men lyssna aldrig på folk som inte har något vettigt att säga, de har inte den minsta aning om hur det är att tvingas gå igenom något sånt här.
Jag tycker att åldern spelar roll. Du är bara femton! Du har hela livet framför dig. Och det finns faktiskt INGEN femton åring i värden som bör ha ett barn och som är "mogen" nog att ha ett. Det finns väl så mycket mer du vill göra med ditt liv än att sitta hemma. Försök förstå allvaret med att skaffa ett barn vid så ung ålder. Det är inte som att skaffa ett husdjur. Tro inte att du skulle klara av det ensam och utan tårar, depressioner och ångest. Faktumet att du tror själv att du skulle klara av det nu (när du ändå har valet att göra abort) visar att du är omogen nog att förstå att du inte skulle klara av det.

Dessutom handlar det inte bara om att "klara av det", utan du ska väll må bra och vara glad och lycklig över det beslut du gjort. Det ska inte hindra dig från att göra allt det du vill göra. Vilket ett barn kommer hindra dig ifrån.