Forumet - 15 år och gravid..

15 år och gravid..

8231 1 60

jag är 15 år och gravid med mitt ex. vi gjorde slut strax innan jag fick veta att jag väntade barn. det är nu snart 8 månader sen, och nyligen var vi tillsammans igen, (alla 8 månaderna var han dökär i mig) , men han började undvika mig så jag gjorde slut, trodde att han tappat känslorna, och dagen efter jag gjorde slut så kommer han med sugmärken till mödravården. sen dagen efter det har han en ny tjej. jag känner att jag bara vill ta livet av mig och försvinna, jag har blivit så deprimerad att han har ny tjej så dom har fått stoppat två förtidiga förlossningar redan. jag är alltså så stressad så barnet inte mår bra och vill komma ut. jag har sagt till han att jag älskar han men allt jag får till svar är att  han har tappat känslorna, och ibland säger han att han har känslor. han och hans tjej har varit tillsammans i två veckor och dom säger att dom älskar varandra redan. jag vet fan inte vad jag ska göra.. varken jag eller bebisen mår bra av all denna jävla skit. jag tror inte någon som inte suttit i samma sits vet hur det känns. 

Spana också in:

Det är ingen rolig sits du är i. Men angående exet, det kan finnas många anledningar till varför han uppför sig på detta vis. Han kanske får panik med tanke på ansvaret som kommer komma när barnet föds så han försöker "fly" från det.  Har han sagt något om att han ska hjälpa till med barnet? Du borde inte oroa dig för mycket,  förstår givetvis att du skulle vilja ha honom vid din sida under denna tid som säkert skrämmer er båda två. Men de flesta som ska ska/får barn i ung ålder brukar tappa kontakten som dem hade innan men efter barnet fötts så brukar paret hitta sin väg tillbaka till varandra, iaf för ett tag. Så oroa dig inte för mycket, om han bara är skraj så kommer han säkert tillbaka till dig. Men annars så kommer du ju ha din bebis, och när bebisen väl kommer så kommer du inte fokusera så mycket av din tid på honom, för då har du en helt annan liten person att uttrycka din kärlek till. Lycka till med allt =)

Yohio:

Jag förstår att du mår dåligt men får jag fråga en sak, är det inte helt åt helvete att du skaffar ett barn när du är 15? Du vet att du kan skaffa barn mycket senare och allting gäller inte nu.


Det skulle givetvis varit bättre om hon hade väntat med att skaffa barn tills hon blir äldre, men jag tror inte exakt att hon planerade på att bli gravid vid en sån ung ålder. Och det är inte alla som klarar av att göra abort så då gäller det bara att göra det bästa av situationen. Och åldern är såklart en faktor, men inte den största. Jag känner väldigt många som har fått barn vid ung ålder och är jätte bra föräldrar, som prioterar barnet före allt annat. Så det finns ju unga mammor som är bättre & tar hand om barnet mer än vad en äldre mamma skulle ha gjort. Så innan du börjar dra förhastade slutsatser så kan du ju alltid tänka på det.

Asså, jag menar inte att vara oförskämd eller något, men hur kunde du inte märka du var gravid, man får ingen mens ju?? Och att magen växer lite? Det är ju sjukt...

Är bara nyfiken.

Gällande problemet har jag inga råd. Dina föräldrar kanske kan fostra barnet som sitt eget och sedan berätta att du är mamman när tiden kommer...? Nej jag vet inte. Kan bara önska dig lycka till och ta hand om dig <3

Jag fullkomligt älskar (läs föregående ord med stor nypa salt) när folk som inte känner TS skriver saker som ni skriver här.
Dem flesta av er har väl inte ens varit i situationen?

Jag kan hålla med om att barn inte borde ha barn, men vad säger att just denna tjejen är mindre lämpad än en äldre blivande ensamstående mamma? Och vilka är ni att avgöra om någon borde göra abort i tidigt stadium eller adoptera bort ett barn sen när man väl fött barnet?

Det KAN finnas folk i personens närhet som kan hjälpa en med barnet. Man blir inte automatiskt lämnad i sticket så fort man blir gravid som tonåring. Utgår ni som förespråkar abort/adoption från att man inte alls har det? Och nej, man ska inte utgå ifrån att ens föräldrar och vänner kommer att hjälpa en och bara köra på, men om möjligheterna sedan finns när barnet anländer så är kan det bli bra.

Som förälder får man även lite pengar från detta fantastiska land vi lever i, så man blir inte ekonomiskt utblottad, eller oberoende, så fort barnet kommer.

Så det bästa är inte ALLTID att abortera eller adoptera bort barnet.

Xisco:

Jag fullkomligt älskar (läs föregående ord med stor nypa salt) när folk som inte känner TS skriver saker som ni skriver här.
Dem flesta av er har väl inte ens varit i situationen?

Jag kan hålla med om att barn inte borde ha barn, men vad säger att just denna tjejen är mindre lämpad än en äldre blivande ensamstående mamma? Och vilka är ni att avgöra om någon borde göra abort i tidigt stadium eller adoptera bort ett barn sen när man väl fött barnet?

Det KAN finnas folk i personens närhet som kan hjälpa en med barnet. Man blir inte automatiskt lämnad i sticket så fort man blir gravid som tonåring. Utgår ni som förespråkar abort/adoption från att man inte alls har det? Och nej, man ska inte utgå ifrån att ens föräldrar och vänner kommer att hjälpa en och bara köra på, men om möjligheterna sedan finns när barnet anländer så är kan det bli bra.

Som förälder får man även lite pengar från detta fantastiska land vi lever i, så man blir inte ekonomiskt utblottad, eller oberoende, så fort barnet kommer.

Så det bästa är inte ALLTID att abortera eller adoptera bort barnet.


vilket bra inlägg 

Yaren:

Asså, jag menar inte att vara oförskämd eller något, men hur kunde du inte märka du var gravid, man får ingen mens ju?? Och att magen växer lite? Det är ju sjukt...

Är bara nyfiken.

Gällande problemet har jag inga råd. Dina föräldrar kanske kan fostra barnet som sitt eget och sedan berätta att du är mamman när tiden kommer...? Nej jag vet inte. Kan bara önska dig lycka till och ta hand om dig <3


Du drar nog lite förhastade slutsatser nu, TS skrev aldrig att hon inte märkte att hon var gravid så var har du fått det ifrån?