Forumet - 16 år kanske gravid.

16 år kanske gravid.

3309 0 34
Jag sitter lite illa ute just nu.
Det kan vara såhär att jag är gravid.
Jag har på något sätt ont i magen, stiker
till ibland, men inte alls farligt, mina bröst
börjar att ömma mer som jag märkt.
blodådrar börja synas, jag har då aldrig lagt märke
till det förens nu. har som aldrig mått illa, lite lite
grann isf. Det har gått 2 veckor sedan jag hade samlag,
Och har oregelbunden mens jäätte oregelbunden. så kan inte kolla när jag får min mens. Men ska kolla nästa helg med graviditets test. jag hoppas på ettplus. [smile]

Jag och min pojkvän har juuh pratat lite om
att skaffa barn, men inte att det skulle bli såhär
tidigt, Vi har pratat med hans forster mamma om
att jag kanske är gravid, Och hon säger en massa
bra saker, tex om jag nu skulle va det så skulle det
gå bra att jag bodde där och att hon ger oss all stöd
vi behöver, hon säger det är jätte viktigt. Och det
är det verkligen. [smile]

Min mamma har en sjukdom som kallas för MS.
Alltså en nervsjukdom. Och hon tog det inte alls
bra när jag berättade, min pappa tog det ännu hårdare,
jag och min pappa kan inte prata med varandra, har
aldrig kunnat göra det, känns jätte jobbigt, har heller
inte kunnat ha mor och dotter prat. så jag vet faktiskt inte,
för kan inte prata med någon av dom. pappa och mamma
säger att dom inte litar på mig, inte ett dugg. och
nu när jag vill va med min pojkvän som mest så får jag
typ inte det. Pappa förbjuder typ mig att va med han,
och det fula är juuh det att jag kan inte prata med pappa,
jag är på något sätt rädd för han. [sad]

Min mamma säger jätte mycket negativa saker
tex. du kommer inte kunna gå ut skolan, du
kommer mista ditt körkort, det är för att jag
få gratis körkort på skolan. du kommer inte
kunna ta hand om barnet, Visst kan nästan allt
hon säger vara sant, hon är orolig för hur det kommer
att gå, för varken hon elr pappa kommer kunna hjälpa
mig med barnet, men jag har fått erbjudande på min
pojkväns sida om hans fostermamma, hon kommer alltid
stötta oss och hjälpa oss när vi behöver hjälp.
och som sagt så får jag bo där, och det är jätte bra. [smile]

Det är jättesvårt att förklara det hära, men mår inte
alls bra när jag inte får den stöd jag behöver från
familjen. [sad]

SNÄLLA, vad ska jag göra?
någon som har ett liknande problem?
Behöver verkligen få veta! [confused]

Spana också in:

isola:

Idiot. Du ska inte ha barn nu. Gå och testa dig, gör abort om du är gravid och sedan så använder du skydd.


Agreed. Barn ska inte ha barn. Man sumpar bara inte hela sitt liv (utbildning, jobb, nöje, sociala relationer, framtidsutsikter etc), man har heller inte den ekonomiska stabiliteten eller den mentala mognaden för att ta hand om och uppfostra ett barn. Och att ta hjälp från någon förälder är bara taskig stil tycker jag. Det är inte de som valt att trycka ut skiten.

Ska du ha en unge får du vara beredd på att stanna hemma och ta hand om det 24/7 och offra det som offras måste för att ungen ska bli nöjd. Och om du tror att du ska kunna ta igen dina studier och alla de roliga grejer du missade sen, good luck. Alla dina polare kommer vara 30+ och redan ha fullt upp med sitt.

Tonårsmammor gör mig mordisk. Idioter. Jag vill sparka er i magen. [smile]
Förstår att det måste kännas jobbigt att kommunikationen minst sagt brister i din relation till dina föräldrar.
Jag tror dock att din mamma kan ha en poäng i det hon säger och att deras reaktioner inte är konstiga, deras tonårsdotter har ju just berättat att hon kanske är gravid!

Jag kan inte berätta för dig vad du ska göra, men här kommer i alla fall några _ytterst väsentliga_ frågor du kan ställa dig själv som jag kommit på utifrån _ditt inlägg_ för att du på egenhand ska få lite rätsida på vad du egentligen har tänkt dig, jag tycker dock du ska prata med ungdomsmottagningen om detta så fort som möjligt.

- Är det en smart ide att få barn om det krävs ett så pass stort "stöd" som involverar i princip ALLT som du egentligen som blivande förälder _borde_ klara av själv?

t.ex

- Bostad som det är rimligt att två vuxna och ett barn ska få plats i.

- Försörjning av dig själv, barn + ev. din partner? (Hyra, el, mat, hygienartiklar, kläder, skor, fritid, transport, sparande etc)

- Uppfostra och ta hand om ditt barn på egen hand och se andra människor som ett stöd för; barnvakt _någon gång om året_ och att bolla idéer om val av vinteroverall och vad du ska göra om din son/dotter skriker konstant två månader i streck. Inte som någon som kan ta emot dig när du eventuellt inser att du inte klarar av det här längre. Eller för att du en dag känner att du faktiskt har en JÄVLIGT dålig dag och bara vill ta en paus!
Självklart kan du och din sambo avlasta varandra, men att förvänta dig att även ha fostermamman som ansvarande vuxen över _ditt_ barn blir väl lite tokigt?

- Klara av att ta hand om er försörjning, dina egna problem och samtidigt ta hand om ert barn

- Vara beredd på att du kanske inte får ett friskt barn, utan ett barn som kräver extra mycket omsorg, kan vara allt från en psykisk sjukdom till ett barn som blev gravt handikappat på grund av en komplicerad förlossning. En del är inte ens lite självgående vid 20-års ålder, en del lever inte ens längre när dom är 20.

Visst finns det föräldrar som i _efterhand_ inser att både dom och barnet skulle må bättre av att någon tog hand om barnet åt dom varannan helg under en kort period för att föräldrarna ska kunna landa och komma till rätta igen. Och det är inget fel med det
_MEN_
Är det verkligen rätt för varken barnet eller DIG om du går in i ett föräldraskap där förutsättningen för att det ska fungera är att någon annan vuxen tar hand om dig?

Det spelar mig ingen roll om man i din situation är 15 eller 40, jag tycker personligen ändå inte att man ska anta sig ett livslångt ansvar över någon annans liv om man inte ens kan se över de grundläggande behoven för sig SJÄLV först.