Ungdomar.se

Forumet

läs inte tråden om du inte kan tänka dig att bli lite ledsen

331 80
Snack

Avregistrerad

Började på en tråd men den blev för svart och anledningen till att jag inte skrev klart den är mitt problem. Jag har aldrig haft mer att säga än vad jag har nu(menar inte att jag blivit en profet utan det är mest saker som rör mitt personliga liv) men samtidigt så har jag aldrig haft en sådan liten vilja att prata.

Alla jag skulle kunna prata med vill jag antingen inte prata med pga ökat människoförakt/de skulle aldrig förstå och de jag skulle kunna prata med finns det ju ingen anledning att prata med, varför ska jag dra ner andra.

De största anledningarna är att jag har börjat bry mig för lite om vad andra tycker, alla vet ju att det är rätt bra att skita i vad andra tycker och göra det som känns bra osv men nu har jag nog passerat någon gräns där jag bryr mig för lite för att ens se någon större mening med kommunikation över huvud taget.

Anledning nummer två är nog att jag "mognat". Vill liksom inte prata om det med någon då det bara vore onödigt att göra även dem ledsna, de få jag ens har den minsta vilja att prata med. Det känns liksom bara för själviskt.

Inte så att jag blivit en eremit, umgås och festar på precis som vanligt (tills nu typ). Känt såhär i ett par veckor men i samband med att det tog slut med min flickvän här om dagen har det blivit värre. Kan ligga i flera flera minuter och försöka komma på något värt att skriva till någon, (och med värt vet jag inte ens vad jag menar.) sen efter en kvart ger jag upp liksom, trots att jag har ett stormande hav av känslor inom mig som bara vill släppas lös så förkastas till sist allt

Jag har också börjat ljuga/undanhålla sanningar där jag liksom får mig själv att framstå som ett svinigt cp bara för att skona någon annans känslor, detta pga tidigare beskrivna anledningar.

Har tagit mig 40 minuter att författa denna tråd, raderar allt om och om igen, någonting ni skriver kanske får det hela att kännas en smula bättre, sen har jag inte bett någon specifik att involvera sig emotionellt i mina problem vilket gör det hela enklare. Ni väljer helt enkelt själva och förhoppningsvis kanske någon kan få mig att må en smula bättre.

Klychigt men det var iaf ganska skönt att skriva av sig lite, fast med insikten om att denna tråd antagligen redan har gett allt den kan ge så är det enbart pga att jag lagt ner så mycket jobb på den som jag faktiskt postar den (och dessutom i vredesmod)

=)

Avregistrerad

Började på en tråd men den blev för svart och anledningen till att jag inte skrev klart den är mitt problem. Jag har aldrig haft mer att säga än vad jag har nu(menar inte att jag blivit en profet utan det är mest saker som rör mitt personliga liv) men samtidigt så har jag aldrig haft en sådan liten vilja att prata.

Alla jag skulle kunna prata med vill jag antingen inte prata med pga ökat människoförakt/de skulle aldrig förstå och de jag skulle kunna prata med finns det ju ingen anledning att prata med, varför ska jag dra ner andra.

De största anledningarna är att jag har börjat bry mig för lite om vad andra tycker, alla vet ju att det är rätt bra att skita i vad andra tycker och göra det som känns bra osv men nu har jag nog passerat någon gräns där jag bryr mig för lite för att ens se någon större mening med kommunikation över huvud taget.

Anledning nummer två är nog att jag "mognat". Vill liksom inte prata om det med någon då det bara vore onödigt att göra även dem ledsna, de få jag ens har den minsta vilja att prata med. Det känns liksom bara för själviskt.

Inte så att jag blivit en eremit, umgås och festar på precis som vanligt (tills nu typ). Känt såhär i ett par veckor men i samband med att det tog slut med min flickvän här om dagen har det blivit värre. Kan ligga i flera flera minuter och försöka komma på något värt att skriva till någon, (och med värt vet jag inte ens vad jag menar.) sen efter en kvart ger jag upp liksom, trots att jag har ett stormande hav av känslor inom mig som bara vill släppas lös så förkastas till sist allt

Jag har också börjat ljuga/undanhålla sanningar där jag liksom får mig själv att framstå som ett svinigt cp bara för att skona någon annans känslor, detta pga tidigare beskrivna anledningar.

Har tagit mig 40 minuter att författa denna tråd, raderar allt om och om igen, någonting ni skriver kanske får det hela att kännas en smula bättre, sen har jag inte bett någon specifik att involvera sig emotionellt i mina problem vilket gör det hela enklare. Ni väljer helt enkelt själva och förhoppningsvis kanske någon kan få mig att må en smula bättre.

Klychigt men det var iaf ganska skönt att skriva av sig lite, fast med insikten om att denna tråd antagligen redan har gett allt den kan ge så är det enbart pga att jag lagt ner så mycket jobb på den som jag faktiskt postar den (och dessutom i vredesmod)

=)

Avregistrerad

Slumpartad:

Upplever att de är mer frekventa och under längre perioder när jag utsätts för sämre umgängen, folk jag är trött på.

I ditt fall skulle det väl kunna komma från uppbrytningen med flickvännen. Och kan väl vara en fas därifrån.


Högst antagligen detta ja. Tyvärr är ju ofta de genuint välvilliga rätt så tråkiga, men ska sanera min umgängeskrets . Eller helt enkelt låta den självsaneras genom att "gå under jord" ett tag.

Mjo, får hoppas att jag grinar några veckor och sen börjar söka mig utåt igen.

nubbie

fet keffing:

Vill liksom inte prata om det med någon då det bara vore onödigt att göra även dem ledsna, de få jag ens har den minsta vilja att prata med. Det känns liksom bara för själviskt.


Förstår precis hur du menar pga är likadan. Den enda stabila, långvariga lösningen när man mår dåligt brukar dock vara att dela med sig av sina bekymmer.

Dessutom skulle jag personligen föredra att min kompis/familjemedlem pratar med mig om vad det nu kan vara för problem den upplever, istället för att vara arg/ledsen bara för att den inte vill påverka mig. Jag tror att de flesta mår sämre av att ha en person i sin omgivning som mår dåligt, än att faktiskt få ta del av personens problem. Genom att prata med andra kan du också få tips på hur du kan tackla och se problemen ur en annan vinkel.

Sen har ju, som du skrev, uppbrottet med din flickvän spätt på ditt tidigare mående ännu mer. Det är dock ett problem i sig och det kan nog vara bra att du försöker hålla isär det + varför du mår som du gör annars, så det inte blir en enda stor grej (om du förstår hur jag menar).

Om det absolut inte finns någon i din närhet som du vill prata med och det inte blir bättre automatiskt borde du kanske prata med någon som inte har en personlig koppling till dig. (Du kanske borde se över din kompiskrets också, om du nu känner att du inte kan prata med de kompisar du har)

Avregistrerad

frukt:

mvh


warn'd ya!

nubbie:

Förstår precis hur du menar pga är likadan. Den enda stabila, långvariga lösningen när man mår dåligt brukar dock vara att dela med sig av sina bekymmer.


Ja jag har alltid varit åt det hållet, men nu har det exploderat.

nubbie:

Sen har ju, som du skrev, uppbrottet med din flickvän spätt på ditt tidigare mående ännu mer. Det är dock ett problem i sig och det kan nog vara bra att du försöker hålla isär det + varför du mår som du gör annars, så det inte blir en enda stor grej (om du förstår hur jag menar).


Själva problemet har jag dock inte berättat om och det kan jag inte heller, men det är det som bidragit till både det med tjejen och det här.

Ska städa umgänget en hel del.

nubbie

fet keffing:

Själva problemet har jag dock inte berättat om och det kan jag inte heller, men det är det som bidragit till både det med tjejen och det här.


Nejdå, det förväntar jag mig inte heller.

Ah, okej. Tror du att det kan fixa sig med tjejen då om du lyckas lösa det som i grund och botten orsakat det hela? Om det är det du vill, alltså.

fet keffing:

Ska städa umgänget en hel del.


+ prata med någon, tycker jag. Det brukar vara svårt att ta sig igenom tuffa perioder utan att ha någon whatsoever att anförtro sig åt.

Avregistrerad

jag gick in här pga kunde tänkte mig att bli lite ledsen.
tror det är fler som kan tänkte sig det.
för i helvete, snacka med någon [sad]

lätt för mig att säga, jag vet. jag vet ju ingenting om nånting av det där. så, har lite svårt att hitta ord som muntrar upp dig. men, jag skulle gärna vilja få dig lite gladare. då vet du det i alla fall.

dazed

Skall inte försöka tro att jag kan hjälpa för mycket då jag själv inte heller aspirerar mot profetrollen (vilket kanske inte alltid varit sanningen) men... testa något bra knark eller kanske något slags livsåskådning/religion som kan driva dig in i positiva banor. Alternativ tre är att stoppa huvudet i sanden och hoppas att det löser sig.

Avregistrerad

dazed:

Skall inte försöka tro att jag kan hjälpa för mycket då jag själv inte heller aspirerar mot profetrollen (vilket kanske inte alltid varit sanningen) men... testa något bra knark eller kanske något slags livsåskådning/religion som kan driva dig in i positiva banor. Alternativ tre är att stoppa huvudet i sanden och hoppas att det löser sig.


Grymt tips, börja med droger så löser allt sig gubben. <3

Avregistrerad

dazed:

Jag sa bra knark, kom med något själv då pöjkspoling.


Att rekommendera folk som är psykiskt instabila att ta till droger var det bästa du kunde komma på eller? Umgänge, god sömn, gedigen kosthållning, fysisk aktivitet är a och o. Fungerar inte sådana standardåtgärder så är det lägligt att tala med någon psykolog. Att trippa på svamp/cb/benzo w/e eller halsa sprit är ingen lösning.

Avregistrerad

struktur:

det är det som är livet på en pinne.
jag hoppas att allt löser sig för dig.


Pinnar ska sitta på träd, om det inte är jävligt bra pinnar. [no-no]

trubdruider:

jag gick in här pga kunde tänkte mig att bli lite ledsen.
tror det är fler som kan tänkte sig det.
för i helvete, snacka med någon


Har mer eller mindre stängt av emotionellt mot alla, umgås som vanligt men orkar inte dela med mig av något, men vi får hoppas att det går över!

trubdruider:

lätt för mig att säga, jag vet. jag vet ju ingenting om nånting av det där. så, har lite svårt att hitta ord som muntrar upp dig. men, jag skulle gärna vilja få dig lite gladare. då vet du det i alla fall.


tack! [smile]

dazed:

testa något bra knark eller kanske något slags livsåskådning/religion som kan driva dig in i positiva banor. Alternativ tre är att stoppa huvudet i sanden och hoppas att det löser sig.


Har varit bäng varje dag i typ 4 månader snart, det hjälpte från början men nu har livet liksom börjat kretsa lite för mycket kring det hela, ska ta ett uppehåll nu pga att jag har en massa jobb och göra samt behöver få in lite rutiner igen, typ träning osv.

Har funderat oroväckande mycket på tyngre droger senaste tiden, men hoppar jag på det tåget känns det inte som att det blir någon avstigning för min del.

Ska härda([cool]) så länge jag orkar härda och när jag inte orkar mer så hoppas jag att saker känns bättre.

Axwell:

Grymt tips, börja med droger så löser allt sig gubben. <3


[wink]

Axwell:

Att rekommendera folk som är psykiskt instabila att ta till droger var det bästa du kunde komma på eller? Umgänge, god sömn, gedigen kosthållning, fysisk aktivitet är a och o. Fungerar inte sådana standardåtgärder så är det lägligt att tala med någon psykolog. Att trippa på svamp/cb/benzo w/e eller halsa sprit är ingen lösning.


Det har fungerat utmärkt för mig att plugga/jobba, träna och sen röka lite cb någon kväll och till helgen i typ ett år, det är antagligen det som gjort att jag inte gett upp innan. Nu har det dock gått överstyr men jag klandrar inte cannabis.

dazed

fet keffing:

Har varit bäng varje dag i typ 4 månader snart, det hjälpte från början men nu har livet liksom börjat kretsa lite för mycket kring det hela, ska ta ett uppehåll nu pga att jag har en massa jobb och göra samt behöver få in lite rutiner igen, typ träning osv.


Ja just cb är kanske inte vägen att gå heller när du ändå söker något slags motivation och geist. Är förövrigt lite paradoxalt att bete sig som ett arsel för att skona någons känslor. Själv har jag på äldre dagar försökt ta till mig den gyllene regeln och försökt leva efter den nu när jag inte längre har behovet av att pissa på allt som på minsta sätt med religion att göra för att visa hur ball och upplyst jag är. Men det handlar om motivation och det svårt. Jag gör det för att testa och för att jag ibland får något som är på gränsen till något slags välbefinnande ifrån det. Hoppas det ordnar sig känns egentligen onödigt att ens behöva skriva.

Avregistrerad

fet keffing:

ar mer eller mindre stängt av emotionellt mot alla, umgås som vanligt men orkar inte dela med mig av något, men vi får hoppas att det går över!


ja, det är synd. hoppas verkligen att allt löser sig. känns inte som jag kan göra så mycket. men om du verkligen vill ta dig ur allt så vet jag att du kan det.

fet keffing:

tack!


inget att tacka för. känns som självklarhet

Avregistrerad

honolulu:

Människor är överskattade och livet är meningslöst. Ta hand om dig.


[love]

Blåbärt:

Tänker nöja mig med att bara säga att jag känner igen situationen. För mig kom det också efter ett uppbrott med en tjej.

Andra hjälper dig nog bättre än mig så jag ger dig endast en virtuell klapp på axeln!


Hur är det idag då? Återvände du till ditt sorglösa jag?

dazed:

Är förövrigt lite paradoxalt att bete sig som ett arsel för att skona någons känslor.


Menar ju inte att jag är elak mot folk utan anledning och sedan intalar mig att jag är snäll. [bigsmile]

försöker hitta ett bra exempel men det är lite knivigt. Jag skiter i hur jag själv framstår som person vissa tillfällen, huvudsaken är att den andre mår så bra som möjligt som resultat. Det är inte så homogay eller präktigt som det låter, bara något jag gör pga att jag skiter i allt, typ.

dazed:

Men det handlar om motivation och det svårt. Jag gör det för att testa och för att jag ibland får något som är på gränsen till något slags välbefinnande ifrån det. Hoppas det ordnar sig känns egentligen onödigt att ens behöva skriva.


Tidigare hade jag oerhört svårt från att skita i att säga/skriva något jag ville ha sagt, nu händer det hela tiden. "varför ska jag skriva/säga det? vad ska det leda till?" sen skiter jag i det bara och går och tar en cigg.

Gällande idioter och hur fel de har har jag gett upp på för länge länge sedan. [sad]

trubdruider:

ja, det är synd. hoppas verkligen att allt löser sig. känns inte som jag kan göra så mycket. men om du verkligen vill ta dig ur allt så vet jag att du kan det.


Ska försöka från och med imorgon att ta tag i det lite, tvinga mig själv liksom. Ett sista försök ska livet få. [party]

trubdruider:

inget att tacka för. känns som självklarhet


haha men vad söt. [love] borde ha kramat dig 2 ggr!

dazed

fet keffing:



försöker hitta ett bra exempel men det är lite knivigt. Jag skiter i hur jag själv framstår som person vissa tillfällen, huvudsaken är att den andre mår så bra som möjligt som resultat. Det är inte så homogay eller präktigt som det låter, bara något jag gör pga att jag skiter i allt, typ.


Det blir ända paradoxalt i och med du samtidigt bryr dig mindre i folk så som jag tolkade dig. På ett sätt är det väl egentligen bra om än inte optimalt att du gör så.

fet keffing:

sen skiter jag i det bara och går och tar en cigg.


Känner igen det där ord för ord typ.

Avregistrerad

dazed:

Det blir ända paradoxalt i och med du samtidigt bryr dig mindre i folk så som jag tolkade dig. På ett sätt är det väl egentligen bra om än inte optimalt att du gör så.


alltså bryr mig mindre om vad de tycker om mig, innan var ju det mer i fokus, önskar ändå alla all välgång osv.

Men rätt paradoxalt, det känns hoppfullt iaf.

dazed:

Känner igen det där ord för ord typ.


[cool]

dazed

fet keffing:

alltså bryr mig mindre om vad de tycker om mig, innan var ju det mer i fokus, önskar ändå alla all välgång osv.


Det låter som något att eftersträva men det kanske är lite careful what you wish fore eller? Hur borde det vara för dig i något slags jävla optimal värld då? (sa psykologen lugnt, tände sin pipa och spetsade öronen)

Avregistrerad

dazed:

Det låter som något att eftersträva men det kanske är lite careful what you wish fore eller? Hur borde det vara för dig i något slags jävla optimal värld då? (sa psykologen lugnt, tände sin pipa och spetsade öronen)


[bigsmile]

Det är skönt på många sätt, är alltid avslappnad och lugn osv och gör vad jag vill när jag vill (vill dock sällan något otillbörligt) men det är som så att skiter man i vad alla anser så försvinner också ofantligt mycket motivation till att utnyttja sin nya förmåga att inte bry sig.

Livet har liksom blivit extra meningslöst, innan har man vetat att livet på det stora hela är meningslöst, men nu känns även vardagen och det mesta meningslöst.

Har dock en gnagande känsla om att det går att hitta ut, ska försöka. Om det inte går vägen har jag ändå inget att förlora i mitt nuvarande mående, även om denna diskussion faktiskt muntrar upp mig en del!

Massa dravvel och fick omförfatta typ 5 ggr, inte nöjd ändå men w/e [cool]

dazed

fet keffing:

Det är skönt på många sätt, är alltid avslappnad och lugn osv och gör vad jag vill när jag vill (vill dock sällan något otillbörligt) men det är som så att skiter man i vad alla anser så försvinner också ofantligt mycket motivation till att utnyttja sin nya förmåga att inte bry sig.


Jag förstår är typ allt jag har att säga där, jag är inte isola.

fet keffing:

Livet har liksom blivit extra meningslöst, innan har man vetat att livet på det stora hela är meningslöst, men nu känns även vardagen och det mesta meningslöst.


Vardagen är meningslös, jag är inte Dr Phil.

"Axwell" skulle väl kraftfull indignerad om han såg det här men han kan ta sig: i stunder av reflektion kring sakers tillstånd brukar jag kolla igenom det här:


Det hjälper mig kanske för att jag är 12 år gammal men fan karln har en poäng.

fet keffing:

Har dock en gnagande känsla om att det går att hitta ut, ska försöka. Om det inte går vägen har jag ändå inget att förlora i mitt nuvarande mående, även om denna diskussion faktiskt muntrar upp mig en del!


Jag brukar också bli relativt exhalterad när jag får prata om mig själv.

Avregistrerad

dazed:

"Axwell" skulle väl kraftfull indignerad om han såg det här men han kan ta sig: i stunder av reflektion kring sakers tillstånd brukar jag kolla igenom det här:


[bigsmile] Givetvis har han en poäng, därför jag ventilerar mig här istället för irl. [blush]

dazed:

Jag brukar också bli relativt exhalterad när jag får prata om mig själv.


[bigsmile][bigsmile][bigsmile]

Avregistrerad

dazed:

Axwell eller Denis Leary?


Den senare.


Nu ska avsluta detta kapitlet med att röka upp allt jag har kvar och se någon skräckfilm!

(Testade det med tape 407 igår natt (ensam hemma), efter 15min hade jag en sådan otrolig ångest/rädsla att jag fick stänga av, var så skraj att jag knappt vågade stänga av. [bigsmile]) såg klart den imorse och höjde knappt ett ögonbryn. [bigsmile])

Imorgon kör vi! (Manodepressiv much? mår typ bra nu så denna kväll måste tas till vara på)

Tack dr dazed(phill)!

Avregistrerad

dazed:

Ja det håller jag förstås med om. Karln gjorde mig också förbannat röksugen (på sådant där lagligt men farligt, farligt dvs) så jag går ut en sväng ändå.


Älskar att gå en sväng, oavsett vad som röks.

dazed:

Varsågod och take that Axwell din jävla välmenande fitta.


Han är säkert bög också, och alla vet att bögar är horor!

trubdruider:

ja det borde du gjort


[wink][blush] Får eventuellt ta och göra det om jag får någon ordning på skutan.

Har du något vettigt att tillägga?

För att skriva i forumet måste du vara medlem. Men det är enkelt fixat!

Registrera dig nu!