Forumet - Abort

Abort

848 0 22

Spana också in:

Myksa:

Om man gör abort och mår bra av det - då är något fel.


ursäkta? förklara det där utförligare tack. varför fan kan man inte må bra över att göra abort? hade jag fått reda på att jag var gravid så hade jag aldrig tvekat en sekund på att göra abort, och det enda besväret för mig psykiskt skulle vara att boka tid och hela det där tjaffset. sen hade jag varit glad över att allt är som vanligt igen. måste man alltid deppa över saker man inte kan rå för? herreguiuuuud
shulululu1:

saker man inte kan rå för?


Tror det är dags för dig att gå om mellanstadiet. Eller kanske börja det över huvud taget.

shulululu1:

det enda besväret för mig psykiskt skulle vara att boka tid och hela det där tjaffset


Om det stämmer så är du psykiskt sjuk. Men jag antar att det bara är så att du inte vet bättre.
Myksa:

Må dåligt och lär dig av dina misstag. Tiden läker alla sår (även om ärren finns kvar).


sen den här meningen HAHAh herregud, hur kan du vara så säker på att kondomen inte sprack? eller att p-pillrena fuckade ur? eller att hon en gång var dum nog att slippa kondom, ingen förtjänar att må dåligt oavsett..

DU tjejen borde se att det är det bästa för ditt liv och bara gå vidare. vad exakt mår du dåligt över?
Myksa:

Tror det är dags för dig att gå om mellanstadiet. Eller kanske börja det över huvud taget.


väl rutet, idiot! (läs svar i inlägg ovan)
Myksa:

Om det stämmer så är du psykiskt sjuk. Men jag antar att det bara är så att du inte vet bättre.


är inte psykiskt sjuk, snarare stark nog att inse att det är inte värt att lägga kraft på att vara ledsen över något som är vanligt, det händer blablabla... abort låter otäckt, och det enda som skulle göra mig lite rädd är smärtan.
Lancome:

Påstår du att det är kontaktannons att fråga om hjälp och stöd? okej då vet jag.


Att fråga efter privat kontakt via PM eller dylikt är en kontaktannons, ja. Ingen biggie den här gången, förstår att det kan vara svårt att förstå det av regeltexten, så du fick ingen varning eller så. Men nu vet du hur det är :3
shulululu1:

är inte psykiskt sjuk, snarare stark nog att inse att det är inte värt att lägga kraft på att vara ledsen över något som är vanligt, det händer blablabla... abort låter otäckt, och det enda som skulle göra mig lite rädd är smärtan.


Det är väldigt mycket i en människas liv som är psykiskt påfrestande. Exempelvis folk som dör eller någon så enkelt som att flytta.
Att inte bli psykiskt påverkad av en abort är helt stört.

shulululu1:

snarare stark nog att inse att det är inte värt att lägga kraft på att vara ledsen


Intressant. Du kan alltså helt åsidosätta det du känner och din kropps processer. Minst sagt fascinerande.
Abort är vad det är oavsett.

Fast "nu för tiden" verkar det ju finnas personer som skiter i allt knulla utan skydd, knapra dagenefter-piller och skaffa ett digitalt graviditetstest så att man slipper köpa ny varje gång...
Myksa:

Det är väldigt mycket i en människas liv som är psykiskt påfrestande. Exempelvis folk som dör eller någon så enkelt som att flytta.
Att inte bli psykiskt påverkad av en abort är helt stört.


sa jag att jag inte skulle bli påverkad? jag menar att jag skulle inte vara ledsen över själva aborten, att det som finsn i mig försvinner, säger bara byebye till det men det som skulle freaka ut mig totalt är smärtan. och vadå helt stört? om jag vet att aborten gör mig gott så behöver jag inte gråta över den? och btw, vad vet du om mina omständigheter tex.. jag kanske har det sjukt jobbigt just nu och en abort i jämförelse med det jag går igenom är ett litet besvär för mig.. börjar du fatta poängen? mycket människor som har varit med om mycket kan ta itu med problem mycket bättre och TUR nog har jag fått den egenskapen. kom inte och säg att bara för att man inte gråter över en abort så är man störd. jag är en känslosam och sympatisk människa.
shulululu1:

sa jag att jag inte skulle bli påverkad? jag menar att jag skulle inte vara ledsen över själva aborten, att det som finsn i mig försvinner, säger bara byebye till det men det som skulle freaka ut mig totalt är smärtan.


Så abort för dig är ungefär som ett ovanligt obekvämt toalettbesök. Typ riktigt magsjuk? [confused]

shulululu1:

jag kanske har det sjukt jobbigt just nu och en abort i jämförelse med det jag går igenom är ett litet besvär för mig.. börjar du fatta poängen?


Nu pratar du utifrån dig själv och dina känslor och erfarenheter.
Jag pratar rent allmänt. (Vore jäkligt dumt annars eftersom jag är kille.)

shulululu1:

kom inte och säg att bara för att man inte gråter över en abort så är man störd


Sade inte gråter.
Jag tycker och tror att man "borde" må dåligt över det, i alla fall ett litet tag.
Man behöver inte må skit och ha självmordstankar under flera veckor - men att inte känna någonting, att tycka det är samma sak som ett toalettbesök är inte rätt.

Finns nog inte något så starkt som moderskänslor och även om det bara är en cell som har delat sig några gånger så finns det något där - och, inte minst - hormonerna har börjat härja runt rejält!

Därför man inte ska prata om hur man själv känner och har det. Rent allmänt (som faktum) är moderskänslor starka och när en kvinna blir befruktad (tråkigt det lät) så bryter helvetet lös i henne.

shulululu1:

jag är en känslosam och sympatisk människa.


Okej, trevligt och bra för dig. Säger du det så är det säkert så. Men det hör inte riktigt hit.
Myksa:

Så abort för dig är ungefär som ett ovanligt obekvämt toalettbesök. Typ riktigt magsjuk? [confused]


dålig jämförelse. en abort är mer ångest (ångest över att jag inte hade bättre koll på pillrerna or whatever det skulle vara), och så fort den är utförd så skulle jag må bra igen. hur konstigt kan det låta egentligen? [confused]



Myksa:

Finns nog inte något så starkt som moderskänslor och även om det bara är en cell som har delat sig några gånger så finns det något där - och, inte minst - hormonerna har börjat härja runt rejält!


så du menar alltså att det är hormonernas fel att alla är ledsna när det kommer till abort? eftersom moderskänslorna är mycket starkare? INTE en själv? för likadant är det med PMS, jag är inte irriterad innan mens pga något specifikt, det är bara mina hormoner som spökar. alltså kan jag bedöma NU utan att moderskänslor och utan att hormoner spökar, att jag känner att jag inte skulle vara ledsen under en abortprocess. men om det är nu så att hormonerna tvingar mig att bli det så vad kan man göra.. ahhah

Myksa:

Okej, trevligt och bra för dig. Säger du det så är det säkert så. Men det hör inte riktigt hit.


uuuh vilken attityd man kan ha

// the end
shulululu1:

DU tjejen borde se att det är det bästa för ditt liv och bara gå vidare. vad exakt mår du dåligt över?


Att det blev som ett chock, trodde från början att jag var magsjuk eller något liknande. Sedan att jag bara är 17 år gör saken värre. Vill inte blanda in mina föräldrar .. eftersom att de skulle reagera mycket negativt (ja, jag vet!) . Även hon jag pratade med på ungdomsmottagningen sa att det vore bäst så, men att jag borde prata med någon vuxen. För att få ett "vuxet" stöd. Har varit gravid i 6 veckor så kan göra abort med medicin.

Att jag är ledsen är mkt med mina hormoner för tillfället. Gråter varje dag, mår illa och allt är åt helvete. Men jag har bokat tid för doktorn .. att han ska se hur det ligger till och sådant. Jag har stöd från mina närmsta vänner, så känner mig inte ensam. Har stöd från min pojkvän .. har är lika orolig och mår lika dåligt som jag. Eftersom att när jag mår dåligt tar han till sig. Han bryr sig .. jag kämpar och detta ska inte få ske igen på många år.