Forumet - Adopterad HUR GÖR JAG?

Adopterad HUR GÖR JAG?

3510 0 21
Jag blev bortadopterad när jag var 12 timmar gammal.
Min biologiska mamma var 14 år när hon födde mig.
Hon var svensk (eller ja, bodde iallafall i sverige).

Om jag nu vill söka kontakt med henne/ta reda på vem hon var eller är (av ren nyfikenhet) hur gör jag då?

Kan inte prata med mina föräldrar om det här då dom är VÄLDIGT hemliga, så jag undrar kan jag göra detta på egen hand?
isola:

Får man adoptera bort barn i Sverige?


Yes det får man, är dock mycket ovanligt att det händer.

Tro mig, vänt upp och ner på hela huset men aldrig hittat något papper. Men vet att vi har papper för jag fick inte döpas förrens alla papper var klara (efter 2 år).

Nej det vet dom säkert inte, men dom vill inte prata om det iallfall. Såfort jag dragit upp ämnet så har dom helt plötsligt glömt bort att göra det ena och det andra och oj just det skulle ringa till henne och honom och sen måste vi diskutera skolarbete, jaa du fattar?

Spana också in:

Tror mycket beror på vad din riktiga mamma sagt vid adoption och hur allt gått till. Din riktiga mamma kanske aldrig ville att du skulle kunna hitta henne och då blir det svårt. Tror man får välja att vara anonym.



Faith No Man:

No offence,men om dina föräldrar frivilligt gav bort dig ska du inte ta det som ett tecken på att dom VILL ha med dig att göra.


så du tror att man tänker likadant när man är fjorton och när man är 30 ?
Faith No Man:

men om dina föräldrar frivilligt gav bort dig ska du inte ta det som ett tecken på att dom VILL ha med dig att göra.


Patetiskt sagt faktiskt. När man är 14 år går man i åk 8.
Det innebär att du har minst 4 år kvar i skolan och ingen fast ekonomi. Tror inte att en 14 åring har sådan jävla stor möjlighet att ta hand om ett barn. Tror inte hon hade ett fast seriöst förhållande (för ärligt talat hur många 14 åringar har ett sådant?).



Fingerprints:

Tror mycket beror på vad din riktiga mamma sagt vid adoption och hur allt gått till. Din riktiga mamma kanske aldrig ville att du skulle kunna hitta henne och då blir det svårt. Tror man får välja att vara anonym.


Det är ju värt ett försök iallafall? Jag är väldigt nyfiken. Det var min (nuvarande) moster som placerade mig (hon jobbade på socialtjänsten förut) där jag bor nu. Hon har sagt till mig (tidigare) att om jag vill kan vi försöka få tag på min biologiska mamma.

Jag är ju rätt nyfiken liksom finns många praktiska frågor att ställa. Tillexempel om blodproppar (ang. p-piller och andra preventivmedel). Skulle ju inte vara helt fel att kanske hitta en person som kanske är lik en själv. Jag menar hon offrade 9 månader av sitt liv för att jag skulle få mitt, det måste ju betyda någonting? Eller så upptäckte hon det försent det vet man ju aldrig.
Men det är så jobbigt när vi har släktmiddagar och sådant också att alla pratar om att min lillasyster är så lik både mor och far och jag är liksom helt min egen, inte lik någon. Jag har aldrig känt någon speciell connection till mina adoptivföräldrar heller. Att få veta mer om hur min biologiska mamma levde när hon var i min ålder, veta liksom sådana grejer. Ni förstår säkert.
citybird:

Det är ju värt ett försök iallafall?


sa aldrig annat

citybird:

Hon har sagt till mig (tidigare) att om jag vill kan vi försöka få tag på min biologiska mamma.


fint!

citybird:

Jag är ju rätt nyfiken liksom finns många praktiska frågor att ställa. Tillexempel om blodproppar (ang. p-piller och andra preventivmedel). Skulle ju inte vara helt fel att kanske hitta en person som kanske är lik en själv. Jag menar hon offrade 9 månader av sitt liv för att jag skulle få mitt, det måste ju betyda någonting? Eller så upptäckte hon det försent det vet man ju aldrig.
Men det är så jobbigt när vi har släktmiddagar och sådant också att alla pratar om att min lillasyster är så lik både mor och far och jag är liksom helt min egen, inte lik någon. Jag har aldrig känt någon speciell connection till mina adoptivföräldrar heller. Att få veta mer om hur min biologiska mamma levde när hon var i min ålder, veta liksom sådana grejer. Ni förstår säkert.


jag förstår det verkligen! Men någonstans måste du respektera henne om hon inte vill. Kan ju inte varit lätt att adoptera bort en unge.
Fingerprints:

sa aldrig annat


Jag vet, tycker bara att det är värt ett försök! :)



Fingerprints:

jag förstår det verkligen! Men någonstans måste du respektera henne om hon inte vill. Kan ju inte varit lätt att adoptera bort en unge.


Nej det kan det säkerligen inte varit. Men ifall jag kanske kommer med ett förslag att ta lite kontakt så är det sedan upp till henne ifall hon vill eller inte. Man lär ju kunna höra genom socialblabla whatever?
citybird:

Jag vet, tycker bara att det är värt ett försök! :)Nej det kan det säkerligen inte varit. Men ifall jag kanske kommer med ett förslag att ta lite kontakt så är det sedan upp till henne ifall hon vill eller inte. Man lär ju kunna höra genom socialblabla whatever?


Absolut!
citybird:

Patetiskt sagt faktiskt. När man är 14 år går man i åk 8.
Det innebär att du har minst 4 år kvar i skolan och ingen fast ekonomi. Tror inte att en 14 åring har sådan jävla stor möjlighet att ta hand om ett barn. Tror inte hon hade ett fast seriöst förhållande (för ärligt talat hur många 14 åringar har ett sådant?).


Kan en 14-åring bli gravid? Tydligen. Då kan en 14-åring, om en 14-åring vill, ta hand om ett barn. Det här är SVERIGE. Det finns ett socialt skyddsnät som betalar dig för att ombesörja ett barn. Vill man inte det så skaffar man inget barn. Enkelt som så.

14-åringen har varit vuxen nog att:

*Knulla fram ett barn
*Adoptera bort det
*Gå vidare och glömma sitt förflutna

Det är inte så jävla svårt att räkna ut att man inte vill att något som tillhör det förflutna kommer och knackar på ens dörr 15 år senare. Mamman har säkerligen gått vidare och vill inte behöva dras med något hon valde bort när hon, som du själv säger, var ung.
Faith No Man:

Gå vidare och glömma sitt förflutna


Du talar precis som om du var hon. Du vet inte om hon har glömt och du vet inte om hon ens har gått vidare.



Faith No Man:

Det är inte så jävla svårt att räkna ut att man inte vill att något som tillhör det förflutna kommer och knackar på ens dörr 15 år senare


Just därför måste de ju kunna finnas någon som kan ha mellankontakt mellan oss? Att jag inte får reda på någonting utan att hon är med på det?

Dessutom saknar man en vettig utbildning när man går i åk8.
Bara för att man är vuxen nog att göra ett barn, adoptera bort det och "glömma samt gå vidare" gör dig inte vuxen nog för att TA HAND om ett barn.