Jag blev bortadopterad när jag var 12 timmar gammal.
Min biologiska mamma var 14 år när hon födde mig.
Hon var svensk (eller ja, bodde iallafall i sverige).
Om jag nu vill söka kontakt med henne/ta reda på vem hon var eller är (av ren nyfikenhet) hur gör jag då?
Kan inte prata med mina föräldrar om det här då dom är VÄLDIGT hemliga, så jag undrar kan jag göra detta på egen hand?
Får man adoptera bort barn i Sverige? Trodde man bara fick fosterhemsplacera dem.
Leta reda på något papper från adoptionsbyrån och kolla med dem. Dina föräldrar kanske inte ens vet vad mamman hette.
isola:
Får man adoptera bort barn i Sverige?
Yes det får man, är dock mycket ovanligt att det händer.
Tro mig, vänt upp och ner på hela huset men aldrig hittat något papper. Men vet att vi har papper för jag fick inte döpas förrens alla papper var klara (efter 2 år).
Nej det vet dom säkert inte, men dom vill inte prata om det iallfall. Såfort jag dragit upp ämnet så har dom helt plötsligt glömt bort att göra det ena och det andra och oj just det skulle ringa till henne och honom och sen måste vi diskutera skolarbete, jaa du fattar?
Ja, det kan du. Alla adoptionsprocesser har dokumentation...
har för mig att man har rätt att veta när man blir 18 eller nåt. men minns inte vad jag hört det så är inte så säker, kanske inte ens var i sverige det var så.
Ta kontakt med en handläggare på socialtjänsten så kan du få hjälp.
OF 5:
Ta kontakt med en handläggare på socialtjänsten så kan du få hjälp.
Usch. Har endast dåliga minnen från socialtjänsten. Ena gången fick dom det att låta som att ALLTING alltid varit mitt fel genom hela mitt liv. Och nu har jag en jätteotrevlig tjej där. Buhääh
citybird:
Usch.
ok gör det inte då.
No offence,
men om dina föräldrar frivilligt gav bort dig ska du inte ta det som ett tecken på att dom VILL ha med dig att göra.
Faith No Man:
No offence,
men om dina föräldrar frivilligt gav bort dig ska du inte ta det som ett tecken på att dom VILL ha med dig att göra.
Dummaste inlägget jag sett.
Faith No Man:
men om dina föräldrar frivilligt gav bort dig ska du inte ta det som ett tecken på att dom VILL ha med dig att göra.
Brukar snarare handla om att de inte hade möjlighet att erbjuda den miljö man vill att barnet skall växa upp i.
tevepro:
Dummaste inlägget jag sett.
Indeed
Tror mycket beror på vad din riktiga mamma sagt vid adoption och hur allt gått till. Din riktiga mamma kanske aldrig ville att du skulle kunna hitta henne och då blir det svårt. Tror man får välja att vara anonym.
Faith No Man:
No offence,men om dina föräldrar frivilligt gav bort dig ska du inte ta det som ett tecken på att dom VILL ha med dig att göra.
så du tror att man tänker likadant när man är fjorton och när man är 30 ?
Faith No Man:
men om dina föräldrar frivilligt gav bort dig ska du inte ta det som ett tecken på att dom VILL ha med dig att göra.
Patetiskt sagt faktiskt. När man är 14 år går man i åk 8.
Det innebär att du har minst 4 år kvar i skolan och ingen fast ekonomi. Tror inte att en 14 åring har sådan jävla stor möjlighet att ta hand om ett barn. Tror inte hon hade ett fast seriöst förhållande (för ärligt talat hur många 14 åringar har ett sådant?).
Fingerprints:
Tror mycket beror på vad din riktiga mamma sagt vid adoption och hur allt gått till. Din riktiga mamma kanske aldrig ville att du skulle kunna hitta henne och då blir det svårt. Tror man får välja att vara anonym.
Det är ju värt ett försök iallafall? Jag är väldigt nyfiken. Det var min (nuvarande) moster som placerade mig (hon jobbade på socialtjänsten förut) där jag bor nu. Hon har sagt till mig (tidigare) att om jag vill kan vi försöka få tag på min biologiska mamma.
Jag är ju rätt nyfiken liksom finns många praktiska frågor att ställa. Tillexempel om blodproppar (ang. p-piller och andra preventivmedel). Skulle ju inte vara helt fel att kanske hitta en person som kanske är lik en själv. Jag menar hon offrade 9 månader av sitt liv för att jag skulle få mitt, det måste ju betyda någonting? Eller så upptäckte hon det försent det vet man ju aldrig.
Men det är så jobbigt när vi har släktmiddagar och sådant också att alla pratar om att min lillasyster är så lik både mor och far och jag är liksom helt min egen, inte lik någon. Jag har aldrig känt någon speciell connection till mina adoptivföräldrar heller. Att få veta mer om hur min biologiska mamma levde när hon var i min ålder, veta liksom sådana grejer. Ni förstår säkert.
citybird:
Det är ju värt ett försök iallafall?
sa aldrig annat
citybird:
Hon har sagt till mig (tidigare) att om jag vill kan vi försöka få tag på min biologiska mamma.
fint!
citybird:
Jag är ju rätt nyfiken liksom finns många praktiska frågor att ställa. Tillexempel om blodproppar (ang. p-piller och andra preventivmedel). Skulle ju inte vara helt fel att kanske hitta en person som kanske är lik en själv. Jag menar hon offrade 9 månader av sitt liv för att jag skulle få mitt, det måste ju betyda någonting? Eller så upptäckte hon det försent det vet man ju aldrig.
Men det är så jobbigt när vi har släktmiddagar och sådant också att alla pratar om att min lillasyster är så lik både mor och far och jag är liksom helt min egen, inte lik någon. Jag har aldrig känt någon speciell connection till mina adoptivföräldrar heller. Att få veta mer om hur min biologiska mamma levde när hon var i min ålder, veta liksom sådana grejer. Ni förstår säkert.
jag förstår det verkligen! Men någonstans måste du respektera henne om hon inte vill. Kan ju inte varit lätt att adoptera bort en unge.
