Tjena, folk. Kanske jag kan få höra av er lite vad ni tycker, och era erfarenheter, för jag vet att jag klarar fan inte av detta själv.
Har länge mått uselt, riktigt skit, varit en zombie men har haft en fasad uppe att jag mår bra. Det kändes bättre med denna fasaden uppe, men folk provocerar mig hela tiden, och nu orkar jag fan inte låtsas vara lycklig mer, för det är de sista jag är. Har fan
Har väldigt detaljerade självmordstankar, har ALLTING planerat, varifrån jag ska hoppa, vad som ska stå i mitt självmordbrev. Grät tills ögonen gjorde ont när jag kom hem efter skolan. Har glott runder på olika forum, och alla säger att man ska tänka på sina nära, men jag mår fan bara sämre när jag tänker på dom, inte för att jag ogillar mina föräldrar, men jag vill inte leva mitt liv för någon annan när jag mår såhär.
Vad skulle BUP säga om jag ringde dom? Fattar ju själv att jag behöver hjälp, har nog med självdistans för att se det... Frågan är ju bara, vad kommer att hända? Vet inte om jag vill ha hjälp, om jag orkar göra något åt det, ju mer jag tänker på det desto mer vill jag vet vad som händer när livet tar slut. Skriver väl detta för att jag har någon liten vilja kvar att leva, någonstans långt borta.
Bah, vet inte varför jag skriver detta.
Anonym I Kostym:
Skriver väl detta för att jag har någon liten vilja kvar att leva, någonstans långt borta.
Du har ingen fritidssysselsättning som gör dig glad som du kan ägna mer tid åt? Eller något du kan börja ägna tid åt?
Jag antar att du är under 18år, så livet har knappt börjat, tro det eller ej. Att ge upp det redan nu och inte få uppleva det som komma skall tror jag inte du vill gå miste om. Jag har själv inte kommit så långt i livet ännu men livet är till för att levas och inte för att avslutas för tidigt.
Kontakta BUP, försök vara villig att ta emot hjälpen du får, ta dig i kragen och försök göra ditt bästa för att det ska gå bra.
Du kan det, och du verkar vilja det, så våga ta ett steg framåt och fortsätta framåt tills det har löst sig.
Jag vet inte varför du vill ta livet av dig men jag vet att du är värd så mycket mer än det!
Ring till BUP, ditt liv är absolut värt att kämpa för!
Ännu bättre är kanske att gå till kuratorn på din skola, och sen få en remiss till BUP av denne.
Det finns sätt att må bättre på, även om allt känns värdelöst just nu så kan det blir bättre. Är det inte värt att leva för att få uppleva de bra dagarna?
Hos BUP kan du få både samtalsterapi och om det behövs kan man få medicin mot ångest och depression.
Jag har själv mått så dåligt att jag verkligen velat ta livet av mig, men att gå till BUP hjälpte mig faktiskt. Jag fick äta sertralin som höjer serotoninhalten i hjärnan, och det hjälpte mot min ångest. Serotonin är en signalsubstans som gör att man mår bra, så om man har för lite sånt är det klart livet känns värdelöst. Det kan ligga många andra problem bakom också såklart, och dessa kan man bearbeta med hjälp av samtalsterapi.
Du har inget att förlora på att söka hjälp. Att du mår dåligt nu betyder inte att du kommer må dåligt resten av livet!
Knarko:
Du har ingen fritidssysselsättning som gör dig glad som du kan ägna mer tid åt? Eller något du kan börja ägna tid åt?
Har inget jag tycker är roligt, det enda jag gör är sitter vid datorn. Mår inte bra av det heller, det enda som gör att jag mår sämre är att gå i skolan.
Har ofta tänkt att jag ska packa en ryggsäck med smått o gott och bara gå ifrån allt. Gå tills det inte finns mer land, sen gå någon annanstans.
blum:
Är det inte värt att leva för att få uppleva de bra dagarna?
Min senaste bra dag var senaste gången jag söp mig redlöst full, och inte kom ihåg var jag låg, varför, eller vem jag ens var. Det var en bra dag om man jämför med hur jag mår annars.
Får väl bli att bege mig till BUP så snabbt jag bara kan... Är bara rädd efter allt skit jag läst om dom, folk på olika forum hit och dit som gnäller på dom.
Anonym I Kostym:
.
Försök kanske med att få kontakt med andra som själva har kommit över sina självmordstankar, det är ganska gött att vara anonym på internet så det blir inte lika personligt som att snacka med folk IRL, ( om du tycker det känns bättre )
Personligen lyfter jag upp mig själv när jag är nere
(påstår inte att jag vet hur det är att vara RIKTIGT deprimerad men har haft lite depp 😛 )
igenom att spendera mer tid till mina intressen, eller bar skaffa nya intressen 😛
Skolan är ju inte direkt en tröstfaktor ofta, i alla fall inte när man går i en stor jävla skola.
Sverige är ett av dom länderna med mest själävmord ( det har dock ökat nu när moderaterna kommit till makt, vet inte om det är ett sammanträffande eller inte x) )
Undersök varför människor blir deprimenrade själv, läs lite böcker om din situation.
Jag har hört att det bästa man kan göra för andra som är deprimerade är att sitta bredvid dom och bara visa att man är där för dom..
Men ah, det finns psykologiska förklaringar, har dock inga länkar för har inte studerat någonting om det.
Jag kan dock säga en sak, tonåren är inte den viktigaste perioden av ditt liv, snarare den värsta perioden..
Anonym I Kostym:
.
Prova dig fram i olika saker/fritidsaktiviteter tills du hittar något du gillar?
Sök hjälp!
Jag vet hur det känns att inte orka ta tag i sina problem, men det är värt att kämpa för att må bra senare. Det kan ta lång tid, ibland VÄLDIGT lång tid, men till slut kommer du känna att du börjar må bättre, och jag lovar dig då vill du inte tillbaka. På sätt och vis är det jobbigare att ta itu med svåra problem än att helt enkelt leva med dem, men i det långa loppet är det inte alls hälsosamt.
Du har bara ett liv, ta vara på det! kram
Anonym I Kostym:
Min senaste bra dag var senaste gången jag söp mig redlöst full, och inte kom ihåg var jag låg, varför, eller vem jag ens var. Det var en bra dag om man jämför med hur jag mår annars.
Känner igen det där 🙁
Och jag vet att man tror det är bullshit att saker och ting någonsin kan bli bättre, men faktum är att de flesta depressioner går över bara man får den hjälp man behöver. Allt blir inte perfekt bara för att man går till BUP, men inget blir ju bättre av att man sitter hemma och vältrar sig i sin misär heller..
Anonym I Kostym:
Får väl bli att bege mig till BUP så snabbt jag bara kan
Bra! Se till att vara helt ärlig mot dem så att de tar dig på allvar. Lycka till!
Anonym I Kostym:
Har ofta tänkt att jag ska packa en ryggsäck med smått o gott och bara gå ifrån allt. Gå tills det inte finns mer land, sen gå någon annanstans.
ÅH! det är högt rekommenderat att tälta, jag skulle tälta med mina kompisar en gång fast visade sig att nästan ingen kunde komma, så jag och en kompis var ensamma i den mörka skogen typ en mil hemifrån.
Han blev dock "uttråkad" ( det betyder rädd bara så du vet)
och ringde hem ( till sin MAMMA )
Men jag ville inte med han, så jag var ensam i skogen mitt i natten ( 2 nätter i rad ) och tältade helt ensam.
Natten = hörde läskiga ljud, sov dåligt på underlaget och frös som fan.
Dagen = AS SKÖNT väder, helt ensam i skogen, rengjorde en bäck som var ful som stryk men jag fixade den så det blev drickbart vatten ![[cool]](/img/smilies/cool.gif)
.
Och kan erkänna att jag hade med mig min bärbara och kollade ganska mycket på One piece,...
Anonym I Kostym:
och inte kom ihåg var jag låg, varför, eller vem jag ens var.
Jag läser psykologi och har hört att personen vi tror att vi är bara är en berättelse vi upprepar för oss själva, vi har egentligen ingen FAST personlighet, som du kanske märkt själv så är du IKLUSIVE alla människor du känner helt annorlunda som personer runt andra personer.
Invandrare som pratar perfekt svenska kan tex börja fp brytningar när dom pratar med andra invandrare och jag är inte alls som jag är nu när jag är med mina vänner.
(( bara lite kul att förstå sig på sig själv 🙂 )
Anonym I Kostym:
men jag mår fan bara sämre när jag tänker på dom, inte för att jag ogillar mina föräldrar, men jag vill inte leva mitt liv för någon annan när jag mår såhär.
kan du inte prata med dem?
Anonym I Kostym:
Har väldigt detaljerade självmordstankar, har ALLTING planerat, varifrån jag ska hoppa, vad som ska stå i mitt självmordbrev.
Alla som tänker så ska egentligen söka hjälp; var ett föredöme och se till att i alla fall du gör det!
Du får väldigt gärna prata med mig om du vill. PM eller vad som. Jag finns här om du behöver någon för en stund. Vet hur djävligt det kan kännas; spciellt på kvällen.
JoElite:
det är ganska gött att vara anonym på internet så det blir inte lika personligt som att snacka med folk IRL
Jo, har extremt svårt att prata med personer ansikte-mot-ansikte när jag inte mår bra, knappt över telefon heller. Var på väg att ringa BRIS, bara för att prata med någon, men det gick inte för jag började böla som en femåring som skurit sig så fort jag tog tag i telefonen.
Kämparglöd:
Jag vet hur det känns att inte orka ta tag i sina problem, men det är värt att kämpa för att må bra senare.
Har kämpat med att vara en grå ingenting länge nu, mår såhär illa för att jag gett upp med kämpandet nu, men kommer försöka, kan inte ju bara bli bättre.
patrick bateman:
kan du inte prata med dem?
Jag kan, men jag vill inte. Fast att dom försöker sitt bästa, så har dom en konstig förmåga att få saker att kännas sämre. Har aldrig varit så öppen med mina föräldrar, och det har haft sina anledningar, fast att dom alltid försökt att göra sitt bästa.
Renesmee:
Du får väldigt gärna prata med mig om du vill. PM eller vad som. Jag finns här om du behöver någon för en stund. Vet hur djävligt det kan kännas; spciellt på kvällen.
Tack så mycket, men jag gillar kvällar och nätter. Mår som bäst då, av någon anledning, så det ska nog gå an.
Tack alla som önskat mig lycka till, får hoppas att det blir bra till slut.
Anonym I Kostym:
extremt
Håller på att se en dokumentär om slakt, och jag har fan lust att förstöra mitt liv igenom att dra till ett slakteri och döda så många människor jag kan innan polisen tar mig.
jag mår fysiskt illa när jag tänker på det och jag är sjukt sur på att folk äter kött, jävla idioter, mänskligheten förtjänar inte att finnas...
Helt ärligt vi är ignoranta jävla idioter.
JoElite:
är sjukt sur på att folk äter kött
Djuren vi äter äter andra djur, ska de också få en dänga av dig nu lr?
isola:
Djuren vi äter äter andra djur, ska de också få en dänga av dig nu lr?
Dom gör det på ett naturligt sätt, jag har alltid vetat att människor äter kött, det är inte det som är problemet, men faktumet att man "skapar" för många hundar och katter och sedan gasar ihjäl dom för att dom blir för många ÄR INTE OKEJ, att vi plågar djur och låter dom kräla i sina egna inälvor och krossas av att dom är för många ÄR INTE OKEJ!.. förstå.
