världens starkaste man:

Menar mer på att jag finner det skrämmande eller kanske konstigt när exempelvis en förälder inte har en "speciell plats i hjärtat".

Om man inte blivit bra behandlad är det svårt att låta en person få den där speciella platsen, förälder eller inte.

allt är vatten för mig

Det beror på.

enhimmelskdrog:

allt är vatten för mig

Hur menar du då?

amsi:

Hur menar du då?

"allt är vatten"

- thales

amsi:

Hur menar du då?

mja, alltså om blod är släkt och vatten vänner
eller nåt
är inte så nära mina släktingar

enhimmelskdrog:

mja, alltså om blod är släkt och vatten vännereller nåtär inte så nära mina släktingar

Förstår. Tror du att vännerna kan vara blod, om de är väldigt bra vänner?

amsi:

Förstår. Tror du att vännerna kan vara blod, om de är väldigt bra vänner?

nja, kanske! återkommer när jag vet.

Kanske, känns som att båda är lika tunna för mig...

nej.

jag dissar halva min släkt utan dåligt samvete.

och den tjockaste av alla är min sambo.

Nej. Värderar vald lojalitet betydligt högre än påtvingad dylik.

nej, man behöver inte gilla sina föräldrar till exempel. finns många som har en otroligt dålig realtion med de. och så finns det de som är adopterade som älskar sina adoptivföräldrar trots att de inte är släkt.
den eller de som betyder mest för en i hela världen måste inte vara någon man är släkt med

Det beror på.
Om man jämför mina kompisar och mina kusiner, skulle det vara väldigt svårt
Men mellan familj och kompisar, eller kompisar eller vuxen släkt (de flesta av mina morbröder och farbröder), så tycker jag att vatten är tjockare än blod

Helt enkelt för att jag inte kan öppna mig för och lita på vuxna lika mycket som ungdomar..

Blir rätt förundrad när kompisar sätter sin familj främst. Särskilt som ung. Har inte blivit uppfostrad att göra så. Men nu tänker jag också rätt mkt så iof.