Forumet - Är du dig själv?

Är du dig själv?

947 0 114

Spana också in:

Ta mina armar, ta mina fötter, ta mina ben.
Ta våra sånger, slå med batonger, ta allt ni ser.
Vinn, segra, försvinn.
Achtung bitte.
Jag har mina tankar,
jag har mina tankar,
jag har mina tankar.
Mina tankar är vapen som slåss,
mina tankar är vapen för oss.
Mina tankar är det sista som ni tar.
Ta allt det goda, ta allt det onda.
Bourgeoise Scheisse.
Inte förstått nånting, inte förstått, bara snackar och snackar...
Det är inte som förr,
ni är dom döda, vi är dom nya, ta fram det nya.
Jag har mina tankar,
jag har mina tankar,
jag har mina tankar.
Mina tankar är vapen som slåss...
Ta himmel och helvete, ta allt det röda, ta allt det gröna,
Realisera bort våra hjärtan.
Indotrinera, lobotomera.
Inte förstått nånting, inte förstått.
Jag har mina tankar,
jag har mina tankar,
jag har mina tankar.
Mina tankar är vapen som slåss...


[zzz]
Tant Brun:

Hur vet du att man faktiskt kan vara "sig själv"?


Det vet jag inte, därav frågan.

Harpyja:

men kan också fatta egna beslut när jag fått väga mellan två olika och insett vilket som är bäst.


Hur vet du att det är du som tar det beslutet och inte din personlighet?

fistforfight:

jag har mina tankar


Hur vet du?
Srbija:

Hur vet du att det är du som tar det beslutet och inte din personlighet?


Har jag en bestämd personlighet så anser jag att det är "jag". Vilket gjorde att jag i princip sa emot mig själv och jag ändrar mig. Jag är nog inte mig själv eftersom jag inte har en speciellt fast personlighet. Det är knappt att jag själv vet vart jag har mig.
Srbija:

Blir vi verkligen unika när det inte är vi som styr vår personlighet och tänkande?


Även om man blivigt formad av andra, är det ingen anna som formats på samma sätt pga den egna influensen på andra. Så jag anser att alla är unika(olika)


Srbija:

Kan man verkligen älska någon för den den är, när den inte är den den är?


Deror på vad du menar. Om någon älskar någon för den den är, men egentligen är någon annan, så är ju den som älskar fortfarande förälskad i den man låtsas vara. Så för den älskandes del är det ju fortfarande att älskar, tills han/hon visar vem han/hon egentligen är. Sen kanske man blir älskad iaf.
Eftersom man inte vet vem den man älskar egentligen är.
Men då är man inte förälskd i den man är
Erkowich:

Är jag förvirrad och missuppfatta allt?


Nej.

fistforfight:

skakg


Du är obegriplig.

Harpyja:

Har jag en bestämd personlighet så anser jag att det är "jag". Vilket gjorde att jag i princip sa emot mig själv och jag ändrar mig. Jag är nog inte mig själv eftersom jag inte har en speciellt fast personlighet. Det är knappt att jag själv vet vart jag har mig.


Men tänk; personligheter är genetiska, du styr inte över vilken personlighet du har fått.

Han_som_missa:

Så jag anser att alla är unika(olika)


Hur kan vi vara det när vi inte har någonting som gör oss unika?

Han_som_missa:

em han/hon egentligen är


Man kan ju inte vara den man är om man inte styr över vem man är?
När jag gick i ettan lr tvåan (i lågstadiet) så var alla taskiga mot Elin i klassen.
Elin var klumpig, överviktig,argsint, hade för små kläder, talfel, och allmänt socialt off.
Jag ville egentligen inte vara taskig mot Elin, men ibland var jag också onödigt jobbig mot henne pga att jag inte vågade gå emot alla.

pga Elin så låter jag aldrig folk pusha mig till saker jag inte vill själv.
Srbija:

Hur kan vi vara det när vi inte har någonting som gör oss unika?


Det är ju det de finns. Alla påverkas av allt men inte på samma sätt så alla är ju inte kopior av varander. Jag är o tänker inte som du, är inte det tillräckligt bevis på att man är unik?

Srbija:

Man kan ju inte vara den man är om man inte styr över vem man är?


Om man inte KAN styra det, så blir ju det den man är.