Aviseringar
Rensa alla

Är du rädd för sexuella övergrepp?


mens:

nice om man kunde bestämma vad man ska vara rädd för och inte

nej, men har kommit till insikt om att det är helt onödigt att vara rädd, vad skulle det ens bidra med? numera har jag per automatik alltid sällskap, men förr brukade jag försöka ordna sällskap eller ringa någon om det var sent, så jag anpassade mitt beteende utifrån oron att något skulle kunna hända. tycker på något vis att sånt agerande borde vara en självklarhet, vilket såklart är tragiskt. jag slutade vara rädd när jag insåg att de saker jag blivit utsatt för framförallt har skett mitt på dagen bland folk, snarare än mitt i natten ensam med en död mobil. vad som helst kan hända när som helst. 


   
SvaraCitera

Punda:

men då har du ju visst någon sorts oro/farhåga/olust över vad som kan ske? Annars agerar man ju inte i förebyggande syfte? Att du vill kalla det för något annat än rädsla förändrar inte saken?

läs svaret ovan.


   
SvaraCitera

sinnessjuk uns:

läs svaret ovan.

men att vara rädd leder ju till att man tar åtgärder som sätter en i en tryggare situation? det är ju precis det du gjort. att vara rädd är ju inte synonymt med att undvika saker och ting.


   
SvaraCitera

Punda:

men att vara rädd leder ju till att man tar åtgärder som sätter en i en tryggare situation? det är ju precis det du gjort. att vara rädd är ju inte synonymt med att undvika saker och ting.

jag skrev att detta var hur jag betedde mig förr när jag gick hem sent från krogen etc. numera har jag sällskap av pojkvän vid sådana tillfällen. när jag väl var ensam har jag kände jag mig oroad, pga det är en känsla vi tvingar på folk. men har insett senaste åren när jag blivit utsatt för skit mitt på ljusa dagen bland folk, och att mörker per automatik inte innebär att svinen kommer fram, de är där hela tiden och nej, jag är inte rädd varje dag när jag tar mig ensam till/från skolan/affärn/whatever.


   
SvaraCitera

Lucella: Ja


   
SvaraCitera

sinnessjuk uns:

jag skrev att detta var hur jag betedde mig förr när jag gick hem sent från krogen etc. numera har jag sällskap av pojkvän vid sådana tillfällen. när jag väl var ensam har jag kände jag mig oroad, pga det är en känsla vi tvingar på folk. men har insett senaste åren när jag blivit utsatt för skit mitt på ljusa dagen bland folk, och att mörker per automatik inte innebär att svinen kommer fram, de är där hela tiden och nej, jag är inte rädd varje dag när jag tar mig ensam till/från skolan/affärn/whatever.

Risken att bli utsatt för våldsbrott ökar ju markant då det är mörkt och folktomt ute. Och då är det väl inte dumt alls att ta till extra åtgärder? 


   
SvaraCitera
mens
 mens

sinnessjuk uns:

nej, men har kommit till insikt om att det är helt onödigt att vara rädd, vad skulle det ens bidra med? numera har jag per automatik alltid sällskap, men förr brukade jag försöka ordna sällskap eller ringa någon om det var sent, så jag anpassade mitt beteende utifrån oron att något skulle kunna hända. tycker på något vis att sånt agerande borde vara en självklarhet, vilket såklart är tragiskt. jag slutade vara rädd när jag insåg att de saker jag blivit utsatt för framförallt har skett mitt på dagen bland folk, snarare än mitt i natten ensam med en död mobil. vad som helst kan hända när som helst. 

handlar väl mer om att rädsla inte är ngt man kan stänga av
jo sant


   
SvaraCitera

Punda:

Risken att bli utsatt för våldsbrott ökar ju markant då det är mörkt och folktomt ute. Och då är det väl inte dumt alls att ta till extra åtgärder? 

har jag sagt att det är dumt? tror snarare att jag sa: "tycker på något vis att sånt agerande borde vara en självklarhet".


   
SvaraCitera

mens: handlar väl mer om att rädsla inte är ngt man kan stänga av

nej, det vet jag. men tror de flesta skulle kunna minska sin rädsla.


   
SvaraCitera
mens
 mens

sinnessjuk uns:

nej, det vet jag. men tror de flesta skulle kunna minska sin rädsla.

hur?


   
SvaraCitera

nej, är ändå bara hemma och här behöver jag inte vara rädd direkt :I 


   
SvaraCitera

mens:

hur?

är verkligen ingen expert, vet bara att jag släppt min till stor del genom att fundera på vad jag är rädd för och varför, samt vad rädslan resulterar i och att sen försöka göra någon slags faktisk riskbedömning.


   
SvaraCitera

sinnessjuk uns: har jag sagt att det är dumt? tror snarare att jag sa: "tycker på något vis att sånt agerande borde vara en självklarhet".

Du sa att det var onödigt att vara rädd. Men ändå ska man ta till åtgärder trots att det inte finns något att vara rädd för?


   
SvaraCitera

Punda: Du sa att det var onödigt att vara rädd. Men ändå ska man ta till åtgärder trots att det inte finns något att vara rädd för?

Man behöver inte vara aktivt rädd för att ta på sig en flytväst till sjöss, eller ett bälte till bils.


   
SvaraCitera

Punda:

Du sa att det var onödigt att vara rädd. Men ändå ska man ta till åtgärder trots att det inte finns något att vara rädd för?

det är rimligt att göra en riskanalys och agera därefter men rädslan i sig tillför ingenting. du kan vara medveten om risker+konsekvenser utan att vara rädd.


   
SvaraCitera