Forumet - Är jag bög?

Är jag bög?

1875 1 11
Jag har alltid levt i en bubbla, och aldrig tänkt så mycket på vem jag. Jag tycker om att titta på killar nakna som påklädda så länge dom faller mig i smaken och har inte tänkt så mycket på det och inte heller sagt det till någon. Har tyckt om det i 5 år. Men häromdagen sprack min bubbla. och jag började fundera på vem jag är. Är jag gay? Har tittat på andra som kommit ut och läst mycket om det.

Jag är rädd. Jag är rädd att göra fel när jag kommer ut att jag ångrar mig. På ett sätt kan jag tycka att bilda en familj skulle vara trevligt men jag ville inte heller stå där med en unge och fru och komma på, nä fan jag är nog gay. Jag har aldrig haft sex med en tjej och jag är 19 år men jag har nog aldrig dragits mot dom och velat pröva. Jag vet inte hur jag ska göra. Mår apa just nu.

Jag kan inte heller komma ut till mina föräldrar eller kommer jag ut så berättar jag det till dom men jag kommer bli utkastad och mina föräldrar kommer utefrysa mig helt. Dom har allt emot homosexuella.

Hur ska jag göra? Vänta och må sämre, hoppas på att det går över, komma ut jag vet inte längre!!!

Spana också in:

Känns som att jag gör fel om jag kommer ut, läste någon annan stans aTT man åtminstone måste pröva att ligga 1 gång med könet man inte tror att man tänder på dvs en tjej för mig för att man ska veta vad man känner... har aldrig legat med en tjej. Känner mig så olycklig just nu min vardag går inte alls ihop.

Jag har inga vänner alls så den första jag skulle isåfall säga till först är min syster. 
Du är alltid den du är. Du kanske är bisexuell, du kanske ska undersöka och testa och se vad som känns rätt.
Det kanske inte är så konstigt att du kanske inte känner så mycket för tjejer om du inte är med någon.
Att dina föräldrar skulle ha emot din sexuella läggning är ju tråkigt dock så har jag viss förståelse för det men knappast att de fryser ut dig och stänger dig ute, du är ju trots allt deras son, deras eget barn!

Välj det liv som du vill leva, gör något åt din ångest. Det bästa du borde göra är dock att du söker upp en kurator eller socionom eller en psykolog och pratar om dina känslor, ibland så kommer man till en tid i livet då man blir osäker på sig själv.
Alla behöver prata så det är inget konstigt, jag tyckte att det kändes lite fel att gå till en kurator men nu vet jag att jag behöver det ibland, att få tala ut.