Forumet - Är jag hemsk som är lite glad över att min farfar har dött?

Är jag hemsk som är lite glad över att min farfar har dött?

177 0 16
Min farfar dog nyss 90 år gammal. Under de senaste 2-3 åren har han bott på gamlingshem och varit ganska borta i huvudet. Han har inte känt igen sina barnbarn, varit halvblind och som sagt bara varken vetat ut eller in... nu dog han tidigare idag, vilket jag ser som en slags lättnad. Att jag känner så vågar jag inte berätta för mina föräldrar som sörjer farfar. Det gör jag också iofs, men känner att det nästan har varit fel (och jag känner så med alla gamlingar som knappt vet att de lever) att hålla honom vid liv.

Jag skulle själv hellre dö än att leva som en invalid som inte kan gå på toaletten på egen hand och samtidigt ha en hjärna som skrumpnat ihop till mos. Men det kanske bara är jag.

Vad tycker ni andra? Vore det fel att avliva sådana gamlingar, och är jag hemsk som tycker som jag gör?

Spana också in:

honolulu:

det är svårt att bedöma, du kanske vill ta livet av dig för att du t.ex. har brutit benet o de gör ÅH SÅ ONT ÅÅH JA VILL DÖ...


Men det kommer ju däremot gå över, man blir ju inte direkt mindre senil med åren? Fast håller med om att det är svårt att bedömma.
isola:

Skillnad på att vara lättad över att han inte lider mer och att vara rent känslokall och glad över att någon annan människas liv är över.


Det jag är glad över är att han slipper leva som han gjorde... om jag skulle spola tillbaka tiden ett antal år och fråga honom om han hellre velat dö än leva med en hjärna och en kropp som inte fungerar, så skulle han förmodligen svarat att han hellre velat dö, liksom många andra.
Min 85åriga farmor brukar säga att när man blir borta i huvudet kan man lika gärna dö.

Men jag tvekar att de flesta vill dö... Sätt dig själv i den positionen. Du åker bil, och krokar du tappar förståndet helt och bli hjärnskadad resten av ditt liv, skulle du då vilja avlivas? Kanske var ett dumt exempel... men se dig själv gammal. Skulle du vilja dö om du fick problem? Personligen kan jag inte svara. Jag vet enkelt inte.

Jag kände en 90åring som var HELT borta och då menade jag helt! Men vi hälsade på hon iallafall och var 30sekund sa hon "vad heter ni"? Vad fina ni är... Hon var så grymt snäll och sjöng för oss (för vissa texter mindes hon) och var jämt allmänt trevlig. Så ska man verkligen avliva hon då? Visst om det var hons önskan innan hon fick problem. Men inte annars. (Och nu är ju dödshjälp olaglig)
Min bror fick en stroke för två år sen och hans hjärna fick inte tillräckligt med syre, så han kan knappt gå, han kan inte prata, han har dyslexi vilket gör det jobbigt att kommunicera och är Dessutom Hypokondriker och andra halvjobbiga saker.
Han har lidit så himla mycket, och jag ser honom inte glad någonsin längre. Han är bara deprimerad. Jag har faktiskt haft tanken på att jag önskade att dödshjälp fanns. Han har själv flera gånger sagt (skrivit) att han vill dö för att han inte vill leva i den där kroppen.

Så jag vet hur du känner, man känner sig hemsk som tänker sådana tankar, men kan ändå inte undvika det.
Kan faktiskt inte avgöra om det är hemskt eller inte. Hade jag fått funktionshinder som gör att jag knappt kan göra något i mitt liv längre så hade jag faktiskt inte velat leva.
Har jobbat på äldreboende en kort period och tycker absolut man ska få rätt att dö om man vill det. Många av de äldre klarar inte att röra sig själva, många har enorm smärta trots mediciner, vissa kan inte kommunicera öht, inga anhöriga som hälsar på, vissa förstår inte vad som händer när man hjälper dem till toaletten eller byter kläder(=sexuellt övergrepp i deras värld varje dag), vissa som fortfarande är klara i huvudet kan säga rakt ut att "Jag har inget att leva för längre, jag önskar jag kunde få dö".
Så för de som vill tycker jag dödshjälp ska vara en rättighet..

honolulu:

det är svårt att bedöma, du kanske vill ta livet av dig för att du t.ex. har brutit benet o de gör ÅH SÅ ONT ÅÅH JA VILL DÖ...


Fast för de flesta äldre går det ju bara utför, det är lite skillnad..