Forumet - Är jag kär?

Är jag kär?

462 0 3

Jag brukar alltid leta mig in hit på ungdomar.se när jag inte kan tänka klart och vill ha svar från omvärlden. Oftast handlar det om kärlek. Jag vill också ha snabba svar så jag skapar bara en egen tråd - vet inte om man får göra så men jag kör så får väl nån radera den sen.

Den här gången handlar det iallafall om min nuvarande partner och min killkompis. Min partner är en norsk kille som bor en timme ifrån mig. Jag bor i Åre. Vi träffades i somras eftersom vi båda håller på med downhillcykling. Jag blev väl mer kär i tanken av ett förhållande med honom än honom som person. Han är inte speciellt snygg, lite socialt missanpassad, kanske en aning efterbliven till och med men ändå fick han mig att falla för honom. I ett tag. Jag blev väl faktiskt kär i vad vi hade, en kille som cyklade, en kille som tränade mig i cykling och vi umgicks med samma kompisar under sommaren.

Sedan kom hösten, backen stängde och han drog hem till Norge för att gå i skolan medan jag stannade kvar och började mitt sista år på gymnasiet hemma i Sverige. Vi träffas varje helg men jag får aldrig tid till att plugga eller träffa mina andra vänner under helgerna. Just för att det är bara då jag kan träffas med min kille, visst, jag var ute med mina kompisar i fredags och jag hinner träffa dem lite på vardagarna men man känner ändå att man vill ha mer egen fritid.

Jag spolar tillbaka tiden lite. Jag har en killkompis jag tycker väldigt mycket om. Jag kände att det var något i luften mellan oss, särskilt från hans sida men när sommaren kom drog han till Göteborg och var där hela sommaren så det blev aldrig något mellan oss även fast man kunde känna en kemi. Även fast jag tror det handlade mest om vänskap egentligen. Han kom tillbaka för 2,5 månad sedan och vi har träffats flitigt sedan dess och vi har väldigt kul ihop tillsammans med våra gemensamma vänner. Han erkände dock för mig att han var kär i mig för någon månad sedan och då väcktes något inom mig. Jag blev intresserad. Kär? Det vet jag inte. Grejen är att jag och min killkompis fungerar väldigt bra ihop - vi har samma uppfattning om livet, vi har samma kompisar, vi har nästan likadana visioner och vi har roligt tillsammans. Jag och min pojkvän delar bara på vårt intresse - downhillcykling. Annars är han och jag totalt olika - vi pratar inte ens samma språk.

Grejen är att jag börjar bli less på min kille. Ni vet sådär less att när man bara hör deras röst så blir man irriterad? Det som känns lite jobbigt är att om det skulle ta slut skulle det bli ganska jobbigt med cyklingen nästa sommar. Vi ingår i samma team på 8 personer och jag är rädd att stämningen skulle förstöras om det tog slut mellan honom och mig. Han är också min trygga punkt i cyklingen. Jag har också som sagt blivit väldigt intresserad av min killkompis men jag vet inte om jag är kär eller inte. Är han fortfarande som typ en bästa vän? Eller är det kärlek? Han och jag passar så bra ihop. Jag skulle lätt kunna visa upp honom för alla mina vänner, hela min släkt och jag skulle vara stolt över honom. Så känner jag inte för min pojkvän - jag vill typ gömma honom i garderoben. Även fast min killkompis är bra på alla plan vet jag inte om jag är kär i honom. Men han gör mig glad. Och det finns ändå något som säger mig att den här vänskapen kan övergå till kärlek. Jag vet inte. Men det blir också så jobbigt nu kommande sommar om jag och min pojkvän gör slut.

Ska jag göra slut med min kille för att det inte funkar längre och ta smällen i sommar med vårt team? Ska jag och min killkompis fortsätta vara vänner eller ska jag göra slut med min pojkvän och bli tillsammans med honom? Ska jag stå ensam och hitta kärleken pånytt? Vad tror ni?

Först och främst vill jag påpeka att om du kunde ha lite styckesindelning så skulle det nog uppskattas av både mig och andra som läser. En såhär lång text utan någon styckesindelning är ganska svårläst.

Jag tycker inte att det låter som du är kär, dock tror du att du är det antagligen för att du är trött på din pojkvän och allt funkar så bra med din killkompis på olika nivåer.

Om du känner dig så trött som du säger på din kille så tycker jag att du ska göra slut med honom, det vore inte särskilt schysst mot honom annars. Hade jag varit i din situation så hade jag tänkt först och främst på mig själv och partnern än på vad det kan få för konsekvenser för ett lag. Det låter nog själviskt, men jag tycker att det är det som behövs i en situation som denna.

Våga dock att göra slut mellan fyra ögon i stället för det som verkar vara så inne idag att göra slut via sms eller mail. Följ sedan intresset för din killkompis. Dejta, se var det leder, vad som finns där.

Hjärta

Jag redigerade texten så den blev lättare att läsa.

Jo, jag tänker lite så också. Men samtidigt så tycker jag det faktiskt känns jobbigt med sommaren. Att det inte kommer vara han och jag som cyklar - han kommer säkert inte ens vilja umgås med mig även fast vi ingår i samma team. Min killkompis kommer säkert också flytta till Göteborg under kommande sommar men han har sagt att han kan stanna kvar om det skulle bli han och jag. Men jag är rädd att även den här gången bara bli förälskad i tanken av en relation men sedan i praktiken så är det inte alls som man tänkt sig.  Är det kanske så? Men jag gillar verkligen min killkompis. Men jag tror jag kommer göra slut med min pojkvän. Jag kan ju inte gå runt och vara olycklig för känna att jag måste stanna kvar hos någon jag inte älskar längre.


madeinlove: Jag kan ju inte gå runt och vara olycklig för känna att jag måste stanna kvar hos någon jag inte älskar längre.
Speciellt inte om du irriterar dig så lätt på honom också. Normalt sätt brukar ju tid ifrån en partner få detta att försvinna, men om det inte är fallet för dig så föreslår jag att du gör slut.
madeinlove: Men jag är rädd att även den här gången bara bli förälskad i tanken av en relation men sedan i praktiken så är det inte alls som man tänkt sig
Att bli förälskad i tanken av en relation kanske rent av utan att inse det är speciellt lätt i en situation som du har med din nuvarande pojkvän. Ni håller på med samma aktivitet, tillsammans, han hjälper dig att förbättras och utvecklas inom det. Är det dessutom en person som man har lätt att umgås med är chansen desto större att tro att man känner något som sedan visar sig inte alls vara så.

Visserligen är du medveten om att det är själva tanken du är förälskad i, men det kan komma gånger då du inte tänker på det.

Baserat på vad du skrivit tycker jag definitivt att du ska göra slut med din nuvarande kille. Alternativet är ju att prata om vad det är som irriterar dig om du kan tänka efter lite o komma på vad det är, men nä, det bästa är nog att göra slut om du är olycklig i förhållandet och inte ser något sätt du kan bli lycklig på tillsammans med honom igen. Man måste inte bli osams bara för att ett förhållande tar slut, men ibland blir det så, och ibland inte, det är olika från person till person.

När det sedan gäller din killkompis så är det enda sättet att veta säkert om det bara är själva tanken på förhållande du är förälskad i att följa ditt hjärta och det intresse du känner för honom.


madeinlove: Jag redigerade texten så den blev lättare att läsa.
Tack.

Hjärta