Man måste inte bo ensam (kollektiv mm). Man måste inte jobba heltid. Man måste inte ha ett tråkigt jobb, det kan vara lika socialt som skolan.
anonymajag:
Det är kul med drama! Då känner man att man lever ju :p
Tro mig, den inställningen kommer du verkligen inte att ha när du och ditt umgänge blir äldre. Du vill inte vara 27 och umgås med 25-35-åringar och lyssna på deras skitsnack, drama och gå ut med dem för att de sen ska däcka i buskarna... Förhoppningsvis växer du ur det, för mänsklighetens skull.
Precis som framtidsmord skriver så hittar man andra sätt att umgås på, som är givande och utvecklande. Du kan välja din arbetsplats och vänner, du kan läsa kurser och gå på olika aktiviteter osv. Och framför allt träffa nya människor, det är DÅ man känner att man lever.
Om jag måste gå till plan C så har jag en lägenhet i Stockholm jag kan bo i när jag ska plugga vidare (eller ja lägenheten är Farmors och Farfars men den står tom) Sen kommer livet vara mycket roligare när jag slutat gymnasiet! 😀
Livet efter gymnasiet är ju det egentliga livet. Verkligheten. Allt annat är bara lekstuga.
låter som att du går på mellanstadiet
Cutenessoverload: Om jag måste gå till plan C så har jag en lägenhet i Stockholm jag kan bo i när jag ska plugga vidare (eller ja lägenheten är Farmors och Farfars men den står tom)
en lägenhet i sthlm ska inte stå tom. någon borde bo där. jag är redo att offra mig.
Schism: en lägenhet i sthlm ska inte stå tom. någon borde bo där. jag är redo att offra mig.
HAHAHAH! Igentligen skulle min kusin bo där nu men hon bor istället hemma hos farmor och farfar 😛
Man fixar la så att det händer saker? livet blir vad man gör det till.
Har du otur hamnar du på ett pendlingsjobb. Upp 1-2 timmar innan du börjar för att pendla till jobbet, och sedan 1-2 timmar för att pendla hem igen efter att jobbet slutat vid 17. Och så ska man laga mat då, äta vid 19-20 och sen har man nån timmes hemmaaktivitet och går sedan och lägger sig tidigt pga man måste upp tidigt för att hinna med pendeln till jobbet.
Inte så kul.
Har du lite mer tur hamnar du på ett jobb som inte tar särskilt lång tid att ta sig till och där du får roliga/stiumlerande arbetsuppgifter. Där dina kolleger är intressanta och socialt givande, folk som gärna gör något kul på lunchen eller hittar på något efter jobbet. Kanske får du så pass flexibel arbetstid att du vissa veckodagar får möjlighet att stanna hemma med familj eller vänner osv.
Det bästa är väl att man har egen ekonomi och kan göra vad man vill för sina egna pengar. I övrigt blir livet oftast vad man gör det till.
Det stämmer dock att vi jobbar mycket mer per person än vad vi egentligen behöver och har resurser till. Förhoppnignsvis tar folk sitt förnuft till fånga och jobbar mer för att införa kortare arbetsdagar, så man får mer tid till rekreativa aktiviteter. Tid att leva livet osv.
anonymajag:
Snälla utveckla!
Man får ett jobb, egen ekonomi, eget boende. Man får ett eget liv från sin familj men sen då? Du har ett jobb som du är på hela dagarna där du sköter dina uppgifter och inget mer. Har kanske ett par kompisar som du träffar nån gång ibland. Det kommer ju aldrig någonsin hända något 😮
herre gud. om du tror att livet kommer vara så - kommer ditt liv att bli så.
det blir vad du gör det till. du kanske inte kan styra över jobb och bostad hur mycket som helst (det handlar om förutsättningar) men du kan styra över din fritid, dina relationer, dina intressen m.m
Livet börjar efter gymnasiet.
Livet börjar när man föds. Och slutar när man dör. Allt där emellan väljer du att fylla. Lycka till!
Det är väl då livet börjar. Eller. Va.
Ja, livet la i handbromsen och där tog det stopp. Nej. Det är nog där livet börjar, skulle jag nog påstå. Att börja jobba är också lite av ett äventyr. Sen beror det ju såklart på vad man får för jobb, och om man får något alls. Men det finns så många olika vägar att gå, och man vet aldrig vad dom leder till.
är gymnasiet livet efter slutet?
