Forumet - Är vår personlighet bara ett medel?

Är vår personlighet bara ett medel?

77 0 8
Vad är det som utgör vem du är egentligen? Alltså, vem du är.

Man brukar delas in i detet(impulserna) överjaget(moralen, etiken) och jag:et(mellanläget som tillfredställer de två herrarna.)

När man säger att man ska vara sig själv, så är den största frågan vem en själv är.

Hur är man sig själv, finns det ett "själv" överhuvudtaget, i och med alla böcker om raggning där man lär sig massa knep och modifierar sin personlighet och beteendemönster för att bli omtyckt. När man ändrar sin personlighet på det sättet - sviker man sitt "jag" då? eller har personligheten något med jag:et att göra överhuvudtaget?

Kanske är vår personlighet bara ett medel, alltså något vi använder som speglar våra verkliga känslor och används för att väcka känslor och ge utrymme för våra känslor? Jaget är alltså bara känslor och drömmar och idéer, en blandning mellan överjagets moral och önskningar, och det:ets impulser?
Anarkandi:

Man brukar


Det där är Freud och absolut inget man "brukar"...

Anarkandi:

När man säger att man ska vara sig själv, så är den största frågan vem en själv är.


Vem är du?
Hur ser du dig själv?
Hur ser andra dig?
Hur tror du att andra ser på dig?
Föreställ dig alla de bilderna, skillnaderna mellan dem och vilken påverkan det har på ditt beteende.

Anarkandi:

Hur är man sig själv


Svårt, men det är väldigt trevligt när man träffar personer som är det.

Anarkandi:

När man ändrar sin personlighet på det sättet - sviker man sitt "jag" då? eller har personligheten något med jag:et att göra överhuvudtaget?


Jag tror att man gör det förr eller senare. Även om man kanske spelar svin för att få tjejer (folk gör det och det funkar) så är man ju ett svin när man beter sig så.
Jag känner folk som verkligen har ändrats efter de börjat med raggningstekniker. Förut var de sig själva, nu är det jävligt stereotypiska. [n]
Myksa:

Det där är Freud och absolut inget man "brukar"...


/agree

Psykologin har många olika inriktningar.

Vem du är utåt, behöver det ens ha något att göra med vem du är inuti? Finns det en inre, fast kärna i alla personer eller är vi helt formbara?

Finns många frågor du inte tagit hänsyn till även om jag förstår din utgångspunkt.
uppenbar:

Vem du är utåt, behöver det ens ha något att göra med vem du är inuti? Finns det en inre, fast kärna i alla personer eller är vi helt formbara?


Det finns ju ändå inre känslor och ett inre. Personligheten brukar anses utgöra jaget, men det känns mer som att jag:et är ett medel.

Myksa:

Det där är Freud och absolut inget man "brukar"...


Sant, dåligt formulerat av mig.

Myksa:

Jag känner folk som verkligen har ändrats efter de börjat med raggningstekniker. Förut var de sig själva, nu är det jävligt stereotypiska. [n]


Ja. Och de påstår att de "lärt sig vara sig själva." och det känns så himla lögn.

Spana också in: