Forumet - Akut, min flickvän

Akut, min flickvän

3093 1 19
Provar väl här då..
Det är såhär, min flickvän sen ett år tillbaka mår väldigt dåligt, psykiskt. Fast det märks mest på kvällarna och nätterna typ, hon får nån slags attacker då. Hon hyperventilerar och verkar inte vara riktigt med. Oftast så hyperventilerar hon tills hon kräks, hon kan också vakna mitt i natten och kräkas typ direkt. Jag känner mig värdelös som inte kan göra mer än att hålla om henne och försöka lugna henne, jag kan inte hjälpa henne. Vi har varit på både sjukhus och psykställen, men hon får ingen hjälp där... Jag tycker att de är ganska akut nu för hon har gått ner mycket i vikt och jag tycker att hon börjar bli för smal. Hon vill knappt äta längre och när hon ätit kräks hon ofta, hon mår illa i princip hela tiden. Det syns på henne att hon inte orkar mera nu, hon vill inte ens be om hjälp längre eftersom vi inte fått någon tidigare... 
Finns det någon här som vet vad det kan vara? Eller kanske någon som vet vad vi kan göra?
Tjejen är snart 16 år, 164 lång och väger 48 kilo om det kan vara nån hjälp...
Låter hemskt :( Det är svårt att veta exakt vad det är. Men attackerna påminner lite om panikattacker vid panikångest. Aptitförlusten kanske kommer med ångesten.. Men det är svårt att säga exakt vad det är. Har hon några föräldrar vid sin sida? 
Det är jävligt tråkigt att hon inte fått någon hjälp via psyk.. Tragiskt. Men hjälpen finns.. Det gäller att fortsätta söka. Din flickvän behöver hjälp och det nu. Jag tycker, för snabb hjälp, det är bäst att söka till psykakuten. Förhoppningsvis får ni hjälp om hur ni ska gå vidare via möte med dem. Annars själv kontakta skolkurator, ungdomsmottagningen, bup. Någon som är utbildad att ge din flickvän den hjälp hon behöver eller remittera vidare. Ge inte upp! Du verkar vara ett underbart och viktigt stöd för henne.

Spana också in:


Lounge: Låter hemskt :( Det är svårt att veta exakt vad det är. Men attackerna påminner lite om panikattacker vid panikångest. Aptitförlusten kanske kommer med ångesten.. Men det är svårt att säga exakt vad det är. Har hon några föräldrar vid sin sida? 
Det är jävligt tråkigt att hon inte fått någon hjälp via psyk.. Tragiskt. Men hjälpen finns.. Det gäller att fortsätta söka. Din flickvän behöver hjälp och det nu. Jag tycker, för snabb hjälp, det är bäst att söka till psykakuten. Förhoppningsvis får ni hjälp om hur ni ska gå vidare via möte med dem. Annars själv kontakta skolkurator, ungdomsmottagningen, bup. Någon som är utbildad att ge din flickvän den hjälp hon behöver eller remittera vidare. Ge inte upp! Du verkar vara ett underbart och viktigt stöd för henne.
Hon har väl sin pappa, men han dricker för mycket... Hon vill inte berätta för honom och det kan jag väl förstå, han är nog inte till mycket hjälp... Psykakuten har vi varit på, då fick hon några tabletter och fick vara där ett tag sen fick vi bara åka hem... Men jag är mest orolig för att hon kräks så mycket nu... 

thundersebz:
Hon har väl sin pappa, men han dricker för mycket... Hon vill inte berätta för honom och det kan jag väl förstå, han är nog inte till mycket hjälp... Psykakuten har vi varit på, då fick hon några tabletter och fick vara där ett tag sen fick vi bara åka hem... Men jag är mest orolig för att hon kräks så mycket nu... 
Förstår.. Alltså hela grejen är ju ohållbar. Mitt första råd kvarstår därför.. Fortsätt sök. Ge inte upp.. Jag har också blivit skitbehandlad av akutpsyk. Men också bra..
det finns inga andra närstående i bilden? har hon tex någon nykter farbror eller moster eller så? mor och farföräldrar?

frågar därför att det här låter inte bra och kan nog vara för mycket för dig att lösa själv, om någon anhörig sådan finns så skulle du kunna ta upp möjligheten att tala med dom om det med din flickvän, häng med henne till vårdcentralen och kräv en remiss till psykiatrin annars, påpeka kräkningar, och alkoliserad farsa, kan vara värt och nämna självmordstankar även om det inte stämmer för att få dom att reagera


Hade exakt, verkligen exakt, sådana panikattacker förut. Förjävligt är det och det pågick i flera år. Tack och lov var det inte lika ofta på slutet.
Kan inte hennes pappa ta ngt föräldraansvar (för hon behöver en vuxen som tar ansvar för henne och hjälper henne) så måste ni kontakta soc. Hon ska verkligen inte behöva ha det såhär. Det är jättesvårt att få hjälp av psyk men när man är under 18 så ska de banne mig erbjuda adekvat vård på BUP. Hon ska inte ge sig förrän hon får en bra terapeut att prata med.
En jättestor kram till dig som försöker hjälpa och en supermega stor till din tjej!

isola: Drickyoghurt och fil hjälpte mig väldigt mycket då det var lätt att få i sig litegrand av åtminstone, men det finns näringsdrycker att få på recept. Vätskeersättning är också bra.
Hur blev du av med panikattackerna? 
Soc känns inte så bra att dra in nu, då blir det nog bara jobbigare för henne, hon brukar vara hos mig väldigt mycket. 
BUP har hon gått på förut men det funkade inte... 
Finns det något man kanske kan göra så hon inte mår så illa? Just nu kan hon sitta och hulka i upp till typ en halvtimme bara för att hon mår så illa och redan har spytt upp allt hon har i magen... Det är så jobbigt att se...

thundersebz:
Hur blev du av med panikattackerna? 
Soc känns inte så bra att dra in nu, då blir det nog bara jobbigare för henne, hon brukar vara hos mig väldigt mycket. 
BUP har hon gått på förut men det funkade inte... 
Finns det något man kanske kan göra så hon inte mår så illa? Just nu kan hon sitta och hulka i upp till typ en halvtimme bara för att hon mår så illa och redan har spytt upp allt hon har i magen... Det är så jobbigt att se...
Jag gjorde grejer trots dem, även när jag spydde utomhus. Dock var det allra viktigaste att få förståelse och lite lugnande tabletter.
Soc är inte kul att dra in men hon behöver någon vuxen som kan hjälpa henne att föra en kamp mot myndigheterna och finns det ingen som kan göra det så måste soc in. Man får byta behandlare om den man fått tilldelad sig inte känns bra så fortsätt byta på bup tills ni hittar någon hon trivs med.
För mig hjälpte det att få ha folk som förstod runt omkring mig och slippa känna press. Försök lugna henne,  att att allt kommer att bli bra och att detta kommer att gå över. Sätt på någon kul och bekymmersfri serie ni kan kolla på och tipsa henne om att  göra någonting med händerna. Sticka, skriva på datorn etc. Enl en psykiater jag träffade kan det avleda ångest lite grand.

isola:
Jag gjorde grejer trots dem, även när jag spydde utomhus. Dock var det allra viktigaste att få förståelse och lite lugnande tabletter.
Soc är inte kul att dra in men hon behöver någon vuxen som kan hjälpa henne att föra en kamp mot myndigheterna och finns det ingen som kan göra det så måste soc in. Man får byta behandlare om den man fått tilldelad sig inte känns bra så fortsätt byta på bup tills ni hittar någon hon trivs med.
För mig hjälpte det att få ha folk som förstod runt omkring mig och slippa känna press. Försök lugna henne,  att att allt kommer att bli bra och att detta kommer att gå över. Sätt på någon kul och bekymmersfri serie ni kan kolla på och tipsa henne om att  göra någonting med händerna. Sticka, skriva på datorn etc. Enl en psykiater jag träffade kan det avleda ångest lite grand.
Tack så mycket för tipsen! 
Nu ska jag göra allt jag kan för att detta ska lösa sig och bli bra för min flicka! :)
Om ingen på sjukhuset hjälper er/hon, kan man inte pröva på ungdomsmottagningen??
Förstår att du känner dig värdelös som bara kan sitta där och hålla om hon som du beskriver i texten. Men vad kan du egentligen göra då? Att få hjälp har väl ni tillsammans försökt fixat till??
Hoppas allt löser sig!!