Forumet - Aldrig igen

Aldrig igen

276 0 6
Hur kunde hon?! Den svekfulla lilla horan! Efter allt som de gått igenom tillsammans, efter all den skit som han hade skyfflat åt henne, vad fanns det i denna värld som han inte skulle ha gjort för henne? Han hade sett på henne genom ögon förblindade utav kärlek och ignorerat alla tecken som hon hade gett ifrån sig. Den tryckande tystnaden, den "tappade" sexlusten... Hur kunde han ha varit så jävla blind?! Han hade ju sett alla trånande blickar som hon kastat efter den välhängde mannen i huset intill, men... Han hade väl helt enkelt trott eller snarare hoppats på att hon var bättre än så, att det band som de delade var speciellt.

Han kunde höra dem hånskratta åt honom i sina tankar, om hur han kommit hem varje kväll, lika patetisk, lika ynklig... Lika ovetandes. Han lyfte sina rödgråtna ögon ur sina händer, och fick syn på deras bröllopsfoto, och ur tårarna började någonting annat att ta form. Han kastade sig upp på fötter, tog tag i ramen och krossade den emot golvet. Skulle inte han få henne så skulle ingen annan det heller!

Med lugna bestämda steg gick han för att hämta geväret. På väg tillbaka så stannade han upp mitt i sitt raseri framför en spegel och begrundade ett blekt, härjat ansikte fyllt utav trötthetstecken. Han viskade tyst för sig själv, "aldrig igen", tog sedan mod till sig och gick ut och sköt hästen.