Aviseringar
Rensa alla

Aldrig träffat pappa


Ämnesstartare

Jag är 20 år och har aldrig träffat, pratat eller sett min pappa p.g.a. diverse omständigheter. Jag hatar honom för det han gjort och den han var när skillsmässan mellan honom och min mamma ägde rum... Tänker inte gå in djupare på vad det handlar om, men tycker ni det är viktigt att ha träffat båda sina föräldrar för en "fullständig identitet"?

Har på senare tid funderat och känner mig osäker på vem jag är. Visst, ena halvan av mig är min mors och det är hon som uppfostrat mig och jag kunde inte haft det bättre, har dessutom en styvfar sendan jag var liten... men min riktiga pappa, ibland undrar jag om jag hade kännt mig mer "complete" och fått mer frid i själen om jag bara fått träffa honom och kanske fått en lite bättre syn på vem jag är...

Har sett program på tv där dem letar just efter sin ena "försvunna förälder". Det var en halvkinesisk/svensk tjej en gång som åkte till Kina och hittade sin far, de hade aldrig träffats och hennes mamma hade alltid sagt att han var död för att hon inte skulle tänka på honom under uppväxten för mycket, men sen när hon mötte sin far så kände hon det som ett berg lättat från hennes hjärta och jag bara undrar om samma effekt skulle hända mig eller om jag tvärtom skulle känna aggression för svunna tiders dåd...

Jag har pratat lite med de som har tystnadsplikt på ungdomsmottagningen förut men dem jag träffade bara låtsades lyssna och ställde dumma frågor kände jag, så det gick inte alls. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra... min far bor i ett annat land en bra bit härifrån så det är inte som att jag bara kan åka och "hälsa på" närsomhelst... vet inte ens om jag skulle hitta honom och OM jag vill det. Vet att det är sådant jag måste veta innan jag ens börjar fundera såhär men jag känner mig smått förvirrad.

Finns det någon här på UM som känner igen sig eller har något tips på vad jag kan göra? Ska jag bara förtränga skiten och leva vidare i "ovisshet" eller bör jag agera?

Kan ju säga att det här hamnar långt ner på min prioriteringslista, att ta hand om mig själv och min mor är en trillion gånger viktigare då jag är orolig över hennes försämrande hälsa till exempel, men undringen över mina rötter tynger endå...


   
Citera

Ceksi:

Jag är 20 år och har aldrig träffat, pratat eller sett min pappa

hej jag är 16, jag har pratat med min pappa typ 3 ggr. hatar pga hans attityd till mig som ung. förstår dig, men är trött och wall of text 🙂

kan ju prata om det nån annan dag, om det var syftet med tråden? 🙂


   
SvaraCitera
Hando

Kanske bäst att ta någon slags kontakt med honom, innan det är försent?
När du är gammal kanske du ångrar det rätt rejält att du aldrig träffade din pappa innan han dog.


   
SvaraCitera

Samma här, jag visste inte vem min farsa var förrän han skickade en vänförfrågan och ett mail på Facebook. Aldrig träffat honom.


   
SvaraCitera

Neodan:

jag visste inte vem min farsa var förrän han skickade en vänförfrågan och ett mail på Facebook. Aldrig träffat honom.

[bigsmile] Uttänkt utav honom. Lyckades han, blev du övertalad?


   
SvaraCitera

Bluff:

blev du övertalad?

Först trodde man ju att det var ett skämt som nån av ens polare fixat ihop. Sen när man väl insåg att det inte var det var det så kändes det mest som att man ville dra en mega-facepalm.
Jag fick även reda på över mail att jag har 3 halvsyskon.
Kul liten historia.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jag tror att du har mer att förlora på att inte träffa honom än att göra det. Även om det inte går som man tänkt sig, har man i alla fall gjort det.
Och när man ligger där på dödsbädden lär man ångra saker man inte gjorde mer än de misstag man begick.
(Jag har ingen erfarenhet av det här själv förutom att ha hört från många personer i din sits att det var skönt att få träffa sin biologiska förälder. Jag tar bara varenda tillfälle till amatörpsykologi jag kan hitta.)


   
SvaraCitera

Ceksi:

tycker ni det är viktigt att ha träffat båda sina föräldrar för en "fullständig identitet"?

Näe. Tror att man är lika "vettig" ändå, fast om du känner att det är viktigt för dig kanske du ska satsa på att kolla upp det. Tycker inte heller att han spelar så himla stor roll när det kommer till vem du är.. Tror du har fler likheter med dem du växte upp med än med någon som faktiskt inte spelade större roll och som du aldrig har träffat. Om han dessutom har utsatt dig/din mamma för massa skit finns ju risken att han är likadan och sårar dig.


   
SvaraCitera

Neodan:

Sen när man väl insåg att det inte var det var det så kändes det mest som att man ville dra en mega-facepalm.
Jag fick även reda på över mail att jag har 3 halvsyskon.

[bigsmile][bigsmile] Låter så jävla patetiskt.


   
SvaraCitera

Ceksi:

Jag hatar honom för det han gjort och den han var när skillsmässan mellan honom och min mamma ägde rum...

Ceksi:

jag kunde inte haft det bättre, har dessutom en styvfar sendan jag var liten...

Jag ser faktiskt ingen större anledning till varför detdär mötet behöver äga rum. Det är väl av nyfikenhet isf? Tror du förblir lika hel varesig du skådat hans nylle IRL eller inte.


   
SvaraCitera

Bluff:

Låter så jävla patetiskt.

Det enda som saknas nu är lite "skilda världar"-intriger, att jag haft sex med min halvsyster eller nåt.


   
SvaraCitera

Neodan:

Samma här, jag visste inte vem min farsa var förrän han skickade en vänförfrågan och ett mail på Facebook. Aldrig träffat honom.

[chocked][surprised][shake][censur]facebook tar över världen. jag hatar facebook.


   
SvaraCitera

Jag tycker du ska våga leta efter honom. Du skriver att han bor i ett land långt härifrån. Om du hittar honom och reser dit för att hälsa på honom, om det blir misslyckat.. se till att ha planerat in andra saker på resan också, så har du fått en resa iaf.. [smile] man måste vara lite positiv också! Ta med en kompis eller någon som du litar på.

Hmm, lite flummigt formulerat ser jag nu.
Hoppas du förstår vad jag menar iaf!


   
SvaraCitera

Ceksi:

tycker ni det är viktigt att ha träffat båda sina föräldrar för en "fullständig identitet"?

Nej.

Ceksi:

Finns det någon här på UM som känner igen sig eller har något tips på vad jag kan göra? Ska jag bara förtränga skiten och leva vidare i "ovisshet" eller bör jag agera?

Inse att den du är inte har någonting med dina föräldrar att göra... men att förtränga saker fungerar verkligen inte i längden.


   
SvaraCitera

Tråden låst på grund av inaktivitet


   
SvaraCitera