jag hade en kompis han hette Alexander.
Vi höll varandra i hand alla retade oss men en dag så märkte jag att Alexander var smalare och mycket mera blek han berätta för mig han hade fått diagnosen bullmin. Nån vecka senare så sa han att bli inte arg men jag tänker ta livet av mig så vi ses i himlen min ängel. på måndagen så berätta rektorn att Alexander hade tagit livet av sig. Jag grät inte eftersom jag visste att det var bäst för han Alla i klassen stötta mig. men jag sa jag är inte ledsen ni behöver inte stötta mig fatta det. Jag lever än idag med samma humör som alltid men skillnaden är att Alexander inte är vid min sida..