Forumet - Alkoholism - var går gränsen?

Alkoholism - var går gränsen?

2513 0 26
Jag undrar om er åsikt var gränsen mellan bruk och missbruk går:


1) Ett glas vin till maten på en restaurang
2) Dricka på krogen/förfest med kompisar på helgen
2) Dricka på krogen/förfest med kompisar flera dagar i veckan
3) Dricka ett glas vin till maten hemma (ensam), på helgen
3) Dricka ett glas vin till maten hemma (ensam), på vardagen
4) Dricka ett glas sprit på kvällen, (ensam) en helg
5) Dricka glas sprit på kvällen, (ensam) en vardag

Givetvis är missbruk när man inte kan kontrollera sitt behov egentligen, ovanstående är olika alkoholvanor som jag tänkte att ni kanske kunde kommentera...

Spana också in:

Ah, ok...

Jag sitter och funderar lite: jag dricker nästan aldrig när jag är ute o festar (man kan inte dansa om man är full), och alla vänner i stockholm är näst intill nykterister. Så de enda gångerna jag dricker med annat folk är när jag är o besöker min hembyhåla, eller på personalfester... vilket är väldigt sällan.

Men jag uppskattar ibland ett glas whiskey el. dyl på kvällen, vilket på något sätt känns mer lodigt än en krogrunda, även om jag antagligen intar mycket mindre alkohol i det förstnämnda exemplet.
Tycker inget av det där är direkt missbruk, sålänge man kan avstå utan problem.

Jag är uppväxt med en far som drack varje fredag och lördag, men han ansåg inte att det var alkoholism eftersom han inte satt på bänken med A-lagarna, och för att han aldrig drack när han skulle köra dagen efter.
Det var så han tyckte att alkoholism var, och sålänge han var nykter på vardagar och hade en bostad så tyckte han att det minsann inte var tal om något alkoholproblem.

Dock drack han skrämmande mängder som han inte hanterade särskilt bra, och han kunde verkligen inte sluta dricka när han väl börjat. Det spelade ingen roll om vi bråkade, pratade och grät, han drack ändå tills allt var slut och hade inget stopp.
Jag kan inte minnas att han en enda gång hällde ut en öppnad öl och sade "Nej, nu vill jag inte ha mer". Inte en gång, på 15 år.

Han och mamma skilde sig för att hon ogillade hur han blev när han drack, och tyckte att det inte var värt att stanna om han inte ens ville avstå från alkoholen för henne.
Jag flyttade ifrån honom tillslut, mycket pågrund av att jag inte stod ut med hans fyllor.
Han söp alltså bort sin familj i princip. Trots att han inte drack en droppe på vardagar och alltid höll mig med hela kläder och mat på bordet.
Ändå var han fullt medveten om att både jag och mamma ansåg att drickandet var ett problem.

Det är synd att många, liksom min far, ser alkoholism som något som bara hemlösa och arbetslösa är.
Alkoholism finns i så många olika former.

Blablabla. [smile]