Forumet - Alla kan bli Buddha – du, jag och även Runar

Alla kan bli Buddha – du, jag och även Runar

126 0 16
En snart två år gammal artikel skriven av exil-iraniern Nima Daryamadj (idag heter han Nima Dervish tror jag??), välskriven och värt att läsa (hade inte själv läst den förut):

:

Minns ni Runarbråket? Ni vet, när pastorn med dammsugarförsäljarleendet hamnade i blåsväder för att ha förolämpat profeten

Muhammed.

Det många missade var att han även hade skymfat Buddha. Från muslimskt håll blev det mycket starka reaktioner. Buddhisterna sa inte ett pip.

Då det begav sig ringde jag till ett buddhistcenter för att få en förklaring. Damen jag pratade med sa: ”Som buddhist strävar du efter att skapa ett inre lugn och är då inte så lättpåverkad av vad andra gör. Ju mer rädd och svag du känner dig, desto argare kan du bli.” ”Om Runar är en idiot så är det hans problem mer än något annat. Det är synd om honom, inte mig. Varför ska jag låta hans dumhet bli mitt problem? Jag förlorar bara på det. Varför hetsa upp mig och låta mig övermannas av ilska och andra negativa känslor, när det är mycket mer konstruktivt att konstatera att han är som han är, önska

honom lycka till och sedan gå vidare med mitt eget liv?”

DETTA är poängen med religion, tänkte jag. Att den troende blir en märkbart lugnare, softare och bättre människa än hon var utan religion.

Samtalet ledde till att jag senare sökte info om buddhismen. Den tycks vara enda religionen som varit smart nog att inte spekulera i vad Gud vill, utan i stället koncentrerat sig på att ge människan verktyg att bli harmonisk.

Gud förnekas inte utan lämnas snarare i fred. Varför skulle människor försöka begripa sig på Gud när vi inte ens förstår varann eller oss själva? Bättre att man kultiverar sitt sinne först.

Andra religioner har profeter: perfekta, ouppnåeliga unikum utvalda av Guds celestiala castingbolag. Det är brinnande buktalande buske, ängel på hembesök eller mullrande röst från himlen och 1000 watts spotlight.

Historierna om Buddha är inte heller fria från hokuspokushistorier, men i det stora hela var han en vanlig sökande människa och hette egentligen Siddhartha Gautama. ”Buddha” (Den upplyste) var bara hans titel. Vem som helst (som anstränger sig för att nå upplysning) kan alltså bli en Buddha.

Snubben provade sig fram: Levde ett liv i lyx. Gav upp allt. Blev asket. När han såg att varken överdriven njutning eller självplågeri leder någonstans valde han medelväg-en – ”lagom är bäst” på ren svenska – vilket går ut på att man ska vara måttfull och inte hemfalla åt extremer. Ett tydligt nej till extremism är alltså väl inbakat i buddhismen.

Det var inte så att svenska buddhist-er INTE sårades av Runars kommentar: ”Självklart ogillar vi att Buddha förolämpas”, förklarade damen på andra sidan luren, ”men Runar är fri att gilla eller ogilla vår tro. Vi, å andra sidan, har friheten att inte bli arga över hans kommentarer.”

Acceptans och frihet tycktes vara nyckelorden. Att låta människor vara som de är och inte döma dem. Och även ge sig själv friheten att välja att inte låta saker och ting komma åt en.

På tal om frihet kollade jag in Tibets flagga nyss. Saudiarabien, Oman och Iran har svärd på sina flaggor. Många kristna länder har korset – ett tortyrinstrument – på fanan.

Tibets flagga är på tre sidor kantad av en gul rand som symboliserar ”spridningen av Buddhas gyllene lära”. Ena flaggkanten är dock inte gul. Det representerar ”Tibets öppenhet mot ickebuddhistisk tro”. Det är så ödmjukt att man blir rörd.


h​​​​ttp://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/nimadaryamadj/artic​le38209​51.ab

Håller du med Nima Dervish?

Spana också in:

Arazoid:

Tibets flagga är på tre sidor kantad av en gul rand som symboliserar ”spridningen av Buddhas gyllene lära”. Ena flaggkanten är dock inte gul. Det representerar ”Tibets öppenhet mot ickebuddhistisk tro”. Det är så ödmjukt att man blir rörd.


Synd bara att tibet inte är ett så värst fett land i praktiken som i teorin.
Det här visar de enorma skillnaderna mellan de Abrahamitiska religionerna och Buddhismen. De grundliga riktlinjerna som leder till upplysning är en bra och värdefull sak anser jag, men däremot så är de buddhistiska dogmorna lika falska och fängslande som de Abrahamitiska tycker jag. Religioner skall aldrig styra över en människans tänkande och fria vilja, den ska som mest bara ge riktningar på saker som man själv måste kunna utforska och känna vid och förstå, men aldrig som en regelbok. Det är böckerna som ska anpassa sig efter verkligheten och inte tvärtom. Skrift i böcker förändras med tiden i och med att det blivit redigerat flera gånger, gått från mun till mun, och därmed ska man inte lägga ner "tro" på en bok som "Gud's oförändrade och eviga ord" utan ska alltid tas med en nypa salt som med allt annat.
Problemet med hans ‹buddhaskymf› var att han inte förolämpade Buddha (siddharta Gautama), utan Maitreya. Rätt pinsamt att han inte kan skilja dem emellan. Nu är i och för sig Maitreya en buddha, men han är inte född än.

Arazoid:

Historierna om Buddha är inte heller fria från hokuspokushistorier, men i det stora hela var han en vanlig sökande människa och hette egentligen Siddhartha Gautama. ”Buddha” (Den upplyste) var bara hans titel


Nej. Han var en religiös fanatiker och levde under stora delar av sitt liv som asket. Det är inget ‹en vanlig människa› gör – inte ens i Indien. Han föddes genom sidan ur sin moder och kunde prata direkt efter sin födsel. Det finns en hejdundrans massa historier om Gautama Buddhas tidigare inkarnationer, etc. etc..



Arazoid:

Acceptans och frihet tycktes vara nyckelorden. Att låta människor vara som de är och inte döma dem. Och även ge sig själv friheten att välja att inte låta saker och ting komma åt en


Buddhismen uppstod i ett religilst pluralistiskt Indien och var till en början ett slags hundiusm vid sidan av andra hinduistiska rörelser, jainism och senare sikhism. Den utvecklades senare från att vara ett slags hinduistisk ‹sekt› till att vara en egen religion men det finns väldigt många panhinduiska spår i buddhism.

Att säga att buddhism är en religion som är mer fri och acceptant än andra är rätt flamsigt – och många buddhistiska länder har än i dag dödsstraff. Nota bene är att religiösa läror och en religions utövande och sociala liv är två väldigt olika saker (tänk t.ex. på judars nuvarande leverna kontra vad som står i moseböckerna).

Arazoid:

Tibets flagga är på tre sidor kantad av en gul rand som symboliserar ”spridningen av Buddhas gyllene lära”. Ena flaggkanten är dock inte gul. Det representerar ”Tibets öppenhet mot ickebuddhistisk tro”. Det är så ödmjukt att man blir rörd.


Tibet blev buddhistisk i och med en mongolisk ockupation som mer eller mindre tvingade alla att bli buddhister och sedan ‹gav bort› landet i fråga till Dalai Lama. Dalai Lamorna, som valdes ur aristokratin, styrde landet med hjärhand och det rådde livegenskap i Tibet fram till den Kinesiska ockupationen. Kina avskaffade även den tortyr och de osedvanligt vidriga kroppstraff som den teokratiska regimen i Tibet använde sig av mot ‹olydiga› livegna. Man gröp bl.a. ut ögonen på dem.

Arazoid:

De grundliga riktlinjerna som leder till upplysning är en bra och värdefull sak anser jag, men däremot så är de buddhistiska dogmorna lika falska och fängslande som de Abrahamitiska tycker jag.


Islam är, eller har i alla fall i perioder varit, en väldigt kunskaps och förnuftsbejakande religion, detsamma gällande judendom. Att offra sitt sunda förnuft till förmån för bokstavstroende är ett rätt modernt påfund.