Forumet - Alla med social fobi - Kolla hit!

Alla med social fobi - Kolla hit!

5890 1 36


Mollybolly: Hur är det för dig? :)
Jag går till en psykolog men ska bli flyttad till öppenpsykiatrin nu.

Jobbigast för mig är när jag får allas uppmärksamhet riktad mot mig i både små och stora grupper. Då blir jag oftast kallsvettig, röd i ansiktet och stressad, och självklart får jag även ångest. Dom situationerna är jobbigast när jag känner mig granskad och ifrågasatt även att jag vet att jag har rätt eller inte gör något fel alls. 

Även situationer med nya människor eller för mycket folk kan ge mig ångestattacker och i värsta fall panikattacker. Så ja den värsta situationen jag kan tänka mig inom detta är att få all uppmärksamhet från många personer jag inte känner. Skulle troligtvis behöva lämna väldigt snabbt för att inte få en panikattack just där.

Spana också in:


chloie:

Jag går till en psykolog men ska bli flyttad till öppenpsykiatrin nu.

Jobbigast för mig är när jag får allas uppmärksamhet riktad mot mig i både små och stora grupper. Då blir jag oftast kallsvettig, röd i ansiktet och stressad, och självklart får jag även ångest. Dom situationerna är jobbigast när jag känner mig granskad och ifrågasatt även att jag vet att jag har rätt eller inte gör något fel alls. 

Även situationer med nya människor eller för mycket folk kan ge mig ångestattacker och i värsta fall panikattacker. Så ja den värsta situationen jag kan tänka mig inom detta är att få all uppmärksamhet från många personer jag inte känner. Skulle troligtvis behöva lämna väldigt snabbt för att inte få en panikattack just där.
Usch då. Låter inte alls kul. :( Men jag vet hur det är!
Tränar du på det eller låter du det vara?
Om du känner att du är på väg att få en attack, går du därifrån då eller vad gör du?

Mollybolly: Tränar du på det eller låter du det vara?
Om du känner att du är på väg att få en attack, går du därifrån då eller vad gör du?
Jag försöker att inte undvika situationer som jag tycker är obehagliga för jag vet att det troligtvis kommer leda till att det blir värre och att jag inte lär mig hantera det. Jag "utsätter mig" ganska mycket för social situationer för att jag vill klara av dom även om det ibland inte går så bra. Om jag känner att jag inte kan andas lugnt och få kontroll över ångesten går jag oftast ifrån situationen. Det skulle bara bli en värre attack om jag stannade kvar och fick den där, ibland kan jag dock lugna mig om jag går iväg en stund och sedan komma tillbaka några minuter senare.
Fick diagnosen social fobi för två år sen. Det var värre då, jag lämnade inte lägenheten. 
Nu för tiden arbetar jag men är annars ganska ensam, har svårt för att behålla kontakter
eftersom jag periodvis går in i depression och då yttrar sig den sociala fobin mer. Jag svarar heller inte i telefon, men försöker bli bättre på det när familjen ringer. När vissa saker sker, exempelvis att jag glömmer lämna tillbaka en bok på bibloteket kan göra att hela jag låser mig. Jag vet om att jag bara kan gå dit och lämna den, men någonting i mig bara sätter stopp.

FruLiten: Fick diagnosen social fobi för två år sen. Det var värre då, jag lämnade inte lägenheten. 
Nu för tiden arbetar jag men är annars ganska ensam, har svårt för att behålla kontakter
eftersom jag periodvis går in i depression och då yttrar sig den sociala fobin mer. Jag svarar heller inte i telefon, men försöker bli bättre på det när familjen ringer. När vissa saker sker, exempelvis att jag glömmer lämna tillbaka en bok på bibloteket kan göra att hela jag låser mig. Jag vet om att jag bara kan gå dit och lämna den, men någonting i mig bara sätter stopp.
Jag förstår! :) T.ex. med boken som du beskrev, skam skulle nog stoppa mig, eller att jag ''gjort fel''. Men egentligen är det ju bara huvudet som spelar. :) Lust att svara på några frågor?

chloie:
Jag försöker att inte undvika situationer som jag tycker är obehagliga för jag vet att det troligtvis kommer leda till att det blir värre och att jag inte lär mig hantera det. Jag "utsätter mig" ganska mycket för social situationer för att jag vill klara av dom även om det ibland inte går så bra. Om jag känner att jag inte kan andas lugnt och få kontroll över ångesten går jag oftast ifrån situationen. Det skulle bara bli en värre attack om jag stannade kvar och fick den där, ibland kan jag dock lugna mig om jag går iväg en stund och sedan komma tillbaka några minuter senare.
Jag förstår! :) Det är så man får göra, hur jobbigt det än är. Små steg är bättre än inga alls. :) Vill du svara på några frågor?

Mollybolly: Jag förstår! :) T.ex. med boken som du beskrev, skam skulle nog stoppa mig, eller att jag ''gjort fel''. Men egentligen är det ju bara huvudet som spelar. :) Lust att svara på några frågor?
Ja. Jag har även problem med att komma tillbaka till jobbet/skolan om jag har varit hemma några dagar som sjuk, men det är också någon slags skamkänsla som du skriver. Försöker att inte tänka så negativt om allting men ibland känns det som att jag tänker extremt mycket och att det hindrar mig i mitt sociala liv. 
Jag kan alltid försöka svara på dina frågor! Är det personligt intresse eller är det frågor för något slags skolarbete eller så?

FruLiten:
Ja. Jag har även problem med att komma tillbaka till jobbet/skolan om jag har varit hemma några dagar som sjuk, men det är också någon slags skamkänsla som du skriver. Försöker att inte tänka så negativt om allting men ibland känns det som att jag tänker extremt mycket och att det hindrar mig i mitt sociala liv. 
Jag kan alltid försöka svara på dina frågor! Är det personligt intresse eller är det frågor för något slags skolarbete eller så?
Så är det för mig med, iaf när jag hade praktik. Till skolan hade jag inga problem, men praktikplatsen. Kändes som att dom trodde att man var sjuk för att det var praktik, så kallat praktikantsjukan. :p Det går så klart upp och ner. Det viktigaste är väl att man försöker! :)

Det är ett arbete. :) Försöker samla in info om hur andra har det för att kunna jämföra o.s.v. :)

Mollybolly: Så är det för mig med, iaf när jag hade praktik. Till skolan hade jag inga problem, men praktikplatsen. Kändes som att dom trodde att man var sjuk för att det var praktik, så kallat praktikantsjukan. :p Det går så klart upp och ner. Det viktigaste är väl att man försöker! :)
Ja fy tusan. Hade också en praktikplats genom arbetsförmedlingen ett tag, sen blev jag riktigt kass och var tvungen att sticka hem, när jag sen hade flera missade samtal från min chef (som hade godkänt att jag gick hem) så fick jag panik. Det slutade med att jag aldrig mer gick dit. Men det var precis innan en depression jag hade hösten -12 så.. 
Jag ska kolla på frågorna och svara så gott jag kan! Glad

FruLiten:
Ja fy tusan. Hade också en praktikplats genom arbetsförmedlingen ett tag, sen blev jag riktigt kass och var tvungen att sticka hem, när jag sen hade flera missade samtal från min chef (som hade godkänt att jag gick hem) så fick jag panik. Det slutade med att jag aldrig mer gick dit. Men det var precis innan en depression jag hade hösten -12 så.. 
Jag ska kolla på frågorna och svara så gott jag kan! Glad
Det är den vägen jag också tar, jag går aldrig dit igen. Men det är väl någon blandning av allting som gör att man helt enkelt inte kan gå dit igen. Och man mår hellre bra än att plågar sig på en praktikplats. En del arbetsplatser är jättebra och en del är jättekassa.
Då har jag en till fråga till dig, utöver dom jag skrev. Jättesnällt att du vill svara också. :)
Fick/Får du hjälp genom AF? :)

Mollybolly: Det är den vägen jag också tar, jag går aldrig dit igen. Men det är väl någon blandning av allting som gör att man helt enkelt inte kan gå dit igen. Och man mår hellre bra än att plågar sig på en praktikplats. En del arbetsplatser är jättebra och en del är jättekassa.
Då har jag en till fråga till dig, utöver dom jag skrev. Jättesnällt att du vill svara också. :)
Mm, denna praktikplatsen utnyttjade verkligen praktikanter för gratis arbete. Så tröttnade extremt snabbt på att göra exakt samma arbete som resten av gänget på arbetsplatsen, förutom att jag inte fick lön. 

Mollybolly: Fick/Får du hjälp genom AF? :)
Ja, eller nej. Jag fick hjälp på så vis att jag fick gå på en hel del tråkiga möten om hur man söker jobb i exempelvis Norge (Vilket jag tyckte var fullständigt onödigt eftersom jag ändå inte ville söka jobb utomlands) och sen hamnade jag på en praktikplats. Samma praktikplats som jag sen struntade i att gå till. 

FruLiten:
Mm, denna praktikplatsen utnyttjade verkligen praktikanter för gratis arbete. Så tröttnade extremt snabbt på att göra exakt samma arbete som resten av gänget på arbetsplatsen, förutom att jag inte fick lön. 

Ja, eller nej. Jag fick hjälp på så vis att jag fick gå på en hel del tråkiga möten om hur man söker jobb i exempelvis Norge (Vilket jag tyckte var fullständigt onödigt eftersom jag ändå inte ville söka jobb utomlands) och sen hamnade jag på en praktikplats. Samma praktikplats som jag sen struntade i att gå till. 
Ja, dessa jävla praktikplatser som utnyttjar. Och sen sätter dom en på t.ex. städjobb som ingen annan jäkel vill göra. -.-' Det var ju inte direkt därför man kom dit.



En apas melankoli: Finns det nåt samband mellan social fobi o jagsvaghet? .. Det jobbigaste i mitt liv nu på den fronten, är när jag måste hälsa på grannen. Ibland ringer jag min bror o ber honom att öppna dörren på baksidan, för att slippa gå förbi.  
Ja, alltså social fobi är ju väldigt brett. Något samband finns det självklart om man har vissa lika problem t.ex. Men för att just ha social fobi så måste det väl vara vissa kriterier man uppfyller. När jag skulle kolla ifall jag hade det så gjorde jag ett test på nätet som vägledde mig, men självklart ska man inte lita på dom fullt ut heller. Tror du att du har SF? :) Vad har du problem med, flera saker än det du beskrev?

Mollybolly: Ja, alltså social fobi är ju väldigt brett. Något samband finns det självklart om man har vissa lika problem t.ex. Men för att just ha social fobi så måste det väl vara vissa kriterier man uppfyller. När jag skulle kolla ifall jag hade det så gjorde jag ett test på nätet som vägledde mig, men självklart ska man inte lita på dom fullt ut heller. Tror du att du har SF? :) Vad har du problem med, flera saker än det du beskrev?
Jo det är sant. Jag är diagnostiserad med SF. I skolan/jobb går inte o äter lunch. Undviker  titta människor i ögonen. Och att prata med dom, för den delen. Stammar ibland. Blir extremt självhatisk. Men mestadels isolering, jag går knappt ut. Undviker sociala sammanhang. Kommer förmodligen sluta som uteliggare pga detta. Så yeah.