Forumet - Allt känns bara skit...

Allt känns bara skit...

284 0 12
Nu känner jag att jag har varit vaken lite för länge och ätit lite för lite. Blir ganska nere då [sad]
Hursomhelst, skriver det här mest bara för att jag har tråkigt och för att jag bara måste skriva av mig:

Jag har i princip inget liv.
Jag går till skolan på morgonen, har någorlunda kul där, åker hem och sitter sen och gör inte ett skit utom att sitta vid datorn och spela wow (nu är pärningen slut så jag har inte ens råd med speltid nå mer).
Visst, vissa kvällar åker jag till nån i klassen (vi är 13 i hela klassen) och sitter där och kollar på film, spelar kort och delar anekdoter. Men det är det.
Hela min "bekantskapskrets" som jag faktiskt kan umgås med är bara min klass. Alla jag träffade i grundskolan är helt enkelt på "en annan frekvens" än mig och mina släktingar tål jag jag inte riktigt.
Hela mitt liv har bestått av problem som växt fram p.g.a att jag inte är särskilt socialt begåvad. upp till sjuan var det slagsmål på slagsmål, mobbing, bup och hela paketet. Vet inte riktigt varför det plötsligt slutade sen, men efter det intog jag platsen som "den smarta killen" vart jag än var. Dock inget mer än det.
Första och enda tjejen jag någonsin haft var för ca. två år sedan var en rätt så avlägsen släkting till mig som är i samma ålder som mig. Vi hånglade ett par gånger, umgicks rätt så mycket men inget mer än det. Nu i efterhand känns det som att allt bara var någon sympatigrej för att hon tyckte synd om sin patetiska, socialt efterblivna släkting.
Gillar dock henne ändå och varje gång jag ser henne så känns det som om jag bara vill gå undan för mig själv och gråta en halvtimme eftersom jag blir påmind om allt som har hänt senaste åren och att jag dessutom har varit (och fortfarande till viss del är) en högmodig skitstövel som ingen tjej vill ha.
Dessutom har jag ingen aning hur jag ens ska kunna träffa nya människor!
ARGH känns som om det bara är skit allting!!!

Spana också in:

Du kanske inte är socialt begåvad men det betyder inte att du inte kan socialicera dig :)

Kanske du har social-fobi, what do I know?
Men varje dag när du går till/från skolan så testa att bara säga nånting till en random person. En komplimang eller en fråga and no strings attached. Ja, vare sig det är tjej eller kille :)

Säg t.ex. "Fan vilken cool mössa du har!" och låt inte sarkastisk. (Du ska ju också självklart tycka det du säger)
Du kommer märka att det inte är så farligt att socialisera sig lite. In fact, människan som du gav komplimangen kommer bli glad och ha ett ökat självförtroende.

Sedan när du har blivit mer självsäker så kan du försöka med ett random "Tja, jag har en liten fråga..." och försöker hålla en konversation i kanske... 3-5minuter?

Sedan kommer det nog inte bli så svårt att skaffa vänner :)

Oh btw, ha helst ett leende och var allmänt glad när du pratar med dem :D
Bakric:

Jag har i princip inget liv.
Jag går till skolan på morgonen, har någorlunda kul där, åker hem och sitter sen och gör inte ett skit utom att sitta vid datorn och spela wow (nu är pärningen slut så jag har inte ens råd med speltid nå mer).


Jag kommer nog antagligen häva ur mig en rad typiska råd man får höra i de flesta situationer lika just din men jag tror inte riktigt att så mycket annat gäller:

Lägg vikt på handling, det är lättare att öppna sig för nytt genom att prova på snarare än att vänta på någon mental förändring genom datorapati och eftertanke. Det vill säga, skaffa dig ett intresse utöver skola och dator. När jag var femton/sexton började jag på kampsport och köpte en gitarr. Nu i efterhand kan jag säga att det gjort mig gott som fan.

Bakric:

Visst, vissa kvällar åker jag till nån i klassen (vi är 13 i hela klassen) och sitter där och kollar på film, spelar kort och delar anekdoter. Men det är det.
Hela min "bekantskapskrets" som jag faktiskt kan umgås med är bara min klass.


Betoning av handling igen, du kan ju prova att dels lämpa dig till aktiviteterna och finna intresse i dig genom att hänge dig åt det, och även försöka styra umgänget mot annat. Jag umgicks med en värmlänning på 110kg som jag egentligen inte hade något gemensamt med förutom styrketräning men med tiden så började vi dela varandras egna intressen mer och mer. Han lärde mig en del om bilar och svets ([bigsmile][bigsmile]) och jag vände honom från att vara SD-sympatisk rasist till socialdemokrat och mer tolerant. Vi bokade bowlingbanor ibland, det var kul. Man kan ju hitta på sånt allmänt. LAN funkar också kanske?

Bakric:

Dessutom har jag ingen aning hur jag ens ska kunna träffa nya människor!
ARGH känns som om det bara är skit allting!!!


Vet hur det är.. hatar att vara ensam. :(

Men prova på att försöka faktiskt göra saker. Vad tycker du?

En sak som är värd att tänka på är att bortviftande av andra personer/förslag, eller högmod/avståndstagande ofta är uttryck för ens egna osäkerhet och rädsla för att "såras". Du har egentligen ingenting att förlora på att försöka. Vare sig det gäller en ny aktivitet eller försöka hitta intresse hos andra och vara snäll.

Bakric:

Går första året på Sjöfartslinjen.


Najs. [bigsmile] Jag var själv en hårsmån från att börja på sjömansgymnasiet.

Just den linjen kanske inte är den bästa miljön för dig att hitta vänner? Eller?
ohdeer:

Lägg vikt på handling, det är lättare att öppna sig för nytt genom att prova på snarare än att vänta på någon mental förändring genom datorapati och eftertanke.


Men man kan t.ex meditera för att må bättre. Fast då handlar det i och för sig inte om att VÄNTA på att en förändring ska ske, utan man gör det i samband med annat. [smile]