Hej jag är 15 år gammal och har hela mitt liv haft stark ADHD som gör att jag inte kan koncentrera mig på skolan och jag får extrema ilskeutbrott när jag kan slå sönder saker bara för något litet som att jag inte kan hitta min mobiltelefon eller att jag fick dåligt betyg på ett prov (vilket inte är ovanligt p.g.a att jag inte kan plugga). Mina föräldrar har alltid ignorerat det här och sagt att jag bara är ointresserad och att jag har "ärvt temperamentet" Fastän både dom och jag vet hur situationen ligger till. Folk i min skola tycker jag är konstig och dom flesta håller bara masken när dom umgås med mig fast det är lätt att fatta att dom alla snackar om det här bakom ens rygg. Detta har gjort att jag börjat hänga med lite äldre folk från andra skolor, vad vuxna skulle kallat "unga ligister". Det känns som att många av dom har samma problem som jag och det känns skönt att slippa behöva känna mig konstig och utstött och att behöva skämmas efter att jag trashat sönder ett helt rum i ett ilskeutbrott. Nu har mina föräldrar äntligen följt med mig och få diagnosen bekräftad, och jag ska avgöra om jag ska börja ta mediciner elr inte. Skriv vad ni tycker, råd, eller om ni varit med om samma sak, om ni har någon kompis med samma problem eller liknande!