Forumet - amanda

amanda

1508 0 17
jag låtsas att det är min dikt

I blomman, i solen
Amanda jag ser.
Kring jorden, kring polen
hon Strålar, hon ler.
i rosornas anda,
i vårvindens pust,
i druvornas must
jag känner Amanda.

När gullharpan klingar,
när västan sig rör
med susande vingar,
Amanda jag hör.
Allt, ängel, bestrålar
din himlagestalt,
lik skaparnas i allt
din gudom sig målar.

Se! Själarne ila
vid dödsängelns bud,
till gyllene vila
i famnen av Gud.
Se! Floderna hasta
med skummande fart.
I havet de snart
sig dånande kasta.

Men aldrig min trånad
till målet skall nå.
Blek, suckande, hånad
jag enslig skall gå,
skall evigt gudinna,
lik stjärnan dig se
högt över mig le
och aldrig dig hinna.
när spritens ångaor dunstar och blommorna vissnar
och änglar dör av vinterns kyla ska jag sjunga för dig
det finns inet bättre än en fin melodi
det finns inget bättre en min sång för amanda

när mina ben ger vika
och elen inte är betalt
och musiken tar slut
finns det inget som amanda

jag vet inte vem hon är
jag vet inte vem jag är
men jag följer stormen
var den än flyter
för jag är ett miffo
men jag hoppas det inte spelar någon roll

jag ser visioner av amanda
och de förstör mitt sinne

Spana också in:

resa, amanda, jag skall till aldrig skådade länder,
dödens omätliga hem: icke du följer mig dit.
ej vid dess kopparport jag din hand skall trycka till avsked,
över dess mörka älv lyser ditt öga ej mig.

o, huru lätt att dö för ett hjärta, som älskar och älskas!
aldrig för svepning och grav bävade kärleken än.
dristigt han går att lösning på livets gåta begära,
river med segrande hand, svarta ridåen i tu.
himmelska land han skådar bakom: arkadiska bygder,
sökta förgäves här, flyttas av aningen dit.

graven ett tempel är, när kärlekens rosor den smycka,
andars melodiska sång fyller dess heliga kor.
sörjande genier luta sig ned över gravmonumentet,
helgon, med böjda knän, bedja för själarnes ro;
tills, i bländande glans, den stora, den eviga dagen
strålar i gravarnas natt neder och änglarnas röst
väcker de sovandes par, ljuvtklingande: "vaknen, i vänner!
vaknen, i älskande två! eden begynner sin maj.
daggiga rosor i parkerna stå: att brytas av eder
vänta de: livsens träd blommar av njutning och hopp."

ljuv är de älskandes dröm: jag drömmer ej längre, amanda!
hoppet för evigt och tron flydde med kärleken bort.

Image