Aviseringar
Rensa alla

Amen tjena!


Ämnesstartare

Känner du ibland att du plötsligt, utan vidare orsak, blir förbannad på livet och människor, din omnejd?
Så arg att du inte riktigt vill leva mer.
Inte på det deprimerade viset, snarare skitjävla sur.
Som att du när som helst kan göra något irrationellt och dumt oigenkännligt, oförlåtligt?
Jag känner då aldrig så.


   
Citera
Ämnesstartare

Nej jag blir arg på det deprimerade viset tyvärr. =)


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Aldrig?

Nä, vänder det mot mig själv.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Då har det nog haft en tidigare orsak.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

dekadent:

Nej jag blir arg på det deprimerade viset tyvärr. =)

😀

frukt:

Aldrig?

Mm aldrig.

frukt:

Nä, vänder det mot mig själv.

Hur går det till?

isola:

Då har det nog haft en tidigare orsak.

Som att någon sparkat på en katt?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

världens starkaste man:

Som att någon sparkat en katt?

Då blir jag ju arg direkt. Eller ah kan nog bli arg sen också när jag tänker på det. Men det var ett enkelt exempel, ta ett svårare.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

världens starkaste man:

Mm aldrig.

Om jag inte kan vända det till att det på något sätt är mitt fel så blir det bara "jag vill inte vara med längre".


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

lite men inte så extremt så som du beskriver


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

världens starkaste man:

😀

Det blir mer okej om man ser livet som ett skämt dock =)


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

isola:

Då blir jag ju arg direkt. Eller ah kan nog bli arg sen också när jag tänker på det.

A menar ju det.

isola:

Men det var ett enkelt exempel, ta ett svårare.

Okej.
Du sitter på biblioteket och läser ur ett par böcker du senare tänker låna hem då en söt liten tanta kommer fram för att talas vid.
Hon är hur gullig som helst och ni konverserar i säkert tjugo minuter.
Senare när du ska scanna in dina böcker upptäcker du att en bok är försvunnen och du inser att tanten måste ha tagit den. Du blir lite irriterad men skakar trött på huvudet över mänskliga fasoner.
Dock blir läget mycket svårare framåt kvällen när du glömt bort att tanten stal boken och inser att du inte kan studera det du tänkt studera.

Öh.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

fan vilket konstigt exempel det blev.
du får ursäkta. hade jag gått på narkotika hade jag nu sagt "förlåt det är *konstigt medicinskt namn* som talar"


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

frukt:

Om jag inte kan vända det till att det på något sätt är mitt fel så blir det bara "jag vill inte vara med längre".

citerade du inte fel nu?
för va.

Jungman Jansson:

lite men inte så extremt så som du beskriver

är det bra tror du?

dekadent:

Det blir mer okej om man ser livet som ett skämt dock =)

ja!
lustigt hur man definierar. sånt.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

världens starkaste man:

är det bra tror du?

Nej, det tror jag ej


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

världens starkaste man:

citerade du inte fel nu?
för va.

Japp fel! Menat som svar på "Hur går det till?".


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

frukt:

Japp fel! Menat som svar på "Hur går det till?".

Okej, jag gör rätt åt dig. Vsg.

världens starkaste man:

Hur går det till?

frukt:

Om jag inte kan vända det till att det på något sätt är mitt fel så blir det bara "jag vill inte vara med längre".

Vad gör du åt det? Ingenting fysiskt eller så?


   
SvaraCitera