Forumet - Ang. vänner...

Ang. vänner...

371 0 45
på senaste tiden har en olustig känsla infunnit sig hos mig.
jag fattade först inte riktigt vart den kom ifrån, men sen insåg jag att jag plötsligt känner mig en aning ensam.

sen jag började gymnasiet (går i 1:an) har de gamla "vännerna" skingrats och fått nya umgängen i sina nya skolor, men jag känner inte alls så. är inte mobbad eller nåt alltså men satt och tänkte på det och kom fram till att jag bara har typ 2 nära vänner kvar, och så ett par i nya klassen - men inget kompisgäng.

min grundskoleklass "passade" mig liksom aldrig riktigt, men alla i nya klassen verkar ha en hel drös med gamla vänner! '

så vad fan gör man åt det här? ska inte gymnasiet vara en tid då man får en massa nya kompisar??
Jhavi:

så vad fan gör man åt det här? ska inte gymnasiet vara en tid då man får en massa nya kompisar??


Nej de tär som du säger så att folk umgås med de vänner de hadde sen tidigare efter skolan, de du bekantar dig med i din klas är enbart bekanta, finns undantag då folk börjar umgås efter skolan men eftersom gymnasieklasserna är så blandade med olika typer av folk så blir det oftast ytliga bekanta.

Spana också in:

The Box:

Nej de tär som du säger så att folk umgås med de vänner de hadde sen tidigare efter skolan


så folk skaffar alla sina vänner i grundskolan? när de är högst 15 år? det tror jag faktiskt inte på, så ser det inte ut för mina bekanta heller, de verkar ju trivas jättebra i sina nya klasser.
The Box:

Du vägrar alltså acceptera sannngen?, jag kan förstå att ingen vill vara vän med dig då....


öh, va? jag vet ju att många jag känner umgås med sina klasskompisar helt enkelt, vad är ditt problem liksom...
jag gör ju fan det till och från själv såklart, men inte i så stor utsträckning
Hmm, jag har alltid varit ensam..med eller utan vänner.
Det är en mognadsfråga när man fattar att man egentligen är ensam. För att fatta hur jävla ensam man egenligen är betyder att man har vuxit upp. Man fattar samtidigt att så många personer är jävla idioter och att man ska vara rädd om dom riktiga vännerna man har, dom som bryr sig på riktigt. När man då lyssnar på Björn Afzelius - Tusen Bitar fattar man verkligen vad den handlar om haha
ceka92:

Det är en mognadsfråga när man fattar att man egentligen är ensam. För att fatta hur jävla ensam man egenligen är betyder att man har vuxit upp.


det är ju en sak att alla människor alltid är ensamma.
men det betyder inte att man inte kan ha vänner att prata med osv, och såklart vill man ha så många bra vänner som möjligt. tyvärr är det inte sådär jättelätt att hitta såna. det är i alla fall min ståndpunkt...
Jhavi:

det är ju en sak att alla människor alltid är ensamma.
men det betyder inte att man inte kan ha vänner att prata med osv, och såklart vill man ha så många bra vänner som möjligt. tyvärr är det inte sådär jättelätt att hitta såna. det är i alla fall min ståndpunkt...


Ja, precis så, man är ensam...men med vänner, men bara om man är snäll och ställer upp för folk och sånt, och det min vän, är att mogna
ceka92:

Ja, precis så, man är ensam...men med vänner, men bara om man är snäll och ställer upp för folk och sånt, och det min vän, är att mogna


så om du slutade ringa dina vänner och visa att du brydde dig etc så skulle du inte ha några kvar efter ett tag?

jag har en vän som betyder löjligt mycket, men det har ju blivit ett problem det med. utan henne hade jag säkert kommit närmare andra människor. dummare människor visserligen, men ändå flera.