Forumet - Ångest

Ångest

318 0 24
jag har börjat ångra mig så sjukt mkt över att jag inte valde ib. för ett år sedan när jag var på öppet hus träffade jag en kille som var den mest hjärtliga ödmjuka härliga människa jag antagligen någonsin har träffat. de människorna på min skola nu är hemska. alla beter sig som fjortisar från högstadiet. de är fördomsfulla och verkar leva i sin egna lilla bubbla. de trivs jättebra med varandra och jag vet att det är jag som är udda, men jag kan inte bli en omogen supersocial fjortis. jag vill inte heller bli elak, vilket sådana här tjejer är. jag vill vara mig själv och jag vill kunna umgås med människor på min nivå men det finns ingen på min skola och det hade varit så otroligt mycket bättre att plugga som fan i 3 år och ha riktiga vänner än att ha det så här. jag bara känner det, vet att de eleverna på den skolan på det programmet var bra människor och att jag verkligen hade trivts där. de var verkligen inte några arroganta efterblivna ibare som andra på den här sidan har pratat om. jag hade hittat det perfekta programmet och tackade nej, sjukt mycket ångest. ville bara säga det.

hur som helst, ni 9or nu kan ju tänka på att verkligen prata med eleverna på programmet för det kan verkligen vara ett helvete att hamna på en skola där du inte känner att du passar in någonstans :'(
Czar:

Mm, jag vet hur det känns. Jag har aldrig, på grund av det du nämner, kunnat blomma ut till den jag är när jag är trygg.


sjukt jobbigt är det och på universitet blir det nog bara ännu svårare, vilket jag såg fram emot och tänkte att det skulle bli bättre där tidigare
soimpolite:

sjukt jobbigt är det och på universitet blir det nog bara ännu svårare, vilket jag såg fram emot och tänkte att det skulle bli bättre där tidigare


För mig blev det definitivt svårare. Jag tänkte att det kanske skulle räcka med att vara vuxen och ta dagen som den kommer, men det gjorde det inte alls. Jag var passiv (i vanlig ordning) och missade tåget och kom därmed utanför den sociala sfären. Efter en månad fick jag nog och hoppade av.

Spana också in:

soimpolite:

de är fördomsfulla och verkar leva i sin egna lilla bubbla. de trivs jättebra med varandra och jag vet att det är jag som är udda, men jag kan inte bli en omogen supersocial fjortis.


Jag hade det sådär i ettan och tvåan och det var hemskt, så jag bytte skola nu i trean. Det har blivit lite rörigt med kurserna och sånt, men jag är asglad att jag tog tag i det och bytte. Seriöst, gör det om du kan, det kanske känns jobbigt att fixa allt innan och så men det är så jättemycket roligare att gå med folk man trivs med.
soimpolite:

sjukt jobbigt är det och på universitet blir det nog bara ännu svårare, vilket jag såg fram emot och tänkte att det skulle bli bättre där tidigare


Det kan bli bra. Nu går jag visserligen ett program där klassen hålls ihop mer och har hemklassrum mm, men att gå på nollningen är faktiskt en av de bästa saker man kan göra i början av studenttiden. Träffar sjukt mycket folk, vare sig man vill det eller inte.
kallprat:

men att gå på nollningen är faktiskt en av de bästa saker man kan göra i början av studenttiden. Träffar sjukt mycket folk, vare sig man vill det eller inte.


nollning på universitetet? [shake]

men nej, skulle ändå inte kunna tänka mig att göra det. mot mina principer

Hellin:

Seriöst, gör det om du kan, det kanske känns jobbigt att fixa allt innan och så men det är så jättemycket roligare att gå med folk man trivs med.


grejen är den att jag kan inte byta. orkar inte berätta varför men är princip omöjligt i min situation.

Czar:

Efter en månad fick jag nog och hoppade av.


[sad] var gick du någonstans och hur blev det sen?
soimpolite:

var gick du någonstans och hur blev det sen?


Universitetet (Sthlm). Just nu sitter jag och pluggar på distans (i princip). Det går inte alls bra eftersom jag är enormt skoltrött, lider av depression och på grund av denna inte klarar av att hantera ett normalt vardagsliv. Till våren har jag sökt nya universitetskurser, men jag betvivlar att det kommer förändra något. Så länge jag befinner mig i deta tillstånd kommer jag finna det klyschigt och pinsamt att exponera mig inför nya människor.
Kan du inte byta till det programmet i 2an då? Att du missat ett par kurser som du får ta igen lär vara värt det om du inte alls trivs där du går just nu. Det är mest grundkurser första året så det lär inte vara så farligt stor skillnad.

Ta reda på det iaf, de har säkert schemor på deras hemsida, annars ring runt
schism:

Det är mest grundkurser första året så det lär inte vara så farligt stor skillnad.


hade ju säkert inte varit några problem att byta till IB iom att första året är prep men grejen är den att jag kan inte byta av rent praktiska skäl

Czar:

Universitetet (Sthlm).


det är en av anledningarna till att jag vill utomlands, college i usa verkar vara så otroligt bättre med sammanhållning, vänner etc. har läst att många som bor i usa dissar high school och menar att college is the thing. så synd att det inte kan vara så i sverige.
men hoppas det blir bättre för dig.
soimpolite:

jag har börjat ångra mig så sjukt mkt över att jag inte valde ib. för ett år sedan när jag var på öppet hus träffade jag en kille som var den mest hjärtliga ödmjuka härliga människa jag antagligen någonsin


nej , det är absolut inte värt att gå på ib om du inte har något problem med sömnlösa nätter, konstant ångest och fritid 100 % bestående av plugg. min syster gick där och jag jag vet hr det är.
tror dock inte nått är bättre på ib då man oftast bara fryser ut de andra ib-geeksen men jag tror inte heller det kan bli värre än den linjen jag går nu där alla är som du beskriver :(