Forumet - Ångest

Ångest

2275 1 54
Som bakgrund är jag är själv i en djupt ångestfylld situation på grund av att jag inte kom in på utbildningen jag ville gå i Göteborg, att mina nära vänner här flyttar nu och studerar på framgångsrika linjer och att resten redan gör det.
Att jag inte har något körkort och jobbar på ett litet företag där jag bara får jobb några timmar 2 gånger i veckan, så att jag fortfarande måste gå till arbetsförmedlingen och komma på menlösa hårda praktiker 8-4.
Att jag bor i staden med högt ungdomsarbetslöshet i hela landet och knappast tror att jag får de jobb jag söker i Malmö där jag kan bo hos min storebror om jag har ett jobb. Detta på grund av att jag inte är tillräckligt erfaren och att jag kan verka för snäll och proper(även i dagligt tal) samtidigt så att de tror att jag inte är stresstålig eller kan ta hårda jobb.
Att ingen av mina vänner har den viljan eller tiden att ens prata i telefon och peppa mig eller svara på mina sms så att det känns som att jag är helt ensam.

Spana också in:

ceka92:

man har ju olika psyken. vad är det för diagnos om det känns okej att berätta?


Ja klart. Läkare och terapeuter säger panikångest, depression, förföljelsemani och någon social grej jag inte fattar. Men jag tror inte så mycket på diagnoser, tkr inte man kan sätta namn på allt och placera allt i fack [crazy] Plus att jag mår en miljon gånger bättre nu än början på året tex.
Paseo:

Plus att jag mår en miljon gånger bättre nu än början på året tex.


äter du någon medicin nu du inte åt innan?




ont ah är en ångestboll, men kan hantera det bättre nu än i början. det går i vågor. fick diagnostiserad panikångestsyndrom för längesedan och nu informellt GAD. men äh, det fixar sig. väl. det måste det göra.
Paseo:

(ännu en diagnos jag glömde nämna)


Du är ju verkligen inte handlingsförlamad, då hade du ju inte klarat av att starta upp ditt café osv. Vad är det för diagnos? om man får fråga. är så intresserad av sådant. fast diagnoser är så onödiga i många fall tycker jag
isola:

Du är ju verkligen inte handlingsförlamad, då hade du ju inte klarat av att starta upp ditt café osv. Vad är det för diagnos? om man får fråga. är så intresserad av sådant. fast diagnoser är så onödiga i många fall tycker jag


Jo men visst det är jag. Du ska bara veta hur mycket bättre mitt café hade kunnat vara om jag tog tag i saken!! Har vart ledig söndag, igår och idag för att det var meningen att jag skulle ringa en massa folk o få en bättre plats för mitt café men har fortfarande inte gjort det, tex.
Däremot är bakningen inget problem, eftersom jag älskar att baka.

Sen plugga har ju aldrig vart ett problem för mig o är van vid att ha höga betyg, men under hela senaste läsåret har jag inte gjort ett skit o inte fattat varför, jag har inte tagit hand om stackars Smilla fast jag ville för jag älskar henne o hon är min lilla bästis o hon behöver mig, jag har inte städat, jag har bara sovit.

Det är omöjligt för mig att ta tag i saker även om jag vill helt enkelt. Det är sjukt irriterande, det är som att man jättegärna vill gå någonstans men man kan inte för benen bär en inte.
ceka92:

Varje dag (Du röstade på detta alternativ)


Har jag inte ångest för att ingenting blir som jag vill så har jag ångest över hur tragisk mänskligheten är eller hur otacksamma arbetstagare är. Det mesta framkallar ångest. Sen får man ju inte glömma alla de gånger som ångesten smyger sig på för att människor yttrar någon form av omtanke eller kärlek för varandra.
Paseo:

Men jag tror inte så mycket på diagnoser, tkr inte man kan sätta namn på allt och placera allt i fack Plus att jag mår en miljon gånger bättre nu än början på året tex.


vad kul att höra. verkar som att du vill göra väl i olika situationer och det gör mycket. det handlar ju om att bestämma sig för att möta sin rädslor och det är jobbigt för alla.

Paseo:

jag har inte tagit hand om stackars Smilla fast jag ville för jag älskar henne o hon är min lilla bästis o hon behöver mig, jag har inte städat, jag har bara sovit.


[sad]
om du hjälper henne mår du också lite bättre själv. du känner att du gör nytta och får kraft av det.

Nachac:

Sedan kan man ju diskutera vad "ångest" är, men får ibland små obehags- och- otrygghetskänslor. Är ett känsloknippe.


håller med dig här.
dock skyller jag inte de dragen på min grundpersonlighet, utan jag känner ofta att de har uppkommit av obehandlad långvarig depression för 5 år sedan. har läst att obehandlad depression kan ge neurotiska drag. min grundpersonlighet känns egentligen viljestark och rätt trygg, vilket ju komplicerar vardagen lite grann.
ceka92:

obehandlad depression kan ge neurotiska drag. min grundpersonlighet känns egentligen viljestark och rätt trygg, vilket ju komplicerar vardagen lite grann.


Känns underligt att känna att man har en annan personlighet "egentligen". Personligheten ju ett resultat av anlag och erfarenheter, där depression, vilken jag beklagar för övrigt, är en dylik. Alla får heller inte depressioner, krävs anlag för det med.