Forumet - ÅNGEST. - behöver någon att prata med

ÅNGEST. - behöver någon att prata med

1385 0 15
Skriver mitt första inlägg nu och jag hoppas att jag la forumet i rätt kategori.
Jag är 17 år och ska berätta lite kortfattat om min uppväxt.
Jag var mycket på sjukhus från när jag föddes till jag var typ 10 år. På grund av det så missade jag mycket av skolan och då utvecklade jag en slags social fobi.
När jag ska göra något eller ska åka någonstans där jag vet att det kommer vara mycket folk så får jag panikångest och bli illamående. Har därför varit hemma väldigt mycket från skolan eftersom jag mår väldigt illa på morgonen när jag ska till skolan.
Vissa perioder har jag mått bra och i andra perioder har jag mått väldigt dåligt. I 8:an hade jag en dålig period och var inte i skolan en enda dag. I 9an gick jag få i en liten grupp och pluggade väldigt mycket hemma.
När jag skulle börja första året på gymnasiet började jag IV, eftersom jag hade missat mycket från högstadiet.
Det här året sökte jag till ett program som jag kom in på, men jag fick en sån ångest så jag började aldrig där. Men då kontaktade jag rektorn som jag hade haft när jag gick i IV som vet om mina problem. Han fixade så att jag fick börja i en linje där istället.
Mådde väldigt illa dom första dagarna jag skulle gå till skolan, men jag gick dit iallafall. Efter nån vecka mådde jag inte illa alls. Men sen fick jag tillbaka illamåendet, och det blev bara värre och värre. Nu har jag haft en period med ångest i nästan en månad och har inte kommit iväg till skolan någon gång under den här månaden.
Hade kontakt med ungdomsmottagningen när jag gick i 8:an, gick där i 1,5 år ungefär. Men sen så slutade de att höra av sig, så jag slutade ha kontakt med dom.
Har tagit kontakt med ungdomsmottagningen igen, och de sa att dom skulle höra av sig till mig. Det har gått 2 veckor nu och de har inte hört av sig ..
Vet inte vad jag ska göra, känner att det är ingen som förstår hur jag känner och har därför ingen lust att prata med någon om hur jag känner.
Texten kanske är svår att förstå, men är väldigt trött just nu! haha. Men hoppas någon orkade läsa hela texten och att de är någon som har samma problem och vill prata!

Spana också in:

Sameshit:

Ja du kan skicka iväg ett meddelande om du vill prata eller så, men jag är inte så bra på att prata. Men du kanske skulle behöva prata med någon psykolog eller något? Har du övervägt det?


När jag var mindre pratade jag med psykologer ibland, men dom jag har pratat med tycker jag har varit dryga och inte hjälpt något:/
ssofiiah1995:

När jag var mindre pratade jag med psykologer ibland, men dom jag har pratat med tycker jag har varit dryga och inte hjälpt något:/


Psykologer är dryga, riktigt dryga.. men jag tror att de är ganska bra egentligen, man måste bara ha tålamod med dem haha [cute] Fick gå hos flera innan jag hittade den rätte... dododo
ssofiiah1995:

vi har gjort det också, men det är samma sak där också:S dom hör aldrig av sig.


Men alltså.. vet inte hur lång tid det tog för dig, men de hör ju av sig inom typ tre veckor.. de ska de göra, ni berättade väl vad de handlade om osv? Kan också vara så att de redan hade så många fall eller hur fan man säger, ibland får man stå på kö.. kan vara det du gjorde eller gör?
Sameshit:

Psykologer är dryga, riktigt dryga.. men jag tror att de är ganska bra egentligen, man måste bara ha tålamod med dem haha Fick gå hos flera innan jag hittade den rätte... dododo


haha, ja! Men sist jag gick hos ungdomsmottagningen, så blev jag tvungen att gå med mamma. Vi gick till två psykologer samtidigt då, när vi hade samtal så ställde dom bara massa frågor till mamma, dom sa knappt något till mig :s
ssofiiah1995:

haha, ja! Men sist jag gick hos ungdomsmottagningen, så blev jag tvungen att gå med mamma. Vi gick till två psykologer samtidigt då, när vi hade samtal så ställde dom bara massa frågor till mamma, dom sa knappt något till mig :s


Fattar inte varför ni går till ungdomsmottagningen? Eller jag ska inte se ner, vet ej hur de är där.
Men BUP är ju till för sådana som dig och mig, osv osv
ssofiiah1995:

a, ja! Men sist jag gick hos ungdomsmottagningen, så blev jag tvungen att gå med mamma. V


Du får välja om du ska gå in själv eller inte, skit i ungdomsmottagningen och kontakta BUP ist. Vänta inte på att dina föräldrar ska göra det då de inte verkar ha någon koll.
Verkar som du har fastnat i en ond cirkel, ovanligt länge också. Kan dock inte förstå hur man kan gå till ungdomsmottagningen i hela 1,5 år och inte mått psykiskt bättre när man lämnade platsen, massor med tid att prata med dem ju.

Och sedan började du på en ny skola, mådde illa första veckan sedan blev det bättre, för att sedan vända IGEN till att du inte ens kan gå tillbaka dit? Känns verkligen skumt och jag tror du inte har berättat hela sanningen för oss. Någonting måste ha fått dig att må sämre igen när det gick åt de rätta hållet.
Vad kan bara du veta.

Känner en som är på kornet av dig,dvs kommer till skolan ca 3-4 veckor för att sedan bli borta lika eller längre tid trots att han märker att han mår bättre när han är i skolan, drivkraften verkar inte finnas hos dig. Gå till en psykolog istället och försök berätta vad du kräver av livet, vad är drivkraften till att gå i skolan för dig, hur vill du ha det etc. Lycka till!!