Forumet - Ångest,gå upp i vikt ?

Ångest,gå upp i vikt ?

1684 0 24
Hejj har sån ångest igen & behöver hjälp...
Jag är 1.56 & väger ca 48 kilo. Är det underviktigt? När ja kollade mitt BMI hos skolsköterskan för ca 1,5 månader sedan låg det på 20, alltså normalt. Men nu äter ja knappt nånting , ja får panik över att gå upp i vikt. Har gått ner 7 kilo sen augusti månad, är det mkt? Jag är int en sådan person som direkt räknar kalorier. Utan ja svälter mig istället , försöker att gå ut & gå så ofta som möjligt. Men nu när det är så fruktasnvärt kallt ute stannar ja inne & smyg tränar på mitt rum. Mina föräldrar vet om hur det är för att skolans kurator ringde hem & berättade att ja inte åt , att jag gick ner i vikt. Nu tror mina föräldrar att ja äter eftersom ja tar en lagom portion & tar in den på mitt rum. Men ja äter inte den, ja slänger ut den genom min altandörr som jag har. Jag vill gå ner i vikt,ja vill verkligen det. Jag spyr inte upp maten det gör jag inte, jag äter bara lite. Mindre än ett mål om dagen. Som jag sa ja väger ca 48 kilo & vill gå ner till 35 innan sommaren , har redan gått ner 7 kilo sen förra sommaren men om ja kämpar mer kanske ja kommer till min drömvikt. Det är ju jul nu & det betyder julmat. Ja vet inte vad ja ska göra , jag vill inte äta. Men eftersom släkten är där så kmr dem att tvinga på en mat. Antagligen kommer ja att spy upp det när ja kommer hem. För ja är så fruktansvärt rädd för att gå upp i vikt. Jag får ångest blir sur på mig själv -& skär mig.... Ja vet inte om ja ska kontakta BUP, kuratorn bad min mamma att göra det... Men kan inte kuratorn beställa en tid till en `?...
Vad händer med mig?`Vad ska ja gör? Snälla hjälp mig. Vill bara ha seriösa svar, för detta är inte kul & inget att skämta om.

Spana också in:

Isabella:

Jag är 1.56 & väger ca 48 kilo. Är det underviktigt?


Det är för lite. Ett hälsosamt BMI ska enligt mig ligga mellan 20-23 och du ligger på 19. Skulle du väga 35 vore det på tok för lite, och helt ärligt - jag tror du själv inser att du har svåra problem med maten. Jag hoppas verkligen att du får mod att söka hjälp med det här! Din skolsyster eller kurator kan ge dig en tid på BUP och du kan själv ta kontakt med BUP direkt om det känns bättre så. Huvudsaken är att du ska få vård och stöd så du inte behöver känna så här om mat.

Isabella:

Det är aldrig farligt att i alla fall testa.


Faktum är att där har du totalt fel. Det är väldigt, väldigt, väldigt farligt att testa det här. Du kan dö av anorexi - många har gjort det. Återigen så hoppas jag att du söker hjälp och slutar försöka gå ner i vikt.

Det är inte farligt att äta och du kommer inte bli tjock! När din vikt ändras från dag till dag är det inte fett som ökar eller minskar, utan det beror helt på om du har mat i magen och hur mycket du har druckit. Väg dig inte för ofta alltså, för då får du inte ett vettigt svar. Det krävs faktiskt väldigt hårt kämpande för att gå upp i vikt på riktigt, lika mycket jobb som det krävs för att gå ner i vikt.

Jag lovar dig att du bara kommer må hundra gånger sämre om du går ner ännu mer! Fråga vem som helst som varit i den situationen. När jag själv hade svåra ätstörningar kände jag mig hundra gånger tjockare och ledsnare när jag nått den där målvikten, än vad jag gjorde till att börja med.
Ett annat tips jag kan ge dig är att kolla på dina kompisar eller andra människor runtom dig som äter. Går de automatiskt upp ett kilo av att fika eller äta som vanliga människor gör? Nej, det gör de inte! Det är bara ätstörningsmonstret i ditt huvud som låter dig tro att det är så. Det är helt och hållet en lögn.

Du kan utan dåligt samvete äta 2000 kalorier per dag för det är vad en människa ska få i sig på ett ungefär. Nu sa du att du inte räknar kalorier och det är hur bra som helst, men 2000 kcal motsvarar frukost, lunch, middag, kvällsmål + mellanmål och godis/snacks, vad man nu vill äta.
Isabella:

om ja kämpar mer kanske ja kommer till min drömvikt.


Fast när du väl nått den vikten kommer din drömvikt ha sjunkit, som för de flesta med anorexia.
Tro mig, det är inte värt det. Du är redan nu underviktig.

Isabella:

Ja vet inte om ja ska kontakta BUP,


Det är nog bra. Det verkar som att du behöver prata med någon om detta.

Isabella:

Vad händer med mig?


Du har ätstörningar verkar det som.

Isabella:

Vad ska ja gör?


Sök hjälp.
Isabella:

Jepp ja inser själv att ja har stora problem med maten.


Bra att du skriver så, för det är först när man har insett att man har problem som det går att bli frisk. Det är ingen bra idé att kämpa för att nå din målvikt för du kommer ändå aldrig bli nöjd när du är sjuk.
Kämpa istället för att bli frisk, det är såååå mycket mer värt!
Känner du att ätstörningen är en del av dig, liksom en trygghet? Att det är något du kan ha kontroll över? Att du inte vill släppa det?
Jag har själv varit där du är så jag förstår dig. Och jag vet att det är svårt att släppa alla tankar, men det går. Absolut, men man måste ha viljan, du klarar det!

Jag lovar dig, livet är så otroligt mycket mer än en massa dåliga tankar om mat och vikt. Och när du är frisk kommer du inse det... ta hand om dig[smile]
pimpim:

Känner du att ätstörningen är en del av dig, liksom en trygghet


Ja det känner ja verkligen att den har,en trygghet.!


pimpim:

Att det är något du kan ha kontroll över


Nja nej kontroll har ja direkt inte.



pimpim:

Att du inte vill släppa det?


Ja ungefär så,ja vill inte släppa det , det är som en vana nu.

Okejj känns ändå skönt att det finns nån som har/hade det !:) Tack & dsm:)
pimpim:

Att det är något du kan ha kontroll över?


Menade nog mer att du liksom kan känna att du har kontroll över vad du äter.

Tycker du ska försöka ta modet till dig och gå till bup nu. Det är inte farligt och kommer inte att göra nånting värre iallafall. Det kanske inte hjälper efter första gången, man måste ge det lite tid.
Du verkar vara en klok tjej, jag tror du fixar det här [smile]
Hampie:

Viktigt är att en ätstörning inte alltid har med vikten att göra, eller med BMI:et, utan den inställning man har till mat och ätande. Du verkar vara rädd för mat: det är inte bra. Jag hoppas att du får en trevlig läkare och terapeut på BUP!


Ne det har den inte, men min inställning till mat & ätande är nog inte precis som andra. Ja jag är rädd för mat för vad den kan göra mot ens kropp & då menar ja gå upp i vikt , bli fett m.m
Hah tack!:)
Isabella:

Ne det har den inte, men min inställning till mat & ätande är nog inte precis som andra. Ja jag är rädd för mat för vad den kan göra mot ens kropp & då menar ja gå upp i vikt , bli fett m.m


Precis. Att vara medveten är bra, men speciellt bland unga tjejer så kan medvetenheten gå till en gräns och snarare bli ett kontrollbehov. Då är man på väg in i en ätstörning och skall hejda upp och söka hjälp fort (desto längre det går desto svårare är det att bli frisk). Man kan vara underviktig utan att vara ohälsosam – men det är bara om man är det av att äta som man skall. Att forcerat leva på svältgränsen gör att man åldras i förtid (rynkor, håret ramlar av från huvudet, dålig andedräkt, tänderna blir fula, naglarna blir fula, huden blir ful, man får röda utstående ögon…). Kurvor och en hälsosam kropp tycker många är snyggare än benrangel som ser utmärglade ut.

Isabella:

Hah tack!:)


Lycka till! Försök berätta för din mamma eller be din kurator ringa och prata med din mamma. Om man kan är det väldigt bra att ha någon anhörig som kan vara med och eventuellt ‹bråka› och stå på sig när man skall söka vård.
Hampie:

Precis. Att vara medvete


Ja a det är ju snyggare än att vara ett benrangel.



Hampie:

Lycka till! Försök berätta för din mamma eller be din kurator ringa och prata med din mamma. Om man kan är det väldigt bra att ha någon anhörig som kan vara med och eventuellt ‹bråka› och stå på sig när man skall söka vård.


Kuratorn ringde mamma innan skolan slutade så hon vet hur det står till eller inte allt men dt mesta!
aa!