Aviseringar
Rensa alla

Ångesten är total


Ämnesstartare

Så här ligger det till. Jag är sjukt missnöjd med mig själv, hur jag ser ut, hur jag beter mig och allt därtill.
Jag är totalt socialt handikappad, klarar inte av att ha en konversation med någon nykter. Det enda som försiggår i mitt huvud är hur jävla dumt det måste sett ut, hur jävla dumt det lät och hur jävla dum han måste tycka att jag är.
Jag har också insett hur få vänner jag har. Ska jag vara ärlig tror jag inte att jag har några riktiga vänner. 
Förr kunde jag prata med folk och ragga på tjejer osv bara jag hade berusat mig med alkohol, idag går inte det heller - Om jag inte dricker extremt mycket, så mycket att jag inte minns vad jag gör.
Detta hjälper för stunden, men ångesten där efter är ju total.
Jag äter dåligt numera också. Det beror inte på att jag tycker jag är tjock eller något, snarare för att jag inte orkar. Går ständigt runt och är hungrig men orkar bara inte äta längre.
Så fort jag är i någons närhet är det enda jag kan tänka på hur jävla kass jag är. Jag vill bara låsa in mig i ett mörkt rum, fullt med alkohol och en musikspelare. 

Ser säkert fan ut rent textmässigt det här men jag ville bara skriva av mig. Vet heller inte vad syftet med tråden är, men skönt att lätta hjärtat lite.


   
Citera
Ämnesstartare

har du sökt vård för depression?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

durga:
har du sökt vård för depression?

Skulle inte kalla mig deprimerad. 


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Göteborgsrapélös: Skulle inte kalla mig deprimerad.

jag antog det, men det ser synnerligen ut som så med tanke på att du lider av skuldkänslor och självklandrande tankar, social ångest och mer gripbara symptom som förlorad matlust.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

durga:

jag antog det, men det ser synnerligen ut som så med tanke på att du lider av skuldkänslor och självklandrande tankar, social ångest och mer gripbara symptom som förlorad matlust.

Men det låter ju som en sådan extrem diagnos.. Jag menar, alla mår vi väl dåligt någon gång ibland?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Gör roliga saker, själv eller med andra. Om man har roligt så trivs man, trivs man så har man grunden för ett bra välmående. Efter en månad så kanske du kan göra allt som du vore. Äta med stor aptit och tala med dem som du inte känt dig bekväm med förut.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Göteborgsrapélös: Men det låter ju som en sådan extrem diagnos.. Jag menar, alla mår vi väl dåligt någon gång ibland?

det är varken en särskilt extrem eller ovanlig diagnos. på många märks det inte till det yttre annat än att de kanske framstår som lite tröttare och mer inaktiva än vanligt. om du hindras i så hög grad av din ångest och dina tankar att du inte kan träffa andra människor skulle jag helt klart söka hjälp för det. jag har haft depressioner till och från i åtta år och har både familjemedlemmar och vänner som har varit deprimerade, så är inte helt främmande för att känna igen det. alla mår dåligt ibland, men alla mår inte så dåligt att de behöver isolera sig eller använda alkohol för att lätta på ångesten.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

durga:

det är varken en särskilt extrem eller ovanlig diagnos. på många märks det inte till det yttre annat än att de kanske framstår som lite tröttare och mer inaktiva än vanligt. om du hindras i så hög grad av din ångest och dina tankar att du inte kan träffa andra människor skulle jag helt klart söka hjälp för det. jag har haft depressioner till och från i åtta år och har både familjemedlemmar och vänner som har varit deprimerade, så är inte helt främmande för att känna igen det. alla mår dåligt ibland, men alla mår inte så dåligt att de behöver isolera sig eller använda alkohol för att lätta på ångesten.

Tråkigt att höra om dina problem, hoppas det blir bättre!
Jag vet inte asså, jag är väldigt blyg. Är där problemet ligger.. Tror jag


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Göteborgsrapélös: Tråkigt att höra om dina problem, hoppas det blir bättre!

nu är det ganska hyfsat och jag mår väldigt bra i perioder, men det återkommer ändå alltid så jag ser det som ett personlighetsdrag jag får acceptera att leva med. tack för omtanken!

Göteborgsrapélös: Jag vet inte asså, jag är väldigt blyg. Är där problemet ligger..

ja, absolut. är också blyg och tillbakadragen, och lägger man ångest och olust på det så går man lätt ned sig i spiraler. det är också en sådan egenskap som gör det svårt att söka vård.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

durga:
nu är det ganska hyfsat och jag mår väldigt bra i perioder, men det återkommer ändå alltid så jag ser det som ett personlighetsdrag jag får acceptera att leva med. tack för omtanken!

ja, absolut. är också blyg och tillbakadragen, och lägger man ångest och olust på det så går man lätt ned sig i spiraler. det är också en sådan egenskap som gör det svårt att söka vård.

Skönt att höra att det är bra nu iaf 🙂

Grejen är den att det har alltid varit så att när jag fått i mig alkohol så går det hur lätt som helst att konversera med diverse personer (började dricka ganska tidigt), och jag har alltid mått dåligt under olika perioder av olika anledningar. Det brukar bli bättre efter ett tag men nu har jag mått så här en längre period och jag vill bara börja om på nytt. Väntar bara på dagen jag har råd att flytta så jag kan få börja på ny kula.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Det skadar inte att gå till en psykolog, alla kan behöva det, du har ju uppenbarligen problem psykiskt så då är det väl det bästa att göra? Kontakta din vårdcentral så får du remiss till psykiatrin, se även till att självremittera dig. 


   
SvaraCitera