Aviseringar
Rensa alla

Anna och Patrik (Novell)


Ämnesstartare

Det var tyst, inte ett enda ljud hördes. Han såg på sin flickvän med ett tomt ansikts uttryck. Hon snyftade lite och började röra sig emot honom menads att hoppade ett steg bakåt i sängen. Hon kollade honom djupt i ögonen.

- Jag var full och jag visste inte vad jag gjorde! Förlåt mig, jag älskar dig det vet du! säger flickvännen.

Han såg på sin flickvän, sedan kollade han bort, ut genom fönstret och satte blicken mot havet. Han vände åter sin blick mot sin flickvän och suckade djupt.

- Förlåter du mig? frågade flickvännen.
- Ja, jag förlåter dig.

Man kan tyda ett litet leende ifrån flickvännen även fast ansiktet nu är helt fullt med tårar som rinner ner för kinderna och droppar ner på sängen.

Flickvännen reste sig och gjorde en gest till att krama honom men han bara reste sig upp och gick till datorn som var några meter bort. Även hon reste sig och ställde sig bakom dator stolen som han satt sig ner vid.
Patrik gick snabbt in på internet och knapprade in Facebook.com. Han loggade in och ändrar min status från “Ett förhållande” till “Singel”.
Hon frågar vad han håller på med och börjar gråta igen. Han reser sig upp, går emot ytterdörren, tar tag i jackan och öppnar dörren. Flickvännen springer snabbt efter och tar tag i Patriks axel och frågar vad som försigår.
Han kollar ut genom dörren i några sekunder, den kyliga vinden blåser på honom, men han ser sig inte om. Putter bort flickvännens hand med sin egen och går sin väg. Han hör flickvännens skrika efter honom men han bryr sig inte om det, ignorerar henne fullständigt. När det är en 100 meter kvar till busshållplatsen kommer bussen och han får små jogga lite för att hinna med. Han sätter sig långt bak och startar sin ipod.
Bussen startar motorerna och börjar åka iväg. Han vänder sig om för att kolla om flickvännen står vid busshållplatsen men det gjorde hon inte.

En tår rinner ner för kinden när han kollar ut genom fönstret och Your Guardian Angel spelas svagt i hörlurarna.

Patrik ligger i sin säng och kollar upp i taket, kollar till mobilen lite snabbt och ser att han fått ännu ett sms från Anna även om det var en vecka sedan dom sist sågs. Han öppnar meddelandet och ser att det är ännu ett “förlåt sms” där hon ber honom att ringa henne. Denna gången bestämmer han sig för att göra det.

- Hej, det är Anna.
- Hej, vad ville du? svarade Patrik.
- Jo… jag undrade om vi kunde träffas o prata igenom det här lite? undrade Anna dystert.
- Mhm, vart då?
- Tänkte vi kunde träffas vid Skra bro hållplatsen?
- Visst, nu eller? svarade Patrik.
- Ja, jag har redan tagit på mig skorna.

Anna sitter och väntar vid busskuren och tänker “Var är han, jag har väntat här i 20 minuter nu. Han kommer väl?”
Plötsligt ser hon en kille komma på andra sidan gatan emot henne, han går väldigt sakta, inlindad i sin mörka hood-tröja och mössan påtagen lite halv slarvigt på huvudet. Djupt inne i musiken från sin ipod lunkar han fram på gatan. Hon får ett litet leende på läpparna och ställer sig upp för att sedan gå ut ur busskuren. Han är nu framme vid övergångsstället. Hon hör ett plötsligt skrik och vänder sig om. Hennes ansikte stelnar till. Hon kunde inte tro att det var sant.

Vad tycker ni? Detta är ett skolarbete så allt konstruktiv kritik uppskattas så att jag kan få bästa möjliga betyg på den.


   
Citera

G .


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Vincenco:

G .

Tack för det detaljerade svaret. [zzz]


   
SvaraCitera

Jag tycker att du ska vara medveten om att du skriver i olika tidsformer.


   
SvaraCitera

Nietzsche:

Patrik gick snabbt in på internet och knapprade in Facebook.com. Han loggade in och ändrar min status från “Ett förhållande” till “Singel”.

[bigsmile]

Dold text: Orkade inte läsa längre


   
SvaraCitera

Nietzsche:

Facebook.com. Han loggade in och ändrar min status från “Ett förhållande” till “Singel”.

AHAhaha ja men det är bra. Nutidsrealism.


   
SvaraCitera

Du byter tempus hela tiden.


   
SvaraCitera

Tråden låst på grund av inaktivitet


   
SvaraCitera