greentea:

3. Känner ni känslor fysiskt? Alltså känner ni glädje, sorg, ilska och oro?

det där är psykiska känslor...

Jag har bulemi (inte anorexi men fortfarande en ätstörning) och känner både psykiska och fysiksa känslor.

minimojen:

det där är psykiska känslor...

Jag har bulemi (inte anorexi men fortfarande en ätstörning) och känner både psykiska och fysiksa känslor.

jag menar. man kan ju känna att man är på bra ellerdåligt humör, men att kunna skratta eller gråta kan försvinna för en del har jag hört, om det är riktigt allvarligt.

greentea:

1. Växer era naglar och hår (på huvudet)?

Kroppen har ju fullt upp med att fungera med de basala att sådan mer irrelevant så som hår och naglar får vänta, för överlevnadens skull.

greentea:

1. Växer era naglar och hår (på huvudet)?

jadå

greentea:

2. Märker ni aldrig av olika brister på olika ämnen? (vitaminer och sånt)

calleson har ont i kuken ibland

greentea:

känslor fysiskt?

fysiskt?

NEMO:

fysiskt?

Alltså skratt och gråt och sådant. Mer starka känslor brukar ju klassas som fysiska eftersom kroppen blir så inblandad. Man gråter med tårar osv.

greentea:

1. Växer era naglar och hår (på huvudet)?

2. Märker ni aldrig av olika brister på olika ämnen? (vitaminer och sånt)

3. Känner ni känslor fysiskt? Alltså känner ni glädje, sorg, ilska och oro? Eller stängs de av helt?

1. Ja, det gör dem.

2. Nej.. jag märker inget..

3. Fysiskt? Jag känner av alla de där känslorna ja, men har oftast inte ork att visa dem.

rugguggla:

3. Fysiskt? Jag känner av alla de där känslorna ja, men har oftast inte ork att visa dem.

Ja det är ju typ det jag menade. Att kroppen inte orkar ha starka känslor. Men frågan är varför en del anorektiker ändå kan bli kära! :S

rugguggla:

2. Nej.. jag märker inget..

Ok konstigt. Det kanske tar ett tag innan det visar sig. Själv lider jag av järnbrist vilket ger: yrsel, illamående, blekhet och allmän trötthet. Men dock är jag helt normalviktig. Tycker det verkar skumt att vissa får brist på ämnen trots en varierad kost..

greentea:

Men frågan är varför en del anorektiker ändå kan bli kära!

Varför skulle de inte kunna bli det? Alla kan få alla känslor. Inte alla kan/vill/orkar visa det.

rugguggla:

Varför skulle de inte kunna bli det? Alla kan få alla känslor. Inte alla kan/vill/orkar visa det.

är man riktigt sjuk har jag hört att man inte känner nått alls. Att en nära släkting tex kan sitta vid sjukhussängen och tokgråta utan att den sjuke reagerar, bara ligger och stirrar.

Iaf enligt en bok jag läst (baserad på en sann historia också).

greentea:

jag menar. man kan ju känna att man är på bra ellerdåligt humör, men att kunna skratta eller gråta kan försvinna för en del har jag hört, om det är riktigt allvarligt.

ja, man blir rätt så känslokall, jag kan ibland inte känna skillnaden mellan att vara glad och lessen, ibland vet jag inte om jag ska skrata elr gråta, ett tag kunde jag inte gråta, men på den tiden skar jag mig själv ist för att gråta och massa annat

greentea:

är man riktigt sjuk har jag hört att man inte känner nått alls. Att en nära släkting tex kan sitta vid sjukhussängen och tokgråta utan att den sjuke reagerar, bara ligger och stirrar.

Iaf enligt en bok jag läst (baserad på en sann historia också).

Det kan hända men det händer långt ifrån alla.
Det beror på deppression som i sin tur oftast beror på svält. Dock är det helt individuellt hur en deppression yttrar sig och vissa blir nervvrak istället för apatiska.
Det säger inte så mycket om själva ätstörningen, men visst är det läskigt.

Jag måste ta kosttillskott men bristerna märks iaf :/
jag blir lätt och ofta yr och får humörsvängningar.
Känslorna vet jag inte riktigt...
Jag har inte haft riktigt roligt och skrattat på lite mer än ett år.
om det är någon känsla jag känner av så är det antingen ångest eller sorg.
annars e jag nog ganska apatisk.
de suger >_< men jag tror faktiskt att det ändras när jag nått min målvikt osv, när jag e klar me allt.

Tråden låst på grund av inaktivitet