Forumet - Antimobbning historier

Antimobbning historier

996 0 15
Ingen ingrep när jag blev mobbad. Däremot gjorde jag det när jag såg att mobbarna gav sig på en fyra år yngre flicka, som precis som jag hade utländskt påbrå (vilket var väldigt sällsynt på vår skola). Minns jag rätt så hade hon invandrat från Irak. De gick fram till henne och slängde ur sig saker om hur hon var "hårig, äcklig och inte kunde svenska". Brukade aldrig säga ifrån när de mobbade mig, ignorerade det mest så gott jag kunde, men när jag såg den här lilla flickan - som då gick i femman - bli utsatt för så fruktansvärda kränkningar, så kunde jag inte låta bli. Jag gjorde egentligen inte så mycket, gick bara fram till dem, sa åt mobbarna att de var dumma som gav sig på en så mycket yngre flicka på det där viset, och så tog jag flickan i handen och gick därifrån.

Spana också in:

En gång för länge sedan var det en person som blev nertryckt i toan (eller något i den stilen, minns ej detaljerna) av en annan person. Jag brottade ner den andra personen. Efter det hamnade jag dessutom i konflikt med den andra personen (regelbundna slagsmål), tills jag flyttade från staden ett år senare av andra anledningar.

I övrigt har jag varit för feg för att ingripa.
Ingrep en gång när en grupp var på en individ på en skolgård, gick sj på den skolan men högre årsklass. 

hade inte vågat gå in på skolgård idag om jag råkade se ngt sånt pga.. man vill ju inte bli känd som obehaglig peddogubbe lr ngt :(  

S3ON: Ingrep en gång när en grupp var på en individ på en skolgård, gick sj på den skolan men högre årsklass. 

hade inte vågat gå in på skolgård idag om jag råkade se ngt sånt pga.. man vill ju inte bli känd som obehaglig peddogubbe lr ngt :(  
Fast det blir man ju inte bara för att man går in och sätter stopp för mobbningen, pedofili är ju en helt annan sak. Jag tror nog inte ens att någon skulle tänka så, annars är det dom som är sjuk i huvudet, riktigt sjuk. 

Riktigt bra gjort av dig och gud vad man ska känna sig stolt efteråt, jag har aldrig hamnat i den situation där jag sett någon som blivit mobbad men har själv varit utsatt och då hade jag en gammal kompis som stod upp för mig och de gjorde även min kusin en gång. Jag är sjukt tacksam för det.

snoret: Ingen ingrep när jag blev mobbad. Däremot gjorde jag det när jag såg att mobbarna gav sig på en fyra år yngre flicka, som precis som jag hade utländskt påbrå (vilket var väldigt sällsynt på vår skola). Minns jag rätt så hade hon invandrat från Irak. De gick fram till henne och slängde ur sig saker om hur hon var "hårig, äcklig och inte kunde svenska". Brukade aldrig säga ifrån när de mobbade mig, ignorerade det mest så gott jag kunde, men när jag såg den här lilla flickan - som då gick i femman - bli utsatt för så fruktansvärda kränkningar, så kunde jag inte låta bli. Jag gjorde egentligen inte så mycket, gick bara fram till dem, sa åt mobbarna att de var dumma som gav sig på en så mycket yngre flicka på det där viset, och så tog jag flickan i handen och gick därifrån.
Creds till er som gjort detta! Måste kännas helt fantastiskt.. Hoppas att man kan få fler att våga säga ifrån! 

VirginSteele: Fast det blir man ju inte bara för att man går in och sätter stopp för mobbningen, pedofili är ju en helt annan sak. Jag tror nog inte ens att någon skulle tänka så, annars är det dom som är sjuk i huvudet, riktigt sjuk.
Många tänker så, väldigt många. Brukar ej vara tillåtet att äntra skolgårdar heller under skoltid. 


S3ON:
Många tänker så, väldigt många. Brukar ej vara tillåtet att äntra skolgårdar heller under skoltid. 

Då är det ju enbart dom som tänker sexuella tankar när det kommer till barnen i sådana här situationer, en normal person gör det inte och definitivt inte när någon försöker sätta stopp för att ett barn  blir mobbad. En person som misstänker att en annan person har sexuella tankar enbart för att den närmar sig ett barn är inte mentalt frisk. Jag tror nog ändå att det finns undantag om man ser någon som blir mobbad och ingen lärare befinner sig på pats och lägger märke till det, då ska man snarare vara glad att någon vuxen kommer och ingriper. Jag skulle då inte tveka en sekund på att göra det.
Jag ingriper om jag lägger märke till mobbning. Vilket har skett ett par gånger. Gäller även när det gäller nedskräpning, föräldrar som går mot rött med sina barn(!?) m.m. Får nå ryck och all min blyghet samt feghet försvinner. Har varit så sedan jag var liten.

men kan vara extra blyg gällande annat och blev smått mobbad för att jag inte gjorde som "gruppen"

mvh humblebragör