Forumet - Asha är nyfiken på självförvaltning

Asha är nyfiken på självförvaltning

201 0 18
"Självförvaltning är en typ av styrandeform för arbetsplatser i vilken de anställda själva fattar besluten, till skillnad från den traditionellt mer auktoritära formen där en arbetsledare eller chef ensam fattar beslut." - Wikipedia

Jag undrar lite hur självförvaltning fungerar rent konkret, varför det är bra. Varför det är dåligt osv ...
Asha:

Jag undrar lite hur självförvaltning fungerar rent konkret, varför det är bra. Varför det är dåligt osv ...


Tror att detta togs upp i Michael Moores "Capitalism - a love story". Verkade då i alla fall som att samtliga anställda var med och fattade vartenda beslut angående företaget.

Fördelarna är ju att de anställda kommer först och att de ej behöver oroa sig för rationaliseringar där de kan bli dem som förlorar på det.

Nackdelarna är att företaget kan komma att generera mindre pengar.
Asha:

Jag undrar lite hur självförvaltning fungerar rent konkret, varför det är bra. Varför det är dåligt osv ...


Det är direkt arbetardemokrati. De som producerar blir de som bestämmer över produktionen. Ser man faktiskt demokrati som ett självändamål (som jag gör) så blir ju detta en jävligt stor vinst över dagens situation, där ägare bestämmer över arbetet utan att själva arbeta där. Mindre hierarkier är enligt mig en bra sak.

Sedan är det ju väldigt konkret så att i många fall så vet arbetare bäst hur arbetet ska utföras. I de fall någon annan är bättre på att planera det så finns ju inget som hindrar för att arbetarna låter denne planera det.

Eftersom fler är inblandade i besluten som tas, och dessutom fler vanliga människor snarare än ägare och chefer som är skyddade från de negativa effekterna, är jag dessutom övertygad om att risken för oetiska metoder skulle sjunka. En svensk ägare har mer att tjäna på att anställa barnarbetare på sitt kakaoplantage än vad en plantagearbetare - som kanske är granne eller morbror till barnen ifråga - har.

Dessutom skulle inte de kortsiktiga vinster som kännetecknar dagens kapitalism vara lika relevanta, så risken för den typ av kriser vi ser just nu skulle sjunka.

Finns väl två "nackdelar" med självförvaltning. Den ena är att profiten till ägarna troligen skulle sjunk, särskilt kortsiktigt, av de skäl jag nämnt ovan. Det andra problemet som kan uppkomma är om man är alldeles för hård på att varje beslut ska fattas direktdemokratiskt, lär verksamheten bli jääävligt långsam. I de flesta fall lär det ju dock bli så att arbetarna på ett direktdemokratiskt vis kan besluta att en person tar hand om den här grejen, en annan tar hand om den här grejen och så får de göra så gott de kan helt enkelt.

Det är inte ens omöjligt att ha arbetsledare samtidigt som man har självförvaltning. Skillnaden är att istället för att tillsättas uppifrån av ägare, så är de demokratiskt ditsatta och kan demokratiskt plockas ned därifrån igen. Den typen av uppgifter kan vara nödvändiga i vissa mer stressiga arbeten där saker måste gå fort, men då har arbetsledaren just en ledande, och inte bestämmande roll.

EDIT: Vet att det säkert kommer komma massa liberaler och så och argumentera emot. Orkar inte ta en jättelång diskussion om detta, men det finns säkert andra demokratiförespråkare här som vill diskutera med er. Jag svarade bara på frågan TS ställde.
Jag efterforskade lite efter jag skapade tråden. Hittade följande dokument.

"Ideas about industrial democracy are quite old, and may be traced back to the industrial revolution.
Two prominent writers in the Anglo-Saxon tradition were the political and social theorists J.S. Mill,
in the nineteenth century, and G.D.H. Cole, an Oxford academic, in the early twentieth century. (For
a discussion of their ideas, see Pateman, 1970)"

John Stuart Mill anses ju vara grundaren av den moderna liberalismen. Även då jag inte håller med om hans teser etiskt (utilitarism) ibland kan detta vara något då jag i grunden ser mig som liberal, och det var detta som intresserade mig för detta koncept. Vilket gör att detta gör mig minst sagt positivt förvånad. "I'm not alone" [cute]

Argument för självförvaltning enligt det dokumentet är följande.

""Given that there has been much debate about participation, it is important to examine the evidence to ascertain what support it gives to theories of participation. The general benefits which are claimed to arise from greater participation, for both employees-and management, include the following increased employee job satisfaction and personal fulfilment, encouragement of greater initiative and reduction in worker alienation, less industrial conflict, greater productivity and efficiency, reduced absenteeism and labour turnover, and greater flexibility and adaptability to increasing technological change. It is clear that these arguments can be divided broadly into two categories: psychological and economic. Moreover, they are susceptible to empirical testing, and some evidence arising from this is reviewed below. Another type of argument has also been advanced in favour of greater participation. The view has been put that the qualities of good citizenship and active participation in the wider political sphere can only be fostered by greater worker participation in industry. Pateman argues that a genuinely healthy political democracy depends on developing widespread grassroots participation in the workplace and industry generally. (Pateman 1970, 1983) This type of argument may be regarded as essentially moral in nature, and as such cannot be proven or disproven by empirical research. (O'Brien, 1978, p. l87.) As Vaughan ironically comments, the advantage of moral theories is that they are "... much less vulnerable to refutation." (Vaughan, 1984,p. 181.) Nevertheless, because the 'good citizenship' argument cannot be proved empirically, it should not necessarily be dismissed. Democratic ideas and ideals are a major feature of the structure of Australian society. Particularly with an increasingly educated workforce, industrial structures reflecting authoritarian values are likely to generate conflict between workers and management if they are seen to be completely at variance with political structures reflecting democratic ideas. In Vaughan's (1984) view, the arguments in favour of employee participation can be reduced to three
categories:
(1). the need and desire of workers to play an active role in the design and control of work processes;
(2). improved organisational performance; and
(3). workers' rights to participate in decisions that will affect them. (Vaughan, 1984, pp. 166-7).
At a more pragmatic level, some of the psychological and economic arguments referred to above can be, and have been, subjected to empirical analysis. O'Brien points out that the international literature on job characteristics and worker satisfaction which is extensive, and is based on employee surveys in many countries, has generally concluded that workers whose jobs are low in autonomy, variety and skill level tend to be dissatisfied with their work. From this the conclusion has been drawn that improving workers' autonomy by giving them more right to participate in the organisation of their work will improve job satisfaction and lead to higher productivity. However, he warns that there are methodological flaws in the research on which this conclusion is based. He also points out that some workers have an instrumental attitude to work, and do not care about influence over management decisions. (O'Brien, 1977). A large-scale Australian survey of 1400 respondents in the Adelaide area, which sought to avoid these pitfalls, was carried out by O'Brien, Dowling and Kabanoff (1978). The study sought to measure the relationship between job satisfaction, on the one hand, and skill utilisation, influence, variety, pressure and interaction on the other. Positive relationships were found between job satisfaction, on the one hand, and skill utilisation, variety and influence, on the other. However, the strongest correlation was between job satisfaction and skill utilisation. O'Brien concludes that this suggests that increasing worker influence will not increase worker satisfaction unless skill utilisation is also improved. (O'Brien, 1978, p. l91.) Furthermore, as he also points out, other research findings have shown that it is difficult to prove that increased job satisfaction leads to higher productivity. The reason is that there is a number of intervening variables which may enter into the relationship. They include work group norms, matches between skill levels and job requirements, limitations imposed on performance by technology, and quality of supervision. (O'Brien, 1978, . pp. l89-91.) Meta-analytic reviews by Locke and Schweiger (1979) and Miller and Monge (1986) found a positive relationship overall between participation and job satisfaction in the studies surveyed, although links between participation and productivity were much weaker. Thus, while the general psychological and economic arguments about the positive relationship between worker participation and workers satisfaction and productivity are plausible, and there is some evidence to support them, they cannot be regarded as having been proven. Research findings overall suggest that participation will not invariably have positive effects on employee satisfaction and performance, unless certain conditions are fulfilled. According to Stanton (1993) these include conditions that employees:
(1). seek to fulfil ego needs through work;
(2). have the necessary intelligence, education and experience to assume aadditional responsibilities;
(3). are educated and skilled to a level capable of contributing to the organisation's performance;
(4). are interested in having a say in matters affecting them in the workplace;
(5). do not feel anxious, uncomfortable or insecure in unstructured or ill-defined work situations;
(6). are high in self-reliance and self-confidence;
(7). are interested in involvement in decision-making; and
(8). identify with the goals and objectives of the organisation.
As will be apparent, this is a formidable list of contingencies indeed!
Thus, the outcome of introducing more real participative decision-making in industrial organisations still remains uncertain. This is particularly true in an era of greater competition and a difficult economic environment, as even many supporters of greater participation concede. (Vaughan, 1984,
p. 178)."

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 1 - - - - - - - - - - - - - - - - -


xsaosinx:

Tror att detta togs upp i Michael Moores "Capitalism - a love story".


Det stämmer men han är knappast först.

xsaosinx:

Nackdelarna är att företaget kan komma att generera mindre pengar.


Finns det något som tyder på det?

Stringburka:

Det är direkt arbetardemokrati.


Vad är egenvärdet i direkt demokrati? Dessutom vad jag minns så stämmer detta inte då tex bostadsrättsföreningar är självförvaltningar. Dom är generellt sätt inte direktdemokratier.

Stringburka:

Dessutom skulle inte de kortsiktiga vinster som kännetecknar dagens kapitalism vara lika relevanta, så risken för den typ av kriser vi ser just nu skulle sjunka.


Jag håller med dig, kortsiktiga vinster vid kognitivt krävande jobb tror jag inte på. Men din premiss om "dagens kapitalism" osv låter jag vara osagt.

Stringburka:

Det är inte ens omöjligt att ha arbetsledare samtidigt som man har självförvaltning.


Enligt vilken definition då?

Spana också in:

Asha:

Det stämmer men han är knappast först.


Duktig du är som visste det. [smile]

Asha:

Finns det något som tyder på det?


De blir ju mer motvilliga till att göra "hjärtlösa" beslut som en chef annars skulle göra. Så som att sparka någon därför att det inte gynnar vinsten att hålla denne anställd, bara för att nämna ett exempel.
Hörde om ett svenskt företag som provade något liknande, det blev kaos, personalen blev stressad, osäker och började må dåligt.

Jag är inte så insatt i frågan men jag tror mer på att man har en ordentlig men flexibel ledning (som lätt kan ifrågasättas) där man lyssnar och tar hänsyn till allas intressen.
xsaosinx:

Klart att de kan. Tänker mig bara att om de får en slags samhörighetskänsla till varandra blir de mer motvilliga till att sparka varandra. Bara min första tanke liksom.


Jag förstår dig, men hur mkt är den grundad i verkligheten? Att ha en stark ledare är inte alltid bra, även om det i teorin skulle kunna vara bra. Speciellt när vi pratar om riktigt stora företag.

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 1 - - - - - - - - - - - - - - - - -


lifi:

Hörde om ett svenskt företag som provade något liknande, det blev kaos, personalen blev stressad, osäker och började må dåligt.


Källkritik.

lifi:

Jag är inte så insatt i frågan men jag tror mer på att man har en ordentlig men flexibel ledning (som lätt kan ifrågasättas) där man lyssnar och tar hänsyn till allas intressen.


Så kan man tycka.
Asha:

Källkritik.


Jag minns inte källan, men att det finns exempel på företag där man provat utan framgång är kanske inte så osannolikt, men jag tror det lika gärna kan finnas exempel där det fungerar bra.

Spontant så kan jag tänka mig att arbetsmiljön skulle kunna bli väldigt obekväm, där man ständigt behöver hävda sig i gruppen och hänga med socialt, pakter kanske bildas för att värna om varandras intressen, den man sparkar kanske inte är den som är sämst på sitt jobb, han kanske bara var för tråkig på rasterna, och så vidare...

Det krävs antagligen att majoriteten av personalen är sunda, goda medmänniskor och att företaget har en ganska enkel struktur som alla kan förstå sig på - för det ska kunna fungera?
Självförvaltning = brukarstyre. De som använder något bestämmer och förvaltar det själva och nyttjar det efter behov istället för i profitskapande syfte. Det kan vara en fritidsgård som förvaltas gemensamt av boende i området, produktionsmedel som förvaltas av arbetarna istället för en kapitalist (=arbetarmakt), osv. Självförvaltning i politiska sammanhang förespråkas vanligtvis av anarkister av olika slag (dvs. frihetliga socialister av olika slag, exempelvis anarkokapitalism är inte anarkism och har aldrig varit), men även av en del andra kommunistiska strömningar. Det har inget som helst med liberalismen att göra då det går rakt emot det individuella ägandet och profitdriften.
Stringburka skrev en mycket bra svar. Men för att ta lite snabbt...

Fördelen med självförvaltning är att versamheten drivs fram av ett kollektivt intresse istället för att verksamheten drivs av en mindre klick med privata intressen, så som att maximera omsättning eller sänka utgfterna. I en arbetardemokrati så ska även arbetarna i praktiken få en moral-skjut av att alla jobbar för samma mål, och det är för sig själva och inte för pampen på kontoret.

Negativa aspekter kan vara att verksamheten kan ta sin tid tack vare oenigheter i gruppen. Den värsta skulle ändock vara den att kollektivet inte har tillräcklig kunskap för att föra verksamheten. och det kan nog röra sig från att gruppen i stort inte vet hur den ska skötas.

Rörig text, hoppas du förstår.
OF 5:

då människan är lagd som den är kommer det bli som i syndikalisternas dräm värld, Väldigt lite utfört arbete för hög lön.


Om det nu vore så att resultatet verkligen skulle bli väldigt lite utfört arbete för hög lön, vad är problemet? :D

Ju mindre människor arbetar för en högre lön, desto bättre. Nu lämnar vi ju ut det faktum att det är svårt att arbeta lite och få en hög lön, eftersom någon form av vara/tjänst måste säljas och förtjänsten sedan delas på företag och personal. Finns det ingen vara/tjänst att sälja, så kan man inte generera förtjänst och då kan man inte heller dela ut något.

Däremot tror jag tvärtom att ungefär lika mycket arbete skulle bli utfört som nu. Eventuellt mer, eftersom det ligger i allas intresse att generera en större förtjänst, eftersom den avspeglas direkt på företagets välmående (de samäger företaget, så det ökar värdet på deras egendom) och deras löner.

Jag tror att den största risken ligger i att större företag kan tvinga en att lägga ner, eftersom de har större livskraft (större investering, mer pengar att tillgå, klarar av att gå på minus längre och kan således tillfälligt sänka priserna till en ohållbar nivå).

Andra nackdelar är att det kräver en relativt stor gemensam investering och att alla inte alltid inser sitt juridiska ansvar för företaget. Stort lån i början och mycket juristutgifter i början.

Fördelarnar är många för arbetaren. Istället för att bara lyfta lön, så bygger man samtidigt egendom, vilket är en rätt bra säkerhet. Man kan dessutom undvika en del skatt genom att lyfta en del av sin inkomst som dividend och därmed betala kapitalskatt på den delen. Man kan potentiellt få en rätt stor lön, i och med att inga förtjänster går till överbetalda chefer och mellanchefer eller utomstående aktieägare.

Nackdelarna är att det inte finns hur mycket pengar som helst att tillgå vid nyinvesteringar, förhållandevis stor risk i och med att arbetare i allmänhet inte har så mycket från början och att det tar mycket längre att bygga upp ett sådant här företag.

Har man två miljoner, så är det inte så farligt att förlora en, men om man har 200 000, så gör det ganska ont att förlora dem plus de eventuellt uteblivna lönerna.

Jag har själv funderat på att sätta igång en sådan verksamhet någon gång i mitt liv, när jag har pengar så att jag kan leva några år utan lön, om det skulle behövas.

Det kunde göras lättare att börja en sådan här verksamhet genom politiska beslut. T.ex. kunde man införa en separat aktiebolagsform där aktieägare är tvungna att delta i arbetet dagligen.