Aviseringar
Rensa alla

Att äta "normalt"


Ämnesstartare

Ingen äter perfekt men ett visst levnadsätt måste vara bättre än det andra.
Jag har varit döende i anorexia men tog mig upp men har lidit av ångest sedan dess trots att jag hållt mig precis på normalvikt sträcket enligt bmi ca 18.5-19 hela tiden förutom en dipp neråt på 12 kg för ett par år sedan men då var det lättare att ta sig upp igen.

Sedan dess har jag ätit nyttigt och mycket och hållt vikten på normalvikt men nu har jag börjat gå ner igen eftersom jag inte orkar med matångesten som jag nästan ständigt har. Inte så många kg än men jag måste vara vaksam på mig själv.

Min fråga är nu till er som anser sig friska OCH har normalvikt. Hur ofta äter ni godis/bullar/dricker läsk eller alkohol? Enligt livsmedelsverket kan man äta något "onyttigt" motsvarande 200-300 kalorier tex en bulle varje dag. Det är ju mer ångestladdat än att äta tex en macka och frukt men det skulle kanske göra det lättare att äta i längden då mättnaden blir mindre? Mättnad är ju jobbigt för de flesta med ätstörning och jag känner mig fet direkt mättnaden kommer. Mätt var jag ju alltid när jag hade normalvikt eftersom jag åt relativt nyttigt & vegetariskt vilket ökar matmängden ytterligare.

Hur ska jag göra, hur gör ni?


   
Citera

Först av allt måste jag skicka en jättestor styrkekram till dej. Det är ett träsk det där och du är imponerande som tagit dej ur det!!

Jag tror det är jätteolika. Några tar lördagar som en frossardag och käkar en massa då. Andra tar en liten onyttig sak om dagen. Själv motionerar jag rätt mycket och tar ett glad oboy på morgonen, en bulle till mellanmål och något extra gott på helgerna. Och så äter jag mer bomber när jag är på resa.


   
SvaraCitera

Äter aldrig godis, bullar och sådant. Alkohol kan jag dock sörpla i mig.

/Eh, glömde att jag inte är frisk


   
SvaraCitera

Smörblomma:

Min fråga är nu till er som anser sig friska OCH har normalvikt. Hur ofta äter ni godis/bullar/dricker läsk

varje dag.


   
SvaraCitera

Smörblomma:

Hur ofta äter ni godis/bullar/dricker läsk

Nästan varje dag.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

jag äter det så fort jag känner mig sugen, blir oftaste varje fredag och lördag. på loven blir det nästan varje dag ...


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Tack för alla svar <3


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Vet ni ens vad kalorier mäter?
Varför tvingar ni/eran sjukdom hela familjer att gå i misär i flera år?


   
SvaraCitera

beror helt på, jag tänker nog aldrig på mitt sockerintag utan.. äter om jag känner för det, ibland har jag inget sug alls.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jag är inte frisk ÄN, men nu under julen så har jag ätit kakor/bullar/godis efterrätt varje dag. I vanliga fall äter jag det några gånger i veckan, men mest på helgerna och om jag fikar med någon [smile]


   
SvaraCitera

TwiZtah:

Varför tvingar ni/eran sjukdom hela familjer att gå i misär i flera år?

[rolleyes]
Klart att de inte tvingar andra till sånt.
Ätstörningar är en svår psykisk sjukdom, och ingenting man kan kontrollera, om du nu inte visste det.


   
SvaraCitera

tror inte att friska människor reflekterar över hur ofta/mycket de äter "onyttiga" saker, de är upptagna med att leva sina liv. (Hoppas poängen gick fram, försöker inte vara spydig)


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

radartard:

tror inte att friska människor reflekterar över hur ofta/mycket de äter "onyttiga" saker, de är upptagna med att leva sina liv. (Hoppas poängen gick fram, försöker inte vara spydig)


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

isola:

Ätstörningar är en svår psykisk sjukdom, och ingenting man kan kontrollera, om du nu inte visste det.

Du har så rätt i det. Jag försöker verkligen skärpa mig, men så händer någonting som gör att allt brister, och även om jag sagt till mig själv "Nu ska jag vara stark" så går det inte då. Jag känner mig hemsk som låter allt det här gå ut över min familj, men det är inte bara att säga åt sig själv att sluta direkt. Man få ta små, små myrsteg.


   
SvaraCitera

kumquat:

Jag känner mig hemsk som låter allt det här gå ut över min familj, men det är inte bara att säga åt sig själv att sluta direkt. Man få ta små, små myrsteg.

Du ska inte känna dig hemsk övht, alla mår dåligt någon period i livet.
Familjer är till för att stötta.
Hoppas att du mår bättre snart och tar all hjälp du blir erbjuden, och kämpar för den du inte blir erbjuden.
Kram


   
SvaraCitera