Aviseringar
Rensa alla

- att börja gå upp i vikt efter anorexi? hur lång tid?


Ämnesstartare

hej allihopa.

jag har under ca 1 års tid lidit utav anorexi. För några veckor sedan så svimmade jag av hemma, vilket ledde till att jag blev inlagd på sjukhuset och jag fick remiss t anorexiavd.
Jag har börjat få öppenvård, och har en matlista jag följer.
Tankarna att min vikt ska skena iväg förföljer mig hela tiden, medans dem på enheten säger att det tar tid.
Jag undrar om någon har erfarenhet utav detta, och kan säga att det inte tar så lång tid?
just nu väger jag 43 kg till mina 170 cm, så jag måste öka. Jag vill det, men har fortfarande rädslan och ångesten inom mig.
En trygghet är att min mamma har lovat mig att när jag är vid 50 så kan hon hjälpa mig att hålla det. så jag känner mig trygg. Jag vet att 50 är lite, men skulle vara bra att höra någon säga det som har den vikten och längden.
Men somsagt, skulle vara jättetecksam om jag fick lite respons på hur ni ökade i vikt, hur snabbt det gick, och gärna något matschema ni hade.
Just nu lagar min mamma min lunch+middag och jag fixar mina två mellanmål och frukost bestående utav två mackor m 1 dl yoghurt och juice.


   
Citera

Ät godis/chips medan du kollar på tv.

Då blir man inte mätt. [no-no]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Ät godis/chips medan du kollar på tv.

Då blir man inte mätt.

jag har ätit lite godis då och då, men vill öka i vikt genom att även äta vanlig mat. min mamma säger att det egentligen inte spelar någon roll vad jag äter, bara jag börjar öka i vikt. men jag känner att det är bra att ha bra vanor, när jag sedan ska hålla 50 kg.


   
SvaraCitera

tjej91:

jag har ätit lite godis då och då, men vill öka i vikt genom att även äta vanlig mat. min mamma säger att det egentligen inte spelar någon roll vad jag äter, bara jag börjar öka i vikt. men jag känner att det är bra att ha bra vanor, när jag sedan ska hålla 50 kg.

den enda du behöver är mycket kalorier, du kanske ska börja äta skräpmat sen när du får det vikten du ville, så kan du börja äta nyttig mat.

gå in på den här sidan, så kan du hitta lite tips
http://www.kaloritabell.com/


   
SvaraCitera

Håll koll på hur mycket kalorier du får i dig och hur snabbt du ökar av det, sedan är det bara att anpassa det så att du går upp i en takt som känns lagom enligt dig.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

tack för era svar. Jag har inte varit hos min kontaktperson mer än 2 ggr, så får höra med henne sen vad hon tror jag behöver extra för att öka. vet ni någon sida där man kan beräkna sitt dagsbehov?
och om ni haft äs, och hur snabbt ni ökade i vikt(?) efter att ni börjat äta m. matschema.
hade så gärna velat se någons matschema, och höra hur snabbt viktökningen blev.
jag vill verkligen komma tillbaks.
och det där m skräpmat är ju en ide. men jag tror inte att det är så bra.. har hört att kroppen kan få en chock. och jag blir nog för mätt. men får i vilket fall öka på kalorierna.


   
SvaraCitera

alltså, jag ökade fort förra gången. Kom in på sjukhus med 38kg (173cm) och det gick ganska fort från och med att jag började äta matschema tills jag nådde 47kg, bara några månader. Efter det tog det kanske ett halvår eller mer att komma upp till 50. Nu har jag gått ner igen, fast inte pga ÄS utan allmän aptitlöshet.

Men jag tror att det tar längre tid än du tror. Det är inte lätt att gå upp i vikt. En hälsosam viktuppgång är på max 1kg/vecka, och för det mesta går man upp 0,3-0,5kg i veckan. Sjukvården menar att de inte hetsar upp folk i vikt, då det inte är hälsosamt. Du ska inte vara rädd för att vikten "lägger sig" runt kroppen heller, för det är lögn. När du kommit upp ca 5-7 kg så kan det eventuellt synas på dig. Men inte på det sätt du tror. Inte som "hull". Det som händer är att 1) kroppen samlar ca 1kg vätska den dagen då du börjar äta, vilket innebär att du kommer gå upp 1kg från dag 1 till dag 2. Det har INGET med fett eller riktig viktuppgång att göra, det kommer helt enkelt vätska i omlopp i kroppen för att kunna förbränna maten smidigare.

2) Kroppens förbränning anpassar sig efter ett högre energiintag. Du kommer märka av att du fryser mindre, kanske känner dig trött, du kommer få igång magen om du varit förstoppad osv. Kroppen startar systemet. Kan ta ett tag, men den kommer igång i alla fall. ALL energi kommer att användas till att reparera kroppens funktioner, som varit nedsatta när du svultit. Du behöver inte oroa dig för att kilona du går upp "syns". Det tar tid att se, som sagt, man måste KÄMPA för att gå upp i ren kroppsvikt.

3) När du gått upp till kanske 50kg kommer du se lite friskare ut. Friskare innebär inte rundare, men du kommer nog behöva ta kommentarer som "va kry du ser ut" osv. Detta pga att din hy som varit grå och matt fått en mer naturlig nyans och håret kanske ser lite friskare ut och dina ögon ser mindre dimmiga och utmattade ut. Du får en annan lyster. Mensen kan komma tillbaka trots undervikt den kommer så fort den kan lita på regelbundet ätande.

4) efter veckor, några månader, kommer kroppen kräva Mer energi för att gå upp i vikt. Annars står du stilla på den vikt du har. Om du ökar maten efter detta, kommer kroppen få större chans att må bra. Skelettet, hjärnan och organen kräver energin för att de inte ska ta skada av en långvarig lågt hållen vikt. Underhudsfett måste finnas, och om du tillåter dig gå upp kanske 3-4-5kg så lovar jag att kroppen kan må riktigt mycket bättre. Det är här det kan bli jobbigt, bara för att du kanske är van vid att känna dig utmärglad. Du kommer knappast bli stor och rund, men förändringen kommer kännas och synas. Du kommer förmodligen fortfarande vara smal med marginal, men inte utmärglad. Jag hoppas du tar detta steget också, det är det viktigaste. Utan det, kan ätstörningen få fritt fram att hålla dig sjuklig i tankar och ätandet. Hitta stöd i dem runt omkring dig.

Mitt matschema, som jag började på när sjukhuset tog in mig, såg ut såhär:
Frukost: 2 mjuka mackor (typ lingongrova) med 10g smör, 2 ostskivor på ena och en skinkskiva på andra. Ett glas oboy på standardmjölk, ett glas apelsinjuice. 3 dl yoghurt 3%
Mellanmål: 1 näringsdryck, 1 frukt och 1 glas mjölk
Lunch: Normalportion husmanskost
Mellanmål: 3dl yoghurt och en näringsdryck
Midddag: som lunch
Kväll: som frukost, minus yoghurten

Dessutom hade jag sittimmar efter varje måltid bevakning 1 tim, ingen rörlse alls, inte ens vicka på tårna var tillåtet. Detta tycker jag personligen är att man fokuserar alldeles för mycket på att garantera patientens viktutveckling. Jag tror att det kan vara 1000x mer värt att satsa på samtalsstöd vid behov och låta patienten hantera timmen/timmarna efter maten själv. Det kommer ju behövas i det verkliga livet förr eller senare. Vill därmed visa att trots mycket mat, näringsdrycker samt stillasittande tog min viktuppgång mycket längre tid än man kan tro. Du behöver inte vara orolig att du ska gå upp i vikt "bara sådär". Det tar tid, på gott och ont, men så länge du kämpar kommer det att löna sig. Lycka till och hoppas allting går bra.


   
SvaraCitera

Cacaoxo:

Då blir man inte mätt.

Blir man ju[blush]


   
SvaraCitera

isola:

Blir man ju

Inte jag [blush]

Det är därför jag äter aldrig framför tvn. [cute]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

heyjupiter,

tack så otroligt för ditt (långa!)svar. detta fick mig ännu mer motiverad. nu när jag ser ditt matschema, så inser jag att jag behöver mycket mer kalorier per dag. jag känner att 50kg är en målvikt att börja med, sen så sa min mamma att jag kanske kommer att k´änna att just den vikten är för låg när jag är "friskare" eftersom jag inte har någon bra kroppsuppfattning.
det jag fortfarande känner rädsla för är när jag väl är vid 50 kg. mamma har lovat att hjälpa mig hålla den vikten, och att jag kan vila i det. samtidigt vet jag att jag i vilket fall inte kan ha denna vikten och MÅSTE gå upp förr eller senare. jag är bara orolig. jag får lita på människor runtomkring mig, och på ditt svar, att det kommer att ta lång tid.
et dilemma som jag hade igår var om jag skulle unna mig 100 gram godis. min mamma sa att det inte kommer att göra skillnad. och att det inte har någon påverkan framöver(vilket menas när jag är vid 59kg) det låter så patetiskt egentligen. men jag unnade mig aldrig godiset. även för att se nu på måndag, om jag gått upp. om jag kanske äter godiset och gått upp så vet jag ju inte om det är för godiset eller om det är för maten. vad säger du? är det som min mamma säger? att det inte kommer att synas, för att jag nu äter egentligen för lite? detta är så jobbigt.

jag kan skriva här vad jag äter nu:

frukost:
1 grov, samt en ljus macka. båda med smör, och en m skinka och en med sylt eller honung.
1 kaffe m. 1 msk mjölk
1 dl glas juice

lunch:
idag till exempel,
3 fiskpinnar
1 dl potatismos ca.
1 dl stekta grönsaker i olja
1 msk ketchup

mellanmål:
samma som frukost, fast ist. för juice så tar jag 1 ½ dl vaniljyoghurt 2%fett

middag:
samma som lunch ungefär.

kvällsmat:
samma som mellanmål.

detta säger min mamma och kontaktperson är för lite.
för mig är detta relativt mycket. jag känner mig mätt konstant känns det som.
men om det krävs mer för att komma tillbaks så är jag villig till det.
men jag känner också att jag vill ha bra vanor, som jag kan forts. med. men samtidigt vet jag att jag måste komma upp.. men som du skrev så är en för snabb viktuppgång farlig.
jag vill så gärna börja skolan till efter nyår. och hade då velat väga 50, eller strax under det så jag kommer att orka.
min mamma lagar samma mat som t sig själv, men säger att hon gör lite mindre portioner för att inte "skrämma" mig.

tack än en gång för ditt svar, är så tacksam.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

jag e 170 lång, jag va inlagd när jag vägde 45kg... Väger 66kg nu och tävlar i styrkelyfty och tyngdlytning, åh äter något så kopiöst. ligger väl på 4000kcal om dagen.

Iaf så var jag väldigt ätstörd, när jag va inlagd gick jag ifrån svält till ett matschema på 3000kcal. Jag fick inte gå ut dom första veckorna, så jag gick upp lite över 1kg i veckan. När jag kom hem fortsatte allt och jag fick börja "vagga" småsmå sakta promenader med mamma som går som en jävla snigel. Då gick jag upp allt mellan 0,5-0,8kg i veckan.
Min viktuppgång tog ca 8månader.
Jag fick börja träna styrketräning vid 54kg och då gick de snabbare igen eftersom musklerna börja växa men jag va ju tvungen å äta mer [bigcheers]
min mens kickades igång utan problem vid 63kg, ja jag vet att de e ett helvete men de går å varje vikt, varje kilo är ett steg mot ett friskt liv.
För varje kg jag har gått upp ahr jag fått "frihet" ifrån läkare å mamma att göra saker, till slut fick man till och med börja laga sin egen mat [blush]

Inte hade jag en aning om att man skulle vinna ungdoms SM i styrkelyft 1år senare, så tänk dig. att om 1år kan du va en människa du alltid drömmt om. KÄMPA på och va inte rädd för å ÄTA mycket!!!


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Hej 1684_ ,

tack för ditt svar! och grymt att du vann ungdoms sm i styrkelyft. verkligen något att vara stolt över.
ja, varje kilo är mot ett friskare och bättre liv. jag känner att jag har lite mer energi än tidigare, även om jag inte gått upp. speciellt efter middagen.
jag ska väga mig nu på måndag, och för första gången hoppas jag att jag gått upp. men mitt matschema är inte så kaloririkt vad jag förstått när jag jämfört. åt du hela 3000 kalorier om dagen och gick bara upp 1 kg i veckan?!
jag hade velat gå upp 1 kg i veckan, då kommer jag kunna gå i skolan igen.
jag ska kämpa. kämpa tillbaks till mitt liv. det jag hade innan, som var fyllt med lycka.


   
SvaraCitera

tjej91:

vad säger du? är det som min mamma säger? att det inte kommer att synas, för att jag nu äter egentligen för lite?

Hon har rätt. Att äta godis en gång i veckan kommer inte påskynda viktuppgången märkvärt. Och det är just för att kroppen först och främst behöver omstarta sina basala förmågor. Den lägger all energi från mata på att reparera de mest "akuta" skadorna. Dvs, att bygga ett fettlager runt din kropp kommer inte prioriteras. Detta kan först hända efter en massa kämpiga kilon som kommer ta tid att gå upp.

Du slet nog som ett djur för att gå ner i vikt, och du kommer behöva slita lika hårt för att gå upp i vikt. Det är ingen lätt sak, och när du har en ätstörning så kan du vara säker på att du inte löper stor risk att äta för mycket mat. Eller ens godis. Det du ska akta dig för är att äta för lite. Ätstörningar är lömska, du kan tro att du är frisk, men ändå kan tankarna kontrollera större delar av hur du förhåller dig till mat än du är medveten om. 100g godis är inte mycket alls, och att äta det en gång i veckan kommer inte synas på din kropp. Vissa menar även att en dag då man äter mer än de andra dagarna kan göra att det blir ännu svårare att gå upp i vikt, för att kroppen får lättare att förbränna maten då. Det är bara teorier och jag vet inte om det funkar så, men jag lovar dig att om du bara äter 100g godis en gång ibland, så kommer det krävas mååååååånga godispåsar för att påverka din vikt.

tjej91:

jag kan skriva här vad jag äter nu:

Det är svårt för mig att säga hur mycket energi du äter under en dag, det beror på brödsort, juicetyoer och en mängd andra detaljer. Men jag tycker det ser helt okej ut. Med tanke på att du inte dricker näringsdrycker så äter du betydligt mindre än vad jag gjorde när jag bröt svälten. Det innebär att du kanske kommer gå upp i vikt ännu långsammare.

Om vi ska jämföra en näringsdryck med 100g godis (som du inte ens äter VARJE dag, eller ens åt när du ville) så är en näringsdryck ca 2-3 gånger mer energi. Det innebär att du kan äta två såna godispåsar innan de motsvarar EN näringsdryck. Jag drack två, och jag känner dem som druckit fem, per dag. Trots detta verkar alla gå upp i samma takt, vilket bevisar att kroppen är bra på att sköta maten som kommer ner i magen. Det är ingen livsviktig åtgärd att samla på sig hull eller trivselkilon, det krävs mycket mat innan kroppen lagrar något på det viset. För det är ju just det det hela handlar om? Du väger på tok för lite för att kroppen ska må bra och därför har den inte mycket (om ens något) kvar i sina "förråd". Knappast skulle den lagra något i förrådet innan den använt det den behövde det som saknats.

Om du köper mjöl till en kaka för att mjölet är slut i skafferier t.ex, visst bakar du kakan innan du ställer in mjölpaketet i skafferiet? Precis så är det med energin, det som behövs - det används, och när du slutligen lyckats tillföra kroppen allt den behöver (vilket tar tid) så kan den fylla på förråden igen.

Lycka till igen. Om du undrar mer så bara att fråga på. Jag kan inte allt, men jag kan mycket.[smile]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Ditt matschema är för lite, både för att hålla en vikt på, och särskilt att gå upp i vikt på. JAg är 1,70 och jag vägrar ligga under BMI 20. Det är inte bra vare sig fysiskt, men framför allt psykiskt. Om du ligger på 50 kg och får maginfluensa, på en vecka kan du vara nere på 47 kg - och det är på TOK för lite. Många räknar minsta normalvikt vid BMI 18,5 = 54 kg i detta fall. Men få européer är normalviktiga då, vi har större och tyngre skelett än tex asiatiskor. Och har man haft en ätstörning är det alltid bra med marginal, om maginfluens-fallet blir verkligt. Det är såå lätt att fortsätta gå ner om man väl råkat börja. Men ligger man högre ser man att det kanske inte är så lönt att gå ner så mycket igen - och man är friskare i huvudet!! Min hjärna fungerade inte på 50 kg. No way.

Nu mår jag typ bra med maten, och jag äter enligt mitt matschema, rör mig inte för mycket, men sunt. Jag räknar ALDRIG kcal, utan äter vad som är NORMALT. Lite på sjukvården, i detta fallet har de faktiskt rätt. Jag känner fortfarande att jag äter mkt mer än alla andra, men då jag inte går upp i vikt och är smalare än många, så antar jag att jag inte kan lite på min bedömningsförmåga.

Våga släppa taget. Ät vanligt mat. Tillåt dig godis när du vill, men ät alltid vanlig mat också enligt schemat. Bra att du har viljan att gå upp i vikt. Du kommer klara det galant!


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

tjej91:

hej allihopa.

Osäker på vad du redan fått svar på och vad jag kan tillföra.

Undrar du över något specifikt får du gärna skicka ett pm, har varit i ungefär samma situation som du och några till ovanför i tråden. [cute]

För i övrigt, lycka till!


   
SvaraCitera