Aviseringar
Rensa alla

Att gå om ett år


Ämnesstartare

Jag har pga depression inte skött skolan särskilt bra, ska gå om tvåan och hoppas på att det ska gå bättre men är rädd att det ska gå åt helvete igen. Är det någon som har liknande erfarenheter och skulle kunna berätta lite om hur det gick?


   
Citera
Ämnesstartare

Det är inte speciellt kul att gå om. Men man måste nog ändå ha en någorlunda trevlig inställning till allt - och om du varit deprimerad så kanske det kommer bli svårt? Men jag hoppas du klarar det.

Vilken linje?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jag failade + failar och hoppas på folkhögskola som lösning.


   
SvaraCitera
Imgood

det blir bra. du örlorar inte så mkt..


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jag hoppade av mitt gymnasie och började läsa på distans istället, av en bunt olika anledningar relaterade till psykisk hälsa. Det funkar rätt fint för mig, men kan nog vara ganska dåligt om man mest träffar folk och kommer ut genom skolan.

Det absolut bästa är ju om du kan få hjälp med depressionen, men jag antar att du redan tänkt på det. Om du pratar med din studievägledare så är det möjligt att denne kan hjälpa dig att hitta en lösning som fungerar för dig.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Roll on:

Är det någon som har liknande erfarenheter och skulle kunna berätta lite om hur det gick?

Ligger 2 år efter, skulle gått ut nu till våren.. Orkar knappt gå till skolan, men gör det ibland.

Jag känner mig vuxen, men de i min klass är absolut inte det! [tired]

Vet inte riktigt hur jag skall lösa det här, men det löser sig nog.. [y]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jag undrar hur det funkar överhuvudtaget att gå om. Jag har själv hamnat i nån ond cirkel där jag försover mig, skolkar, skriver taskiga uppsatser som jag låter bli att lämna in osv, men det har aldrig pratats om att jag ska gå om tvåan? Är det något som man bestämmer själv? Jag förstår att de inte kan tvinga en, men i alla fall föreslå, ta upp det på tal, eller?

Jag har själb tänkt i de banorna, försökt väga för och nackdelar men i slutändan så vet jag ändå inte. Jag vill ha bra betyg och en nystart vore bra på betyg-planen men jag tror inte jag skulle kunna leva med skammen. Ibland tänker jag för mycket på vad andra ska tycka och tänka om mig.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Hoppade av skolan pga en massa anledningar i slutet av sjuan.
Började sen i åttan när jag åldersmässigt skulle ha börjat nian.


   
SvaraCitera

louie:

Ibland tänker jag för mycket på vad andra ska tycka och tänka om mig.

ingenting


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

louie:

Ibland tänker jag för mycket på vad andra ska tycka och tänka om mig.

Ödsla inte energi på det. Folk har så fullt upp med sina egna liv.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

louie:

Är det något som man bestämmer själv? Jag förstår att de inte kan tvinga en, men i alla fall föreslå, ta upp det på tal, eller?

Ja, är du myndig så bestämmer du det själv. Om man ligger riktigt illa till så brukar de rekommendera att man går om årskursen.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Gå om eller hoppa av ett år. Jag borde gjort så, men tog istället studenten med mer än tusen poäng ifrån ett slutbetyg, 900 kvar nu. Kan väl ibland vara bättre att ge upp tillfälligt istället för att "försöka" utan drivkraft.

Roll on:

hoppas

Är det tillräckligt?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Nervtramp:

Är det tillräckligt?

Jag tänker ju göra mitt bästa, har bättrat mig på sistone och börjat må bättre men är som sagt rädd att allt ska krascha igen.


   
SvaraCitera
Papper

Själv så ska man gå om trean och det känns faktiskt bra och jag tror det kommer gå bra.

Så det är bäst att inte oroa sig och bara köra på.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Vänta för guds skull inte ett helt år med att gå. Gör det nu så slipper vi ditt jävla gnäll.


   
SvaraCitera