Aviseringar
Rensa alla

Att gråta - svaghet?


Ämnesstartare

Jag kunde inte låta bli att "bryta ihop" lite smått på lektionen inför de andra och skäms nu efteråt. Vill inte anses vara "svag" så att säga. Är det en dålig inställning jag har, eller är det fler som kopplar det med svaghet?


   
Citera

Det är inte svagt, svagt är det om man låter andras dömande sänka en.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jungman:
Det är inte svagt, svagt är det om man låter andras dömande sänka en.

Jag antar det..


   
SvaraCitera

Beror väl på vad man gråter för. 


   
SvaraCitera

Framför allt känns det jäkla osmidigt att bryta ihop och börja gråta i tid och otid.


   
SvaraCitera

Börjar man gråta så fort man ser en söt kattunge tyder ju det på att man är psykiskt svag. Börjar man däremot gråta över saker som verkligen är hemska tyder ju det snarare på att man har empati och att man är mänsklig.


   
SvaraCitera

Nej.


   
SvaraCitera

Ja.


   
SvaraCitera

Nej


   
SvaraCitera
mynona

Visst är det fler som kopplar ihop gråt med svaghet, men det betyder inte att det är ett tecken på svaghet, det betyder bara att de följer 1800-talets machoideal om att tårar är kvinnopjosk. 

Tårar är kroppens sätt att hantera häftiga känslor som måste ut för att inte infektera psyket


   
SvaraCitera

Beror nig lite på varför man gråter. Ibland finns det anledningar till att gråta och ibland gråter folk över allt och inget. Så berätta gärna varför du grät? Tumme upp


   
SvaraCitera

För det mesta, ja


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

NiklasW:
Beror väl på vad man gråter för. 

Stress, en stor explosion av känslor jag dövt innan, relationsproblem.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

NiklasW:
Beror väl på vad man gråter för. 

adaq: Så berätta gärna varför du grät? Tumme upp

Oerhört mycket stress, en stor explosion av känslor jag dövt innan och undvikit att möta, relationsproblem, sömnbrist..


   
SvaraCitera
Draug

Jag personligen ser det som en svaghet att gråta,  har inte gjort det på många år. Men sen är jag lite förstörd också. Jag kan inte längre även om jag skulle vilja, och har verkligen velat många gånger. Det är inte nyttigt att fördämma sina känslor på det sättet, det kan få obehagliga konsekvenser på sikt. En dag kanske jag tillåter mig själv igen och slutar se det som en svaghet. Obs dömer inte andra som visar känslor och gråter öppet lr dylikt, endast mig själv.


   
SvaraCitera