Forumet - Att känna folk

Att känna folk

127 0 16
Igår vandrade tankarna lite grann och jag grubblade över det här med vänner och att känna folk.

När tycker ni man kan säga att man känner någon? Dvs vad innebär det egentligen?

Känner man någon när man vet massa saker om dennes liv? Och om så är fallet, kan man verkligen vara vän med någon utan att känna personen? Osvosvosv. Jag vet inte jättemycket om alla mina vänner men jag anser ändå att de är just vänner.

Ni förstår väl vad jag menar. Har funderat över detta många gånger men har aldrig kommit fram till något vettigt. Dela med er nu.

Spana också in:

Jag tror att man känner någon när man kan beskriva dens personlighet och reflektera kring dens bra respektive dåliga sidor. Då har man koll på hurdan personen är. Att sedan ha basic info angående familjestatus, vederbörandes intressen, åsikter, värderingar etc, är det nog berättigat att säga att man känner den.
Tennsoldaten:

Tycker det räcker med att man känner något för den personen.


Hm, så om du fattat tycke för någon du bara växlat några ord med skulle du kunna säga att du känner denne?

dazed:

När man vet så pass mycket om personen i fråga att man vet något om vad man kan ge personen kanske?


Dan_the_ironman:

TÄNKT PÅ D1 MEDTROR MAN KÄNNER NGN NÄR MAN NT BEHÖVER SÄGA NGT FÖR ATT MAN SKA FATTA HUR DE KÄNNER/MÅR OSV UTAN FATTAR SÅDANT BARA MAN HÄNGER.


Confundus:

Jag tror att man känner någon när man kan beskriva dens personlighet och reflektera kring dens bra respektive dåliga sidor. Då har man koll på hurdan personen är.


Detta låter vettigt.
MissAnox:

Vad tycker du Nubbie?


Åh jag vet inte, det är sånt här som ställer till det för mig:
MissAnox:

Andra gånger vill jag påstå att jag inte känner någon, inte ens mig själv.


osv.

Det är knepigt. Borde väl vara någon man vet så pass mycket om att man kan umgås och prata med den utan att man känner obehag eller något annat sånt, bl.a. Kan inte påstå att jag känner någon bara för att jag vet massa saker om personen á la faktastuket. Känns som det viktigaste är att man har en hum om personen i fråga och vet hur den fungerar men å andra sidan är det ju en människas bakgrund som format en så den vill man kanske känna till. Fast man kan ju såklart känna folk både ytligt och lite mer ingående.
Det är en svår gränsdragning. Men jag skulle säga att jag kände någon om jag visste att vår relation skulle klara påfrestningar och ej kunna falla i glömska. Bekanta har man, man ser dem ibland, pratar lite smått och tänker inte mer på det, vilket gör att de fortsätter vara bekanta. Skillnaden är väl faktiskt ämsesidiga känslor där båda parterna är medvetna om att man har vissa skyldigheter gentemot varandra, vilket ofta blir påtaglig i interaktionen sinsemellan.

Sedan finns det olika grader av att vänskap, därför många ter sig till att ha en bästa vän som kommer in i en sfär närmare jaget.
mopsen:

Sedan finns det olika grader av att vänskap, därför många ter sig till att ha en bästa vän som kommer in i en sfär närmare jaget.


Tror man bör åtskilja vad som kännetecknar att man känner någon och vad som kännetecknar vänskap. Behöver inte nödvändigtvis vara samma sak.
Brukar säga att jag känner folk som jag kanske inte riktigt skulle klassa som mina vänner. Typ kollegor osv. Vi umgås kanske inte på fritiden men jag känner dem ju... På ett sätt. Eller? uh vet inte. Tror jag är rätt duktig på att kasta ur mig såna saker utan att riktigt tänka igenom vad det innebär.