Nä, min telefonfobi är starkare än min hypokondri

mmmmmmmmmmm har ringt typ två ggr

är rätt hemskt att behöva göra
men vadfn nu kan jag knappt prata pga svårt att andas eller har haft så rätt jävla länge men tydlig1 såg mina resultat på spirometrin "rätt" bra ut sade sköterskan men jag fick ej testa med astmamedicin men jag hade så svårt att andas och sådan ångest av att vara där att jag ej bad om det heller. ville bara uuuuuuuuuuuut. mitt sällskap var lite segt och jag blev frustrerad men jag sade inget pga hen rappade på sedan
måste anstränga mig och ringa vårdis och be att få göra igen med astmamedicin eller ngt. vad fn annars ska man göra liksom..................... man vill ju leva

ainos:

LITAR NI PÅ SJUKVÅRDSUPPLYSNINGEN?

Nja, har bara ringt en eller två gånger, och vid båda tillfällena har svaren inte känts speciellt övertygande, lite lugnande, men långt ifrån "jaha, men så är det nog!".

Detsamma gäller visserligen mitt enda snack med en psykolog:ish-person, det kändes som hon sa vad hon borde säga, snarare än ett svar som var "för mig". Visst kändes det bättre efteråt ändå, men det hon sade som kändes vettigt hade jag redan tänkt själv, och det hon sade som inte kändes ett dugg rätt, det fick mig mest att tvivla.

Men nu var det där bara en gång, det vore nog ganska givande att träffa någon på det sättet oftare, som får bättre förståelse, kan nog vara utvecklande!

Hahaha, men vännen

Har ringt två gånger, det enda svaret jag fick var att jag skulle äta Ipren och vänta fem dagar och återkomma om det inte gick över. Kändes som standardsvaren från alla i sjukvården...

aldrig ringt dit behöver inte deras råd.

Skogsmullen:

Kändes som standardsvaren från alla i sjukvården...

PRECIS! Känns som de alltid har standardsvar och inte tar hänsyn till ens egen personliga situation. Hon frågade inte ens vilka p-piller jag tar, om jag har andra sjukdomar osv. Hon bara "näää ingen fara". Tycker det är ignorant. Sen frågade jag "så allt är lugnt?" och hon ba "jaaa då hejdå". Man ba jaha. Hjälpsamt.

Jag har samma avhållsamhet som min norrländska pappa när det gäller sjukvården. En gång blev pappa tvungen att gå till sjukhuset för att han hade brutit några revben i en olycka på jobbet.

Sjuksköterskan ville titta i hans journal. Det tog inte lång tid innan hon sade: "Senast du var här, det var i lumpen..."

Vad jag menar med allt det här är att det gäller att känna efter, ingen känner ens egen kropp bättre än man gör själv. Man går inte dit bara för att man fått en sticka i fingret..