Jag vet att många här tror att jag trollar eller är knäpp osv. När jag läser mina trådar kan jag själv tro det och må dåligt och tänka: "vad är det för människa?" Det handlar mer om att jag är väldigt rädd/paranoid pga att jag inte tar chanser eller upplever saker.
Jag känner mig allt för trygg i min tillvaro. Vilket leder till att jag inte börjar någon utbildning eller börjar jobba osv. Jag är rädd, jag är redan trygg som jag är.
Därför jag försöker komma med ursäkter som: "Ska jag göra detta, är detta rätt?" osv. Så därför haft rädsla för att flytta. Jag är rädd hur jag skall klara mig själv och om det blir tråkigt att bo själv.
I denna tråden önska jag att vi kan diskutera fördelar/nackdelar med att vara trygg i sin tillvaro, vad misstar man osv? Varför blir man trygg i tillvaro?
Tack för svar!
Rädd och trygg är i princip motsatser.
Du är inte trygg. Du är bara lat rakt igenom.
RakatKadaver:
Du är inte trygg. Du är bara lat rakt igenom.
Jag vet inte om jag kan kalla det för lathet. Då jag inte har gjort saker pga rädsla.
Anura:
Då jag inte har gjort saker pga rädsla.
Är det inte bättre att du tar steget själv och gör något, än att något sparkar dig i arslet första steget?
Som exempel om du blir utkastad, det är ett dåligt första steg.
men vad säger dina föräldrar om det? om inte min vuxna unge var dålig på något sätt och bara gick hemma utan att vare sig plugga eller jobba så skulle jag sätta ned foten å det bestämdaste, för ungens skull.
isola:
och bara gick hemma utan att vare sig plugga eller jobba så skulle jag sätta ned foten å det bestämdaste, för ungens skull.
Dom vill ju självklart att jag gör det jag vill och inte bara degar hemma. Dom vill att jag ska plugga men inte flytta hemifrån.
Anura:
Dom vill att jag ska plugga men inte flytta hemifrån.
Det borde de vilja. Inte för att de inte tycker om dig, men för att du ska kunna bli vuxen och självständig. Har man inga andra problem så är man fullt kapabel att bo ensam eller med vänner när man är så pass gammal som du.
isola:
Det borde de vilja. Inte för att de inte tycker om dig, men för att du ska kunna bli vuxen och självständig. Har man inga andra problem så är man fullt kapabel att bo ensam eller med vänner när man är så pass gammal som du.
Min mamma vill att jag skall bo hemma tills jag är runt 25. Hon tycker det är ensamt utan hennes barn, då får man skuldkänslor.
Anura:
Min mamma vill att jag skall bo hemma tills jag är runt 25. Hon tycker det är ensamt utan hennes barn, då får man skuldkänslor.
Det är självsikt av henne.
isola:
Det är självsikt av henne.
Själviskt? Fast man bryr sig ändå om sin mamma.
Anura:
Själviskt? Fast man bryr sig ändå om sin mamma.
Ja precis. Hon tänker ju inte på dina behov utan bara på sina egna. Elakt att spela på dina skuldkänslor.
isola:
Ja precis. Hon tänker ju inte på dina behov utan bara på sina egna. Elakt att spela på dina skuldkänslor.
Vad ska jag göra då?
Anura:
Vad ska jag göra då?
Förklara lite fint för henne att du inte kan hänga upp ditt vuxna liv på att hon känner sig ensam. Hon får skaffa sig vänner, en hobby, en partner el dyl.
isola:
Hon får skaffa sig vänner, en hobby, en partner el dyl.
Hon är gift :p Fast ja du har nog rätt. Jag har väl också några nojor med att flytta ut till hösten mestadels pga att jag endast kommer läsa basår.
Anura:
Hon är gift :p Fast ja du har nog rätt. Jag har väl också några nojor med att flytta ut till hösten mestadels pga att jag endast kommer läsa basår.
Mm det är läskigt och ovant, men det måste ju göras. Ni kan ju fortfarande träffas. Man brukar få vänner och bekanta sen när man väl flyttat. Om det blir allt för ensamt så kan du väl kanske flytta ihop med någon, om det går.