Forumet - Avskaffa åldersgräns för könskorrigering (könsbyte)?

Avskaffa åldersgräns för könskorrigering (könsbyte)?

4126 0 45
Idag är åldersgränsen för att få korrigera sitt kön  ( = genom ett kirurgiskt ingrepp och hormonsprutor/hormontabletter byta kön) 18 år. RFSL ungdom vill slopa den helt så att även ett barn ska kunna genomgå en könskorrigering.


http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=5880941


http://www.rfsl.se/halsa/?p=5691
Men nehe ingen vågar redovisa sin röst så då får väl jag göra det då. Jag röstade nej. That's right. Även om det utreds av ett team bestående av psykiatriker etc så måste en åldersgräns finnas då det är barn det handlar om och en sådan här grej är för stor att bestämma när man är alltför ung. 

Spana också in:

Läste nu detta i artikeln.

Det handlar alltså inte om några ingrepp. Det finns det ingen åldersgräns för, utan det krävs alltid en utredning oavsett hur gammal du är. Det juridiska könet rör det som står i folkbokföringen.


Och det finns ju visst en åldersgräns för det kirurgiska ingreppet idag, och det verkar ju jättekonstigt att endast få byta kön i myndighetspapper. Detta hindrar ju att tjejer inte får kallelse för cellprov etc. Vet ej vad jag tycker om detta heller.

isola: Nej pga
Känns som ett beslut som man bör vara myndig för att göra. Däremot är det väl inget som hindrar dig från att påbörja hormonbehandling tidigare?

Edit: Fan Isola, du fick mig att rösta under falska presumptioner! Röstar väl ja egentligen då, borde inte vara ålder som hindrar dig från att ändra könstillhörighet i folkbokföringen. 

isola: Nej pga
Först och främst vill jag säga att jag inte är en transperson så det känns lite olustigt att föra någon annans talan, men jag känner ändå att 18 är en rimlig gräns för när en fysisk korrigering ska få genomföras, just för att det är ett stort ingrepp och kroppen bör vara så fullvuxen som möjligt. Däremot tycker jag definitivt att yngre ska få byta juridiskt kön. Vi vet redan att könsidentiteten fastslås hos en person väldigt tidigt, redan någon gång mellan tre och fem års ålder, och därför känner jag inte att det är okej att förlänga den jobbiga processen genom att låta någon vara fast i fel kropp. Är det inte typ 41% av alla transpersoner i USA som försökt ta livet av sig, just på grund av den identitetskris de upplever, i samband med en oförstående omvärld? Ett juridiskt könsbyte är åtminstone ett steg på vägen. 

Jag kan också se rimligheten i att tillåta att påbörja en korrigering medelst hormoner redan tidigare, när puberteten är avklarad, till exempel.

isola: Nej pga 14 st
Man är inte mogen att ta det beslutet vid låg ålder. Unga exkluderas i många sammanhang just därför att man inte har förstånd nog att se konsekvenserna av ens handlande. Åldersgräns utgör ett fundament för samhället. Ett könsbyte är en väldigt stor förändring för din kropp som du mycket väl kan komma att ändra senare i livet.

time: Vi vet redan att könsidentiteten fastslås hos en person väldigt tidigt, redan någon gång mellan tre och fem års ålder, och därför känner jag inte att det är okej att förlänga den jobbiga processen genom att låta någon vara fast i fel kropp.
Det här har jag aldrig förstått. Feminister talar ofta och ljudligt om hur våra personligheter är individuella och att våra klassiska mönster är socialt konstruerade. Sedan hör man å andra sidan det här resonemanget som du presenterar i citatet. Hur vissa personer föds in i ett kön de inte känner sig hemma i.

Vad är det som gör dessa hbtq-personers föreställningar egentligen mer biologiskt centrerade än när killar leker vilt och med klossar och tjejer med dockor och spisar?
På många av er låter det som att det bara är en period de går igenom att de vill vara ett annat kön.
Äter de hormoner är den andra könet förutom att de fortfarande har sitt biologiska kön kvar är det klart att de ska få göra en operation men efter utredning ska det självklart vara att könsbyte i folkbokföringen. 
Eftersom kroppen växer så tycker jag inte att man ska opereras innan 18 men samtidigt måste det kännas jobbigt att ha/inte något som dinglar mellan benen

Weeaboo: Det här har jag aldrig förstått. Feminister talar ofta och ljudligt om hur våra personligheter är individuella och att våra klassiska mönster är socialt konstruerade. Sedan hör man å andra sidan det här resonemanget som du presenterar i citatet. Hur vissa personer föds in i ett kön de inte känner sig hemma i.
Våra personligheter är individuella. Könsidentitet är dock inte samma sak som personlighetsdrag eller sexuell läggning. Det här handlar inte om en social konstruktion: det här handlar om att en person känner att denne fötts in i fel kropp. 
Ett barn i treårsåldern kan förstå att hen är en pojke eller flicka, utan att för den sakens skull förstå konceptet med kön eller uppdelningen av dem, till exempel hur vi behandlar könen olika under livet. Det är vuxna som allt eftersom prackar på ideal: blått till pojkar, rosa till flickor, actionhjältar till pojkar, Barbies till flickor, etc, etc. 

Jag känner till ett fall med ett transgenderbarn som nyligen var uppe på tapeten. Så fort han förstod vad som i samhället ansågs vara kvinnligt och manligt började han aktivt motsätta sig alla kvinnliga attribut. Han började också snabbt må sämre och uttryckte ofta känslor av skam, förvirring och ångest eftersom omvärlden bemötte honom på ett sätt han inte kände bekväm med. Föräldrarna valde, efter att ha läst om självmordsförsöksstatistiken, att låta honom växa upp som en pojke och nu uppvisar han en stark levnadsglädje och utvecklas bra.

isola: Nej pga
P.g.a:

Arne Anka: Barn är inte mogna nog att ta ett sådant beslut och de vet inte vad det innebär.
och

Weeaboo: Man är inte mogen att ta det beslutet vid låg ålder. Unga exkluderas i många sammanhang just därför att man inte har förstånd nog att se konsekvenserna av ens handlande. Åldersgräns utgör ett fundament för samhället. Ett könsbyte är en väldigt stor förändring för din kropp som du mycket väl kan komma att ändra senare i livet.

tycker nog man bör vänta tills pubertetens är klar, vilket inte behöver ha med myndighetsålder att göra.

klart det inte är barnets beslut, men könsdysfori är ett medicinskt/psykiatriskt tillstånd som kan utredas och behandlas. om ett barn visar tydliga tecken kan föräldrar ta beslutet i samrådan med läkare och psykologer.

spontant tycker jag ja till förslaget. det är en fråga om kroppslig och mental utveckling, inte om autonoma myndiga beslut/rättigheter/skyldigheter.

time: Våra personligheter är individuella. Könsidentitet är dock inte samma sak som personlighetsdrag eller sexuell läggning. Det här handlar inte om en social konstruktion: det här handlar om att en person känner att denne fötts in i fel kropp.
time: Ett barn i treårsåldern kan förstå att hen är en pojke eller flicka, utan att för den sakens skull förstå konceptet med kön eller uppdelningen av dem, till exempel hur vi behandlar könen olika under livet. Det är vuxna som allt eftersom prackar på ideal: blått till pojkar, rosa till flickor, actionhjältar till pojkar, Barbies till flickor, etc, etc.
Jag tycker att du misslyckas med att ge konkreta exempel på hur könsidentitet skiljer sig från vanliga personlighetsdrag, vilket får mig att tro att du inte är så väldans säker på hur det hela fungerar och att det är inkonsekvent resonemang från den nya vågens feminism.

Utgångspunkten för identifiering utgår från vilken grupp du känner mest gemenskap med. Och om vi plockar bort den fysiska biten så har vi väl den mentala kvar, vilka intressen du har, hur du agerar och handlar, vilket bottnar i dina personlighetsdrag. Alla aktiviteter går väl i någon mån att tilldela något kön en klar överrepresentation, varpå den aktiviteten tillskrivs som en typisk kill eller tjejgrej att göra.

Men enligt feminismen så är det ju rent socialt vilka intressen och personlighetsdrag du får med tiden, väldigt lite till ingenting går att tillskriva något av könen från födseln.

Så hur kan man egentligen tillskriva någon en könsidentitet i formatet manlig/kvinnlig när allt som är manligt resp. kvinnligt rundas av till "individualiteter" av samma grupp? Varför är inte de (hbtq-personer) lika mycket "individer" som vanliga män och kvinnor hade varit i samma situation?

obs; det är mer en kritik av den feministiska retoriska hållningen än berörande hbtq-personers sexualitet.