Forumet - Behandlingshem?

Behandlingshem?

1193 0 9
Sökte på behandlingshem och fick massa träffar, men alla trådar var låsta såatteeh.
Wall of text, men den feta texten är egentligen allt som behöver läsas.

Någon här som bott/bor på behandlingshem? Vad är era erfarenheter isåfall?
Vad är era tankar kring behandlingshem?
Står ni nära någon som bor/bott på behandlingshem, och hur kändes det för er isåfall? Gav det resultat



Bor själv på ett behandlingshem just nu för dubbeldiagnoser, mestadels folk med psykisk problematik kombinerat med missbruk.
Är en rätt spreciell känsla, är ju en helt annan verklighet här med alla restriktioner osv.

Finns både positiva och negativa saker tycker jag. En sak är att det känns jävligt ensamt, jag saknar mina vänner hur mycket som helst.
Sen känns det, för mig, som någonting skamligt att bo här. Alltid lika pinsamt när man har kontakt med någon, och sedan släpper bomben att man bor på ett behandlingshem, eller om någon gammal bekant ringer för att höra hur det är med en och man berättar det.
Har väl alltid brytt mig lite för mycket om vad folk tycker & tänker om mig, och nu känns det som att många tycker att man är det värsta typet av bottenskrap som finns, snäppet över uteliggarna liksom.
Det är förresten inte bara som det känns, lite så är det. Många skrattar åt en så fort man berättar det, eller bara säger allmänt gräsliga saker.
Varför ska det vara så hemskt att ta emot hjälp? Vissa människor rynkar ju på näsan bara man träffar en psykolog på öppenvården, vilket man inte ens behöver göra om man mår dåligt, det är sunt och känns bra för somliga personer.

Sen finns det ju såklart positiva sidor. Som att jag funnit en massa nya vänner, sannolikheten att man träffar folk som man kan relatera till är ju också väldigt hög.
Och såklart att man faktiskt kan få hjälp. Jag har åtminstone fått ett helt nytt perspektiv på mitt liv under min vistelse här, och det vet jag att det hade inte varit möjligt om jag hade stannat kvar i min hemmiljö.
Fabwhore:

nu känns det som att många tycker att man är det värsta typet av bottenskrap som finns, snäppet över uteliggarna liksom.


Men behandlingshem är väl ingen slutstation, det är väl för att få hjälp och komma vidare?
Om man inte tar tag i sina problem kanske man slutar som bottenskrap.
Ignorera dem.
Blackhole:

Men behandlingshem är väl ingen slutstation, det är väl för att få hjälp och komma vidare?
Om man inte tar tag i sina problem kanske man slutar som bottenskrap.
Ignorera dem.


Väldigt sant, kommer ju inte sitta här hela livet. På ett sätt är det lite motiverande att bli bemött som om man redan vore förlorarnas förlorare utan framtid, så man kan motbevisa dem (och sig själv).

Spana också in:

Var på behandlingshem i 3 år (från 17-20), medan man var där så var det så klart jobbigt, fick själv inte träffa någon av mina kompisar eller min familj de första 6 månaderna, fick inte använda datorn på ett år, och fick inte dit min egen dator på över ett och ett halvt år, alla regler man inte var van vid, specifika tider för mat, specifika tider för TV/Dator, som du säger allting var inrutat i ett specifikt mönster som följdes dag efter dag i de 3 år jag var där..

Så visst kändes det fuckat medan man var där, men som du nämnde, man lärde känna nya polare (vilka, i alla fall i mitt fall blev närmare polare än de man hade innan man bodde där då det, efter att bo 3 år i samma hus och att man inte har något bättre för sig nu vet nästan allt om, och de vet förmodligen nästan allt om dig)

Angående det med vad folk tycker om personer som bor på behandlingshem, så är det bara att ignorera.. Folk som hör behandlingshem tänker förmodligen på knark, och pga. all jävla skrämsel-propaganda så tror alla att för att man knarkar så är man världens skum.. Ignorans är allt det har och göra med..

Visst hjälper det, men bara om man vill att det ska göra det..
Fabwhore:

Någon här som bott/bor på BEHANDLINGSHEM? Vad är era erfarenheter isåfall?
Vad är era tankar kring BEHANDLINGSHEM?
Står ni nära någon som bor/bott på BEHANDLINGSHEM, och hur kändes det för er isåfall? Gav det resultat


Bodde på behandlingshem i 1 ½ år 14½-15 år.
I början var det rena helvetet!
Satt där för en rad olika orsaker.
Första 8 veckorna fick jag inte åka hem eller prata med någon hemifrån.
Man kännde sig verkligen övergiven.

För mig kan ja väl säga att de hjälp en del,men inte allt.
Jag slutade "göra illa" mig själv.
Gick upp 22 Kg [censur]
Fick 70 poäng när jag gick ut skolan.
Drack mindre.

Men kan väl säga att de enda som fortfarande står kvar är självförvållandet.
Har inte gjort mig illa sedan ja bodde där vilket blev min sista gång.
Annars börjar allt bli som gammla dar förutom att ja har kontroll denna gång.

Vet inte riktigt vad ja tycker om behandlingshemmen i sverige.Visst finns de väl bra och dåliga.
Det är bra att dom finns. Jag tror att de hjälper många.
Men sen hur vissa arbetar och vad för folk dom anställer är jag väl lite kritisk till.

Håller med åvanstående till viss del. "Visst hjälper det, men bara om man vill att det ska göra det.."

Fast sen är det ju också så att kommer du till ett hem med ett LVU har du ju inte valt det och vill förmodlingen inte vara där.

Lycka till fabwhore.Hoppas det gör en skillnad för dig !
Jag sitter på behandlingshem just nu, O jag har suttit nästan precis 1år. Jag kan säga att ja inte tycker det här är något att hurra över. Visst är det kul att man får bo ihop med folk och så, men jag får knappast någon behandling. Antar att ja har oturen på min sida bara. Satt först 2månader på en p12a för utredning o sen kom ja hit, och nu har ja vart här i 10 månader, och ungefär 5-6månader efter ja kom hit så började dom med art, och det slutade dom med väldigt fort. Och det är den ända sorts behandling ja har fått här. Klart ja har förbättrats och så sen ja hamnade på hem, fast det är nog mer självbehandling om man säger så!
Förlåt om det ja skrivit är oläsligt, är rätt så dålig på att skriva!