Forumet - behöver få veta... :/

behöver få veta... :/

2835 0 25
hej, jag skapade denna användare endast för att få veta av andra vad ni tror/ vet om just det som händer mig just nu...

jag känner väldig press och ska ha kontroll eller hur jag ska säga, på att jag inte får äta, jag får ångest över att dricka ett glas vatten, jag äter inte frukost eller något längre och när jag äter lite mat på kvällen ( det enda jag äter) så går jag direkt på toa och kräks upp det igen.. jag bor ensam med min mamma och smyger för henne med det här, samt så motionerar jag väldigt väldigt mycket, jag är ute och springer långa sträckor på kvällarna och ibland på dagarna med, och GÅR ofta till och med hem och till skolan. och jag rider också och har egen häst och jag går ofta till stallet på morgonen på tomm mage i snabbt tempo och sedan gör jag allt i stallet och sedan rider jag ca en timme och går sedan hem och äter ibland lite mat på kvällen, men det är sånt jag kräks upp sen, antingen för jag mår illa av det eller för jag har ångest över att jag har ätit det så jag tvångs spyr upp det, jag tänker hela tiden på hur jag ska kunna gå ner i vikt och vad jag ska kunna äta och om jag ens ska äta, jag drömmer till och med om goda mat rätter och bakelser och sånt på nätterna, sedan vaknar jag och ligger och tänker på massa hela tiden, men låter endå magen vara tomm, när jag kollar mig i spegeln känns det som ( i mina ögon ) att jag har tjocka låt som jag vill bli av med och sånt, men mamma säger så fort jag kanske går i bara underkläder på kvällen till toan eller något typ "fy vad mager du har blivit.. " eller något, men då tar jag illa vid mig och blir arg på henne och säger " MEN NÄE DE HAR JAG INTE!" för jag tycker inte att jag har det, eller lurar spegeln mig? jag har inte vägd mig så jag vet inte hur mycket jag väger, men jag är besatt av att läsa på ALLT hur mycket kolhydrater och sånt det är i saker, och jag mår illa av att se hur mycket mat folk får i sig, jag kan också känna att jag vill dra mig undan då min familj ska äta eller när jag är hos min pojkvän eller kompisar när dom ska äta, att jag antingen tar jätte jätte lite eller ingenting alls, idag sov jag hos min pojkvän, han grillade korv med bröd åt mig igår kväll för han tyckte synd om mig eftersom jag bara hade ätit tre köttbullar på den dagen och jag kom till honom sent på kvällen, jag åt det men väldigt mycket ångest efter... sedan idag när vi klev upp ( vi vaknade klockan ett på förmiddagen) så åkte jag till stallet på tomm mage och kom hem klockan 8 på kvällen, fortfarande inte ätit någonting, och jag åt lite fiskgratäng och potatis nu på kvällen, mamma kommenterade hur lite jag hade ätit och sa " du har inte ätit färdigt, du ska ha mera!!" men jag sa " NÄE JAG HAR ÄTIT KLART" och blir arg... och det första jag gjorde efter jag hade ätit var att gå och kräkas upp det igen och sedan var jag ut och sprang i säkert en halv timme - trekvart och sprang och sprang och sprang i uppförsbackar och sånt, och pressar bara...

om det är någon som har varit i samma situation som mig så snälla hjälp mig, vad är det som händer med mig?
jag vill inte ha några omogna kommentarer som " idiot, hoppas du svälter ihjäl" eller att jag har blivit helt störd i huvet helt enkelt eller något, utan jag vill ha bra svar, för jag tar det här allvarligt, och vill inte bli nertryckt för jag har problem..

hoppas ni orkade läsa allt :(
mh, du är en ätstörning. Du borde verkligen söka hjälp fort som fasen! Inte alls bra att du inte äter något alls och sedan spyr upp det lilla du äter... Börja med att försöka sluta spy iallafall, det sliter som fan på kroppen och fräter och fuckarup magen helt. Du måste verkligen prata med något.

Tro mig, allt du gör just nu är inte värt det. Var stark.

Spana också in:

only_me:

hej, jag skapade denna användare endast för att få veta av andra vad ni tror/ vet om just det som händer mig just nu...


Vet naturligtvis inte din vikt men alla de 100 sakerna du beskriver är symptom i anorexi.

Som ovanstående sagt bör du söka hjälp. Du behöver komma till någon slags insikt och det är få som klarar helt själva i tid.

Skicka gärna ett pm om du undrar någonting,
jag har fåt legat på sjukhus i en vecka nu, tvångs ätit och sånt och får dricka tre närings dryckar om dagen.. och äta på bestämda tider, har Anorexia Nervosa. :'( men nu när ja kommit hm känner jag att jag hr börjat komma tillbaka till de där skiten, jag kräks igen hela tiden o mår riktigt dåligt :'( jag kommer inte ur det!!! :'(
only_me:

jag har fåt legat på sjukhus i en vecka nu


Jag har varit i din situation i 5 år tills jag för ett och ett halvt år sedan friskförklarades. Jag lovar dig att de helvetet man utstår som sjuk är inte värt det någonstans!

Vilket sjukhus ligger du på? Jag har varit på SCÄ, inlagd på BUP, fått hjälp av mobila teamet och tillsist räddades jag av CAPIO Anorexicenter i Upplansdsväsby. Dom räddade mitt liv och fick mig att kämpa på i de mest svarta av stunder. Nu är jag 18 år, har massor av vänner och har redan haft 4 pojkvänner (visst inga av förhållandena funka men endå) Plus, att det var på CAPIO jag träffade min bästa vän som jag kommer ha kvar i mitt hjärta för livet. Så snälla ge inte upp, berätta att det inte går bra så fort du kommer hem. Sök till CAPIO dom kan hjälpa TRO MIG!

Sköt om dig och håll ut![love]
Jag känner igen mig. fast jag spyr inte upp det jag äter. men jag kommer med undan flykter till att inte äta, sen när jag väl äter så äter jag så lite som möjligt. men ibland så pressar jag i mig lite extra för att mamma & pappa inte ska förstå. försöker gå ut och gå så ofta som möjligt, vill springa men kan itne pga att mitt knä gör för jävligt ont. gör situps hemma och sånt. har blivit besatt av att veta hur mycket kalorirer & kolhydrater det är.
det är bara 1 månad kvar tills skolan börjar, och jag har sån panik. jag vill ju inte komma till skolan tjockare än vad jag var när jag slutade!
är 164cm lång och väger runt 49kg, men usch så tjock jag känner mig. kommer faktiskt inte vara nöjd förens jag väger 45kg. jag vet att jag kommer vara underviktig då, men jag vill faktiskt vara underviktig. för då vet jag att jag inte är tjock....
Jag har en syster som har en ätstörning och jag vet inte hur jag ska göra! Hur uppmuntrar man någon, så hon inte känner att jag pressar i henne massa mat, för om man säger att hon ska äta hela tiden så är det ju såklart att hon inte gör det hon är väldigt envis...
Eller ska jag bara låta det vara och hoppas att det går över av sig självt?
jag känner också så... allt har blivit värre nu, jag vet inte längre vad jag ska göra.. jag var bra i någon vecka efter sjukhuset.. nu spyr jag up ALLT jag äter och dricker igen.. om jag dricker ett glas vatten så kommer de upp igen.. annars får jag verkligen panik.. jag äter medicin för min ångest nu men de hjälper inte mycket, jag har inte berättat för ngn i familjen att det har blivit värre igen.. jag kommer inte klara av att göra det heller... jag känner också så att om jag är underviktig så vet jag att jag inte är tjock.. helvete med detta.. idag åkte jag och red på min häst, jag trodde ja skulle gå av på mitten för det
jag känner också så... allt har blivit värre nu, jag vet inte längre vad jag ska göra.. jag var bra i någon vecka efter sjukhuset.. nu spyr jag up ALLT jag äter och dricker igen.. om jag dricker ett glas vatten så kommer de upp igen.. annars får jag verkligen panik.. jag äter medicin för min ångest nu men de hjälper inte mycket, jag har inte berättat för ngn i familjen att det har blivit värre igen.. jag kommer inte klara av att göra det heller... jag känner också så att om jag är underviktig så vet jag att jag inte är tjock.. helvete med detta.. idag åkte jag och red på min häst, jag trodde ja skulle gå av på mitten för det
jag känner också så... allt har blivit värre nu, jag vet inte längre vad jag ska göra.. jag var bra i någon vecka efter sjukhuset.. nu spyr jag up ALLT jag äter och dricker igen.. om jag dricker ett glas vatten så kommer de upp igen.. annars får jag verkligen panik.. jag äter medicin för min ångest nu men de hjälper inte mycket, jag har inte berättat för ngn i familjen att det har blivit värre igen.. jag kommer inte klara av att göra det heller... jag känner också så att om jag är underviktig så vet jag att jag inte är tjock.. helvete med detta.. idag åkte jag och red på min häst, jag trodde ja skulle gå av på mitten för det
Du måste sluta kräkas och äta mer, ät iaf frukost!
Jag vill gå ner 10kg, enda problemet är att min mamma märker något såfort man går ner nåt kg..eller inte äter typ någonting!
Förra gången så sa hon hela tiden, har du gått ner i vikt? DU bantar inte va? Du ser smalare ut..
Jag förnekade såklart allt men jag hade väl gått ner några kilon från de där 43 ( var 157cm lång )..

( jag väger några kilo mer nu, därför ska 10 kg BORT!!! )