Jag vill, behöver, måste på språkresa efter sommaren. (Går på IB, ett engelsktspråkigt gymnasieprogram, första året är förberedande för att sedan ska börja på allvar. Men behöver utveckla min engelska och förbereda mig ytterligare innan jag vill, kan börja på riktigt. Pappa och jag har pratat lite om det tidigare men nu har det dött ut helt eftersom han nu tror att allt är bra (Jag har haft en del problem, flyttat hemifrån och varit/är väldigt blyg och osäker). Han funderar på vilja ämnen jag ska välja till den terminen. Jag vet inte vad jag ska säga för att få honom att förstå hur viktigt detta är för mig? Då allt känts svårt är det detta som fått mig att orka igenom, vetandet om att jag inte kommer att starta IB på den nivå som jag är nu på. Detta är oerhört viktigt för mig skulle du kunna hjälpa mig?
Detta har jag tänkt säga:
• Rent ekonomiskt skulle det inte bli någon större skillnad emot att ha mig i Uppsala eller i USA.
• Jag skulle klara av IB bättre, få bättre betyg och ökat självförtroende.
• Eftersom jag redan bott själv från familjen så kommer jag vara väl förbered.
Detta oroar jag mig att pappa ska konfrontera mig med:
• Eftersom du har åkt hem nästan varje helg kommer du verkligen att klara att inte träffa familjen på ett helt år?
- Jag har faktiskt inte saknat familjen så mycket, det är elevhemmet som jag vantrivas på.
• Det är onödigt, du kommer att lära dig tillräckligt för att klara av IB bra. Dina gymnasiebetyg kommer du inte ha så väldigt stor användning för.
- Jag vet bara att jag vill arbeta med humaniora inte vad inom fältet. Kanske finner jag en utbildning som det kommer att krävas mycket att komma in på. Även om inte betygen är viktiga så är kunskapen det för att bra kunna gå vidare.
Jag vet inte om detta är rätt plats för detta men jag behöver hjälp med att yttrycka mina känslor om detta och finner inte ord, eller vet hur.
Snälla hjälp mig!
Tråden flyttad från Forum PLUS/Relationer, Samlevnad och Kompisar
Oj , men du kan väl säga att du vantrivs på elevhemmet o att du annars har klarat dej fint .
Att det skulle vara en stor dröm , en livs erfarenhet , det är ju trotsallt DIN framtid det gäller,
LeaVeliz:
Dina gymnasiebetyg kommer du inte ha så väldigt stor användning för.
Alltså, dina gymnasiebetyg är faktiskt rätt viktiga med tanke på att de kan avgöra vilken högskoleutbildning du kommer in på.
Självförtroende är det bästa du kan ha i en sådan här situation. Det finns andra sätt att träna sin engelska. Jag antar att du går i pdp (har för mig att det förberedande året heter något sådant) Jag känner några som gick IB (international bacualerrette, stavning?) i karlstad för ett antal år sedan. De var inte precis den sociala typen men det var inga problem för dem att börja i ny klass efter ett år utomlands. De pratade om att just att om att vara utomlands, de sade bland annat att hålla sig aktivt socialt och det var ett bra sätt att lära sig både engelska och bra självkänsla. Dock beroende på vart du hamnar får du vara beredd på att du kommer att möta en främande kultur.
Just med betygen så väger de in en hel del för din framtid. Du kommer att behöva dem för att det finns ytterst få arbetsgivare som anställer utan att ha något mer än bara gymnasiebehörighet oavsett yrke. Dock är det en bonus om du varit på ställen utöver det ordinarie, ett extrajobb under plugget i exempelvis england,sydafrika, usa osv kan visa på att du har en handlingskraft som en del saknar.
Om du är inriktad på humaniora finns det allt från a till ö, ex Socionom, arkivarie, bibliotikarie, lärare osv. Sök praktik för att få lite mer tips av vad du vill göra
Familjen kan du träffa under året du är borta, dock har man haft en regel från vissa av researnagörerna att inga besök första terminen. Då det kan bli tungt för dig som studerande. Visserligen hade du bott hemifrån men om du känner dig osäker tror jag att man kan bo hos familjer i landet du pluggar i. Internet kontakt med familjen är annars ett sätt att hålla kontakten.
Detta inlägg kanske inte är så mycket hjälp men hoppas du får några idéer om hur man kan göra. Försök att ta kontakt med folk som åkt utomlands genom skolan (de borde kunna hjälpa dig att få tag i folk), få tips och råd hur det fungerar innan du tar diskussionen med föräldrarna.
Tack så mycket för ditt svar, Ben1632 och ni andra!
